Vi hade bokat in träning i Ågesta igår men det höll på att gå i stöpet för min del. På eftermiddagen när jag satt på jobbet ringer min mamma och berättar att hon ligger på akuten. Hon har opererat höften för 2 veckor sedan och nu rann det blod ur såret. Det var bara att kasta sig in till Sös. Efterom min mamma inte hade ont och inte är den gnälliga typen så blev vi sittande länge innan en läkare hade tid att hjälpa mamma. Det var ingen fara utan gammalt blod som samlats upp. Det tömdes ut och så skjussa jag hem mamma, kasta i mig en tallrik fil och kom till träningen något sen.
Där var alla redan i full gång med träning. Freddie kom rakt i hetluften så att säga vilket inte var så bra. Han jaga upp sig rejält. Tyckte han var ganska ok så jag gick ut för att Freddie skulle få markeringar. Men den första dummyn fick några rejäla tugg så det var bara att bryta. Gick och satte mig på en sten och sura och sedan gick vi en promenad där Freddie fick gå fot tvärs över ängen. Varje gång han börja pipa så blev det promenad igen. Rogers metod. Det funka bra och tillsist kunde vi närma oss gruppen under någorlunda lugna former. Gjorde ett nytt försök och nu gick det bättre. La föst ut en dummy bakåt som balans. Sedan fick Freddie markering i högt gräs där jag backa för varje kast. Efter 3:e fick Freddie hämta linjetaget och sedan så skicka jag på sista markeringen från 150 m. Han var otroligt duktig på alla. Rätt på området och höll sig där och leta. T o m den sista som blev lite svår, framför en sten hitta han snabbt. Och sedan hans ljuvliga inlevereringar. Som Jill sa, han springer nästan fortare in än ut. Jag blir lika glad varje gång. Efter lite prat la Jill ut ett närsök där hon stoppa minidummies och bollar i sorkhål och skrevor. Sen gick Freddie och jag tillsammans och leta. Det är Freddies favoritsysselsättning och det var inga problem att hitta apporterna. Svårare att lämna av dom utan att söka vidare. Lite skoj och annorlunda övning. Efter det här var vi nöjda. Jaanas kille Clabbe? tog hand om Freddie så att Jill och jag kunde instruera Jaana och Milou på balansövningen. Jösses vad duktig den hunden är. Henne vill vi se mer av. Freddie hade haft det väldigt bra undertiden och hållt sig lugn. Tack för den hjälpen.
2 kommentarer
Comments feed for this article
juni 14, 2007 den 2:15 e m
Jill
Ja, jag säger det igen. Freddie är inte bara nästan snabbare in till dig än ut, han ÄR snabbare in och det är härligt att se. Känn dig stolt att han har mer dragning tillabka till dig än ut till dummyn för den skulle det ju ändå aldrig falla honom in i att missa å hämta 🙂
juni 19, 2007 den 7:26 f m
Jaana R
Hoppas din mamma är på bättringsvägen och på benen igen. TACK för hjälpen på träningen. Massor med tack för själva övningen och minst lika mycket tack för era synpunkter och er ärlighet och engagemang (trots att det blev sent). Ibland måste man våga prova (som du eller jill sa) och kanske att jag ska fundera över (som Kristina undrade och fick mig att tänka på) ”Vad ska du ha hunden till?”