Idag hade Niklas lovat att hänga med och träna Sabina när jag tränara Freddie. Men först så fick Freddie klickerträna efter morgonpromenaden. Sabina fick avstå för hon låg hellre och tugga på ett äckligt äpple hon hittat och eftersom jag då blev sur är det tokigt att träna. Freddie fick köra grundfärdigheterna sitt och stå i framförmappen. Sitt har helt plötsligt blivit jättesvårt och han låser sig gärna i ligg eller hoppar runt och gör allt på en gång. Jag var faktiskt rätt förtvivlad inna jag tog ett djupt andetag och drog upp Freddie i halsbanden när han la sig ner. Då trilla poletten ner och jag fick flera sättanden på raken. Sen la jag på att han inte ska fara upp för att jag stoppar handen i godisfickan och då blev det pankaka igen. Man måste verkligen ta ett steg i taget med den hunden och vara tydlig. Efter det körde vi stå där jag alltid får börja med godis i handen som en slags signal. Efter flera klick för att stå så belöna jag ner honom i sitt och se då reste Freddie sig upp. Tjoho va glad jag blev. Det är inte stabilt ännu men det är ett stort steg vi tagit.
Sen vakna Niklas och vi åkte till Ågesta. Där var det full aktivitet men vi hitta ett ställe där vi kunde vara. La ut ett svårt sök på en strandäng med 3 dummies instoppade i tuvor. Freddie fick börja och hitta efter en massa spring en. Sabina fick sedan söka och hon jobbade på bra men tyvärr utan att lyckas. Smög till slut ut en som hon hitta snabbt. Skicka ut Freddie igen som efter en massa letande hitta en till. Den tredje hitta vi aldrig. Vände om till området bakom där jag lagt ut 10 dummies rätt öppet. Båda leta på bra och det var skoj att se Sabinas fart och glädje. Hon orkade till och med busa med Freddie efteråt. Skoj att få sällskap av maken också. Han verkade sugen på att jobba vidare efter framgången.

1 comment
Comments feed for this article
oktober 20, 2007 vid 7:06 e m
Jill & Peter
Kanske inte det ultimata att hitta en dummy ”efter massa spring” som du skriver men bra att han hittade den i alla fall.
Hur ska man lära hundarna att koppla på näsan direkt utan att ödsla energi på att bara springa?
Svårt! Jag tror poletten trillade ner ”på riktigt” för Eizor på sista jakten då han FÖRSTOD att änderna (speciellt skadeskjutna) gärna kryper under ner i gräs och tuvor. Jag kan lova lyckan var stor när han vad jag tyckte fastnade på en ”nosfläck” och försökte få honom därifrån men han till sist med stor möda drog fram en and. Jag stod precis över och kunde verkligen inte se att det kunde finnas något där.
Tror du tränar på rätt sätt med svåra och väl gömda apporter.
En och annan dummyförlust får man väl ta
Hälsa familjen så gott!
Kul att Niklas följde med ut idag!
Han kanske vill hänga på mig och Kristina om vi bestämmer oss för Jägarexamen!?!
kram
Jill å alla grabbar!
Svar: Klart ni ska ta jägarexamen. Jag tror du har svaret på hur hunden lär sig att koppla på näsan direkt i det du skriver. Den måste få erfarenhet. Så det är bara att traggla vidare. Jag har en grej jag ska testa, rapport kommer om det funkar. Ett stort fel jag gjorde var att jag kastade in den sista i vassen och den minnesbilden hade såklart Freddie och det var den han la mest energi på att hitta.
Hälsa familjen du med!
Kram
Tina