Reflektioner efter helgen

Så här när man fått sova på saken så känns det så himla bra i magen just nu. Börjar med Sabina där jag fick kläm på  positionen i fotgåendet, något som irriterat mig länge nu. Hon hade dessutom en så härlig attityd hela helgen och var sitt gamla busiga jag. Det märktes när vi kom hem på kvällen också för hon ville vara nära mig och bara mysa. Det var som även hon saknat det goa sammarbete vi hade förut. Det var lite sorligt att lämna henne hemma på söndagmorgonen.

Freddie han har mognat rejält och går från klarhet till klarhet. Så skojig att jobba med och fattar blixtsnabbt. Men härligast är faktiskt att vi kommit igång med apporteringen och Freddie apporterar som om han inte gjort annat. Borta är tugget och ärevarven. Det är full fokus på att hitta apporten och komma rätt in.

Sista reflektionen är mina träningskompisar som jag blir tårögd när jag tänker på. Jag är verkligen lyckligt lottad som har så fina träningskompisar. Inget problem är för futtigt eller för stort för att alla ska engagera sig och hjälpa till att hitta en lösning. Och när man lyckas så blir alla glada och gläds med mig. Tack för att ni finns, ni är underbara.