Nu är det lätt igen :-)

Förmiddagens frustration har förbytts till en lugn och nöjd matte. Det här med att skicka in Freddie så fort haan började låta funkade fint. Varje gång så satt jag och surfa eller träna Sabina så det blev långa pauser där Freddie han varva ner ordentligt. Skönt att vara på landet så man kan ta sig tid med sådan här träning. Tredje och sista passet så var Freddie helt tyst. Vi tränade först ställande utan fri-signal. Sen la jag på fri-signalen och tränade shejpingläxan och kunde gå och ställa mig i höjd med Freddies bakben idag. Snart är vi i hamn där. Avslutade med ställande igen utan frisignal och det gick strålande. Lite backa blev det men inte alls som förut och helt tyst, tjohoo!

Sabina har inte tränats alls nästan. Hon är mest intresserad av att nosa i gräset och det tar evigheter mellan varje repitition. Hon blev nog lite trött av spåret i alla fall.

Hundträning är svårt!

Just nu känner jag mig väldigt frustrerad. Freddie har senaste tiden slutat vara repititionsklok på vanliga beteenden som sitt. Just sitt har jag tränat fri-signalen på och jag tror det är det som är boven. Jag har glömt träna vanliga sitt och nu blir det så att Freddie bjuder sitt, sen flamsar han runt, backar, gör ingångar, sätter sig men reser sig genast eller sätter sig i 90 graders vinkel från mig. När han inte får något klick så börjar Freddie låta. Tidgare har jag haft överseende men nu känner jag att jag inte vill befästa mer ljud så idag har jag konsekvent avbrutit träningen och tagit paus när Freddie böjrar låta. Just nu har vi lång paus, hundarna är inne och jag sitter på trappen. Igår hade vi i alla fall framgång med backa vid sidan och Freddie backar några steg med mig. I början har han backat sittande men nu börjar han stå upp. Där är han repititionsklok minsan.

Sabina har fått spåra. Igår la jag ett rätt lätt spår i blåbörsris och ljung med flera vinklar. En gång kom Sabina av sig i en vinkel men tuffade annars på. Jag ville kolla status eftersom det var ett tag sedan vi spårade sist och idag gjorde jag det svårare. Starten gick över en liten äng med högt gräs. Första vinkelt fortsatte Sabina rakt fram in i buskarna. Så länge hon hade nosen i backen låtsades jag inte om något men när hon stanna och åt gräs tog jag tillbaka henne till spåret. Andra vinkeln gick bra men sedan så snurra hon till det igen. Nu gick Sabina en lång sträcka som om hon spårade. Drog bestämt i linan och nosen i backen. När hon till slut stannade och vädra gav jag upp, kopplade henne och vi gick raka vägen hem. Sabina är en latmask och det här att hon får hjälp gör att hon inte behöver anstränga sig. Jag ska bli nogran med att inte föra tillbaka Sabina till spåret utan tappar hon bort sig är det slut. Imorgon får det bli lättare terräng och inte så många vinklar så får vi se hur det går. Skönt att det är spårväder igen.