Brukssattsning

Min BK har bestämt sig för att göra något åt att så få från SSBK, Sveriges näst största BK, är aktiva tävlande. Ingen från klubben var t ex med i bruksSM. Därför gick det ut en inbjudan i våras om att få vara med i en grupp där erfarna tävlingsförare ska coacha nybörjare i bruks med tävlingsambitioner. Det var som klippt och skuret för mig och igår var första mötet. 15 stycken har anmält sig och det ska vara fasta träningstider varje vecka och träffar med coacherna en gång i månaden där man har möjlighet att få hjälp om man kört fast. Träningstävling kommer också annordnas. Det här kan nog bli bra. Men som vanligt är jag liite nervös då det inte precis är några klickertränare men det är bara att inse att man måste försöka ta till sig det som bjuds och anpassa sin träning så den passar klickertänket. Genomgående för många var att hundarna lydde när dom hade lust och att det var svårt att få dom att fokusera på träning. En klagade på sin hunds föremålsintresse i spåret, hunden kunde spåra flera km men var bara intresserad av slutpinnen då det bjöds på kamp. Jag frågar mig genast varför han inte belönar med kamp vid varje pinne. Hoppas han få ett sådant tips. Jag ska inte träna spår men det verkar vara det som de flesta riktar in sig på. Det var också det som coacherna ville fokusera på, tråkigt men jag får ta de bitar jag kan ur detta.

Innan mötet hade jag tänkte träna med jätteköer gjorde att jag bara hade 20 min på mig när jag kom fram. Bara Freddie fick komma ut. Träningsplanen för honom på klubben är att han ska kunna gå lugnt med fokus på mig. Vi promenerade runt och jag klicka och belöna ofta. När vi närmade oss planen var han lugn och inte alls så där stirrig som han brukar. Träningen gick också bra med snygga ingångar och fina sättanden under baklängesmarsch. Fick något att tänka på att den här uppsamlingen innan påverkar träningen och att det kanske inte är så bra att vi kör korta pass med växling av hund. Freddie sitter och jagar upp sig och får sedan träna in detta uppjagade tillstånd.

Idag har jag lämnat Sabina på Bagis för borttagning av de andra 2 tänderna. Bettet har förändrats vilket inte är konstigt men det får man ta. Veterinären var grundlig och tog god tid på sig att gå igenom Sabina. Hon charmade stort genom att vifta på svansen och räcka vacker tass så fort veterinären tog i henne. Även här hade jag en ny strategi där jag gick in och anmälde oss utan hund. Undertiden slutade Sabina skälla och jag kunde ta ut en relativt lugn Sabina ur bilen som fick gå runt och nosa. I väntrummet satt ett par med en gammal tax. Dom undrade om Sabina var en labrador, hon var så lockig och liten jämför med deras sons hund. Men hon måste vara ung då tyckte dom och blev paffa när dom hörde Sabinas ålder. Jag är så glad att jag har aktiva labraorer i god kondition. Den vanliga bilden av en labrador är tydligen en stor, fet och slö hund, skrämmande. Sabina hade gått ner ytterligare 1 kg och är nu nere på 26 kg. Hurra, det ska vi fira genom att öka på hennes mat lite grann, hon behöver inte gå ner mera.