Vilka kompisar man har!

Jag kände mig lite misslynt efter kursen i lördags men efter lite mailväxling med Kristina så tyckte hon att det där måste vi titta på. Snabbt hade vi kallat ihop till en träning redan samma kväll. Snacka om att man har träningskompisar som ställer upp. Jag fick lite uppläxning av Kristina att jag gör det för svårt för Freddie och att han faktiskt inte är så gammal. Sen så coacha hon mig genom hela övningen. Kändes så skönt att slippa fatta alla beslut själv. Tack snälla Kristina för att du är ärlig och stöttande. Jag håller med om allt som du sa.

Freddie fick markeringar i högt gräs från halvlångt avstånd. Det var svårt och han hamna snett. Till slut gav han upp och kom tillbaka. Vi gick närmare och nu gick det bättre. Tredje gången hade han fattat bra och då vände jag 180 grader och bad om en markering åt andra hållet för balansens skull. Där sprang han över den först men jobbade sig tillbaka. Freddies förmåga att snabbt uppfatta vittring och följa upp den räddar honom många gånger och det är kanske det som får mig att överskatta hans kunskaper. Till sist fick han en 5:e markering på första stället som gick strålande. Med det var jag nöjd och Freddie rejält uppvarvad. Vi stod och pratade en stund om hur vi skulle fortsätta träningen och vad vi ska satsa på inför WT. Kom fram till att Freddie behöver lyckas och ska börja lita på mig igen.

Sabina var också med då det inte var någon hemma på kvällen. Resten av familjen var på scoutavslutning som jag skolkade ifrån. Hon fick komma ut en stund innan träningen för att rasta och var helt odräglig. Drar och stretar och beter sig. Sen sitter hon och skäller när Freddie får komma med och träna. Ett riktigt hey-dude-beteende. När vi var klara tänkte jag låta henne arbeta lite men hon fortsatte hoppa runt, kasta sig i kopplet och framförallt låta så vi lämnade inte parkeringen. Istället hämtade jag middagen och lät henne gå fot med svängar för att få den. Sen blev det bilen igen.

Idag har det inte blivit någon ruff love träning. Jag har varit på jobbet hela dagen och sedan direkt hem för att åka till Bagis med Sabina och lämna blod. Sabina är verkligen knäpp. Hon tjuter av lycka när vi kör in på parkeringen och kan bara inte vara tyst när jag försöker vänta ut henne. Till sist gav jag upp och gick in. Väl inne far hon omkring och varje sköterska som ska hämta passienter måste hon hälsa på. När det var vår tur så var det full rulle in i undersökningsrummet och upp och sätta sig på bordet. Tokhund.  Imorgon är det ledigt, skönt. Ska försöka åka iväg och träna Freddies attidtyd vid vatten. Sen har vi avslutning på momentkursen. Vi ska visst visa upp något moment. Vojne vojne, det får väl bli apportering för det är det enda vi tränat på sista tiden, haha.