Stadgeträning

Igår trotsa vi det dåliga vädret och åkte iväg på träning. Har man bestämt sig så har man. Men det var en sådan dag att man tror att någon bestämt att man inte ska iväg för när jag skulle ut på Huddingevägen var där tvärstopp. Lyckades vända bilen och åka omvägen över Farsta istället, jag tror min hjärna börjar fungera normalt igen :). Min plan var nämligen att åka tidigare och svänga förbi klubben och träna Sabina först. Men pga trafiken kom vi dit sent så det blev lite stressigt. Tog tid innan hon lugnat sig såpass att jag kunde ta ut henne också. Hon har sådana förväntningar när vi ska träna. Jag började med att sätta ut tre rutor med synliga skålar på planen. Hämtade Sabina och tränade att behålla kontakt i första steget. Ja vi har verkligen backat tillbaka till noll men jag vet att Sabina på tävling tappar kontakten och ser hon då något spännande tappar hon fokus så det är bara att traggla på. Belönade när hon gjorde en snygg ingång med boll men då blev hon överentusiastisk att jag fick ge tråkig korv några gånger. Sedan gick vi till hopphindret och det var länge sedan vi tränade det. Jag började med att försöka göra att tävlingsmässigt hopp men då la sig Sabina ner när jag sa sitt. Det där känner vi igen. Försökte sätta henne, säga sitt men samma visa. När jag sa hopp gick det bättre och sedan kunde jag lägga på mer och mer tills vi hade ett tävlingsmässigt hopp igen. Skönt att det är lätt att plocka fram. Till sist körde vi de tre rutorna och dom gick perfekt. Inga tendenser att gå till kon utan rätt in mot mitten. Härligt!

Nu var det hög tid att åka till ängarna för att träna stadga med Freddie. Vi var Peter och Jill med Hermes, Eizor och Cobber, Susanne med Loke och så jag med mina hundar. Min plan var först walk-up eller gå på linje där vi skulle lägga ut en dummy, gå iväg, vända och plocka upp dummyn själva. Det visade sig att bara att Peter gick ut för att vara beredd att plocka upp dummiesarna om någon hund försökte smita räkte som störning. Dumt nog övertalade vi Jill att ta av kopplet på Eizor och när han såg Peter ville han såklart dit och drog med sig Freddie en bit. Nu borde vi varit kloka och stannat vid den störningen men istället la vi ut dummiserna som Peter fick plocka upp ett antal gånger tills Eizor gick helt ur handen och åkte in i bilen. Det var verkligen dumt att öka på störningen så mycket och det får vi ta till oss. Man måste kunna ändra övningarna efter hur det går och inte bara vara rigid och köra på. Freddie var väldigt mycket på tå och fick hoppa in i bilen. När han kom ut igen så fick jag ägna mycket tid att samla ihop honom. Nästa planerade öving var balansövningen och jag ville ha en kastare i vardera ände och som skulle kasta när jag gav tecken. Kriteriet för mig var att Freddie gick perfekt fot  satte sig direkt jag stanna. Jag väntade dessutom några sekunder innan jag skicka. Freddie knallade en gång när jag inte skickade och jag slapp ur mig ett nej istället för att bara låta Peter plocka upp dummyn. Efter det kunde Freddie sitta en bra stund innan jag skicka. Vi testade också att Peter kastade en markering, vi vände om och Susanne kastade en som Freddie fick hämta och sedan vände om igen och han fick hämta den sista som en minnes markering. Det klarade han bra även om han faktikst kampade lite om den näst sista dummyn. Det visar att han var för uppskruvad och jag fick ägna en god stund efter det och få ner honom i varv igen. Freddie brukar ju aldrig få hämta så många markeringar och nu ska vi träna dirigering istället framöver. När vi var klara tog jag ut Sabina som fick göra en kombinerad övning med markering och dirigering. Ungefär som på provet. Åh hon var så glad över att få vara med och sprang med svansen som en propeller. Först kastade Susanne en markering, vi vände om och Jill kasta en som Sabina fick hämta. Sedan fick hon hämta Susannes och när hon var påväg tillbaka så smög Susanne ut en dirigeringsapport på samma ställe. Det löste Sabina galant förutom att hon sprang förbi den andra markeringen för att hälsa på Peter. När jag kallade tillbaka henne hittade hon markeringen. Knashund! Avlämningarna och fotgåendet far skrutt men det gör ju inget vi gör det bara på skoj.

Det var en suverän träningskväll med gott om tid för en hund i taget. Som Jill skrev i ett mail så är det verkligen bra när man kan koncenttrera sig på en hund, lösa problem och analysera. Det blir så givande och effektivt. Mer sådant!