Tankar om jakträning enligt klickerkonceptet

Idag tänkte jag få ur mig tankar jag haft sedan apporteringsträningen i fredags. Jag insåg tidigt och tack vare FART-testet och Eva Bodfältd att jag aldrig skulle kunna korrigera Freddie till stadga och lugn. Insprierad av en artikel i Canis som Thomas Stokke skrivit om grundträning av fågelhundar bestämde jag mig för att lära mig mer om klickerträning och aplicera det på Freddie. Det har varit en vinglig bana där jag ofta fått resonera med mig själv och prova mig fram. Men så i fredags var vi 4 personer som faktiskt tränar enligt klickerprincipera och som aldrig ens tränat på annat sätt. Otroligt kul och insprirerande. Tidigare har jag fokuserat på stadga och fotgående medan momenten tränats som jag alltid gjort och som jag lärt mig på olika kursen. Men att stå och diskutera hur man faktiskt lär in ett linjetag utan hjälper ger det hela en ny dimension. Det slår mig att jaktträning handlar mycket om hjälper och att locka/motivera hunden att jobba. Linjetag tränar man med apporter som hunden sett och sedan fasar man ut hjälpen mer och mer. Men tänk om man kan komma på ett effektivare klickerkst sätt att träna det här, spännande.

Att sluta korrigera hunden fysiskt har inte varit så svårt. Svårigheten är att komma vidare och föra in klickertänket i momenten.  Det vore ju underbart om jag kunde ta min träning ett steg till. Nu när vi är flera som tränar på det här sättet ser jag fram emot att kunna utveckla tekniken.

Avlutningsvis vill jag säga att jag har full förståelse för om man väljer ett annat, väl beprövat sätt att träna. Det är aldrig lätt att bryta ny mark och det är så mycket en fråga om vad man vill med sin träning. Jag tränar hund för att jag tycker det är roligt att träna hund och vill lära mig mer. Men det är väl ingen som tror något annat som läser den här bloggen