Ordning och reda!

Efter att ha läst boken Ruff Love så har jag bestämt att få ordning på våra promenader. Freddie vet redan att han måste be om lov för att få kissa eller nosa men med Sabina har jag inte orkat genomföra samma sak. Men nu vill jag verkligen jobba med få ner hundarnas stress i vardagen. Roger Markström rådde att inte låta hundarna fara omkring inne när man ska gå ut osv och Rogers råd ihop mixat med lite ruff love hoppas jag ska ge resultat. Så i fredags eftermiddag började jag så smått med att gå separata, korta promenader med hundarna. Den hund som inte får gå binder jag upp så länge för att slippa flams och för att jag ska kunna jobba med goda vanor redan vid dörren. Hundarna ska komma och sättta sig innanför dörren direkt när vi ska gå ut, inte springa och hämta saker eller över huvudtaget springa omkring runt benen. När man sitter lugnt med kontakt öppnas dörren. Då ska man inte sitta och vädra över nejden för att kolla vad som händer ute. Tidigare har vi med framförallt Sabina fått vänta ut henne innan hon tar kontakt för att få varsågod men nu åker dörren igen och vi vänter en stund innan den öppnas igen.  Utanför dören säger jag sitt medan jag låser och då ska dom sätta sig direkt annar går vi in igen. Promenaden till grinden ska vara lugn och man ska sätta sig direkt och ta kontakt. Även här har Sabina för vana att kasta sig fram i kopplet och sedan sitta och spana länge och väl. Men efter att ha backat och gjort om några gånger börjar även Sabina fatta. Freddie gör rätt från början. Under promenaden ska man gå fint vid sidan, inte nosa eller stanna och kissa. Bryter man mot det stannar vi, hunden får sitta en stund innen vi fortsätter promenaden. Sabina har ju en otrevlig vana att kasta sig ut i kopplet mot doftfläckar, hundkompisar och annat. På det här viset hoppas jag att promenader blir trevligare. På mornarna har jag använt frukosten som belöning och jag belönar ofta. Sabina har som längst kommit ner till gångvägen innan hon varit omöjlig att hålla från att nosa. Freddie avancerade snabbt till att gå runt fältet och i eftermiddag så utöka jag till att gå genom gräset där det frestas med massor av dofter. Belöning för att sköta sig blev dragkamp och det var så skoj att när jag släppte lös Freddie ville han inte lämna min sida. Lekte lite doggy-zen med snörbollen och han är otroligt duktig. Just i ett språng med gapet öppet sa jag ”tack” och då bröt Freddie direkt. Jag har också infört att allt som ska hända utgår från att Freddie sitter vid min sida. Tanken är att han ska veta att ingen apport kommer om man står framför utan efter avlämning gäller det att snabbt komma i utgångsställning. I alla fall så tycker jag Freddie är mogen för mer frestande miljöer och jag hoppas han kan sköta sig lika bra i skogen och vid vatten. Ett helt Ruff Love program är jag inte beredd att köra ännu. Det kräver en hel del engagemang och det vi gör nu är tillräckligt jobbigt.