Så är snart en härlig helg slut. Lördagen började lite dystert men efter att ha värmt upp med att beskära hallonen och plantera om lite frösådder så kändes det lite varmare och solen började titta fram. Eftersom vi skulle bort på kvällen och behövde både blomma att ta med och trötta hundar tog jag med dom till Skarpnäck för blominhandling och sedan vidare till Flaten för promenad och lite träning. Det var länge sedan jag var där men det är ju toppen att gå där runt sjön. Skogen var alldeles blå av blåsippor och det var alldels lagom med folk ute. Freddie blev såklart alldeles till sig när han kände lukten av vatten men var duktig att hålla sig vid sidan trots att Sabina hängde längst fram. För att hundarna skulle lugna sig satte jag mig en stund på en sten på stranden men det tog sin tid. När jag var nöjd och vi delat på en apelsin band jag upp hundarna och gick och la ut ett linjetag med en dummy i vardera ände. Det fick gå tvärs över stranden och upp i skogen en bit. Freddie var väldigt taggat åt ena hållet så jag skicka honom såklart åt andra. Men det var alldeles för svårt och han vek av åt sidan 3 ggr närjag skicka. Tur att han är så duktig och kommer på inkallning. Jag gick och lyfte på dummyn men skicka sedan åt andra hållet. Nu vek han av lite för tidigt och gav sig ut på sök istället. Nu fick han hålla på och jag stötta med söksignalen när Freddie var i rätt område och då hitta han dummyn. Skickade på den andra och där var det inga som helst problem längre. Det här var rena mattemissar och jag gjorde det aldeles för svårt genom att blanda in både terrängbyten, halvblinda och långa avstånd i ett skick. Tur att man har en hund som inte tappar sugen i första taget. Till Sabina satte jag upp 2 rutor som gick strålande. Nu hade en mamma med ett litet barn parkerat sig vid vattnet så att släppa hundarna var de tinte tal om. Det fick bli frökenbad till hundarnas besvikelse. Dom ska få bada nästa helg då jag ska testa hur Freddie apporterar i vatten. Istället fick hundarna springa lösa en bit påvägen tillbaka men det höll på att ta en ände med förskräckelse. Freddie sprang i slänten vid sidan av vägen och den övergick till berg. Freddie kommer springande tillbaka när det blivit ett stup på ca 6 m. En tiondels sekund tvekar Freddie innan han tar ett språng ner på vägen. Benen vek sig och jag tänkte att nu är det kört. Men Freddie bara reser på sig och ruskar lite på kroppen. Kände igenom honom men han verkade inte ha ont någonstans. Det fick bli koppel resten av promenaden. Den hunden kommer att skada sig ordentligt en dag det är jag övertygad om.
Kvällen fick hundarna tillbringa i bilen då dom vi var hos har en allergiskt son. Det verkar vara jobbigt för idag har dom varit jättetrötta. Jo dom fick ju komma ut några gånger och rasta sig och gå lite promenad men det är inte så jobbigt. Så idag har vi skrotat på tomten mest hela dagen. Det finns en hel del att göra. Det är skönt att hundarna håller sig i trädgården trots avsaknad av staket. Och Sabina har idag inte skällt ut en enda förbipasserande, framsteg!
3 kommentarer
Comments feed for this article
april 1, 2007 den 9:06 e m
Jill
Jadu Tina! Freddie och Eizor är av samma skrot och korn utan några som helst begränsningar så tyvärr är det som du skriver att förr eller senare gör de sig väl illa. Finns inga hinder som inte kan forceras tycks de mena. Flaten är underbart och jag går där ibland på hösten och tidig vår när det är folktomt.
Visst är det skönt att bara skrota runt hemma ibland utan tider att passa och bara vara. Vi har också haft en så´n dag och hundarna är tröttare än nånsin 😉
Kram
Jill
Svar: Ja Jill vad gör man med sådana galningar till hundar. Jag såg i er blogg att er helg var nästan som vår 🙂
april 2, 2007 den 7:47 f m
Lina
Vilken härlig promenad ni verkar ha haft. Och hundarna verkar också trivas och jobba bra! Det låter så himla roligt! Längtar tills jag också kan skriva om sådana här saker i bloggen 🙂
Har du tränat Sabina på något särskilt sätt för att hon inte ska skälla? Du har säkert skrivit om det i bloggen här, men jag har inte gått tillbaka så långt när jag läst dina inlägg, än. Får bläddra mig tillbaka och leta lite.
Ha en skön måndag!
//Lina, snart med en liten Pejla runt benen 🙂
Svar: Jag har nog testat det mesta med sista tiden så har jag grälat på henne och så har hon fått gå in när hon skäller. Det är det värsta som kan hända Sabina att hon inte får vara med.
Det ska bli skoj att följa din blogg när Pejla kommer.
april 2, 2007 den 10:49 f m
Jenny
Hemsk det där med Freddies hopp. Hoppas nu att det inte gett någon skada… Med det tempo han håller är det väl precis som du skriver en frågan om NÄR och inte OM han gör sig illa.
Även Vitus gjorde ett sånt där mardrömshopp från en klippa en gång här hemma i skogen. Jag kallade in och han kom farande just där berget var som högst, en tiondels sekunds tvekan och sedan en rejäl flygtur. Som tur var gick det bra men oj vilken hjärtklappning jag själv hade!
Sköt om er nu!