You are currently browsing the monthly archive for juni 2007.

Vi hade bokat in träning i Ågesta igår men det höll på att gå i stöpet för min del. På eftermiddagen när jag satt på jobbet ringer min mamma och berättar att hon ligger på akuten. Hon har opererat höften för 2 veckor sedan och nu rann det blod ur såret. Det var bara att kasta sig in till Sös. Efterom min mamma inte hade ont och inte är den gnälliga typen så blev vi sittande länge innan en läkare hade tid att hjälpa mamma. Det var ingen fara utan gammalt blod som samlats upp. Det tömdes ut och så skjussa jag hem mamma, kasta i mig en tallrik fil och kom till träningen något sen.

Där var alla redan i full gång med träning. Freddie kom rakt i hetluften så att säga vilket inte var så bra. Han jaga upp sig rejält. Tyckte han var ganska ok så jag gick ut för att Freddie skulle få markeringar. Men den första dummyn fick några rejäla tugg så det var bara att bryta. Gick och satte mig på en sten och sura och sedan gick vi en promenad där Freddie fick gå fot tvärs över ängen. Varje gång han börja pipa så blev det promenad igen. Rogers metod. Det funka bra och tillsist kunde vi närma oss gruppen under någorlunda lugna former. Gjorde ett nytt försök och nu gick det bättre. La föst ut en dummy bakåt som balans. Sedan fick Freddie markering i högt gräs där jag backa för varje kast. Efter 3:e fick Freddie hämta linjetaget och sedan så skicka jag på sista markeringen från 150 m. Han var otroligt duktig på alla. Rätt på området och höll sig där och leta. T o m den sista som blev lite svår, framför en sten hitta han snabbt. Och sedan hans ljuvliga inlevereringar. Som Jill sa, han springer nästan fortare in än ut. Jag blir lika glad varje gång. Efter lite prat la Jill ut ett närsök där hon stoppa minidummies och bollar i sorkhål och skrevor. Sen gick Freddie och jag tillsammans och leta. Det är Freddies favoritsysselsättning och det var inga problem att hitta apporterna. Svårare att lämna av dom utan att söka vidare. Lite skoj och annorlunda övning. Efter det här var vi nöjda. Jaanas kille Clabbe? tog hand om Freddie så att Jill och jag kunde instruera Jaana och Milou på balansövningen. Jösses vad duktig den hunden är. Henne vill vi se mer av. Freddie hade haft det väldigt bra undertiden och hållt sig lugn. Tack för den hjälpen.

Resultatet har kommit från WT. Vi kom på 13:e plats med 73 poäng. Med det är jag ofantligt nöjd. Jag har uppdaterat WT inlägget med poängen ruta för ruta.

Skönt att man har en hund som är lätt att jobba med för Sabina tär verkligen på tålamodet. Såg föresten i bloggstatistiken att många har googlat sig hit på rubliken att jag skulle skänka bort henne så jag får vara försiktig med vad jag skriver 🙂
Igår åkte jag med henne till klubben för tisdagsträning. Där höll Fran och Jessie på för fullt och eftersom Sabina gapa värre än vanligt gick jag och prata med dom länge och väl. När jag väl tog ut henne betedde hon sig och for omkring så hon åkte in i bilen igen. Till slut fick jag någorlunda styrsel på henne men jag har svårt att inte bli irriterad. Klantig som jag är hade jag åkt ifrån påsen med nyuppskurna köttbullar men hade en kycklingklubba med mig (Sabinas middag) som jag skar bitar ur. Dom la jag i skål och så träna vi fot i korta sesioner med externbelöning. Gick väl hyffsat. Fick nolla några gånger pga ljud. Externbelöning taggar verkligen men jag vill lära Sabina att kunna jobba för det och då får man ha tålamod. Med det som var kvar av klubban tänkte jag belöna en inkallning med ställande och vi gick bort för att ställa upp oss. Då flyger Sabina på 2 kelpies som passerar. Ja hon hann aldrig fram men nu blev jag riktigt arg och hon åkte in i bilen så det vissla om det. Fick sitta ett bra tag och hade absolut ingen lust att ta ut henne igen. Men Jessie och Fransan tyckte absolut att jag skulle avsluta på ett bra sätt och det hade dom ju rätt i. Gaska upp mig och gick och hämta Sabina och nu gick hon som ett lamm. Full uppmärksamhet på mig. Första försöket så stanna inte Sabina. Fundera på om det berodde på att jag hade huva på mig (det hade börjat regna). Tog av mig den och nu blev det perfekt. Full fart, tvärstopp, full fart. Lite slarvig ingång men det blunda jag för. Sabina fick sin mat och vi kunde åka hem med ett bra avslut. Ikväll håller vi tummarna för Jessie som ska tävla med Olli.

Imorse tog jag med båda hundarna och frukosten. Hade inte tid med separata promenader. Tyvärr var ”min” park upptagen av 2 alkisar med hundar som har börjat parkera sig där varje morgon med en kasse öl. Gick till fotbollsplanen istället men där är det svårt att träna rutan bra då jag inte kan gömma Sabina. Hon fick se på och det kanske är bra för att få in rätt beteende. Skicka flera gånger och alla gick bra. Freddie satt och yla så jag gick iväg med honom utanför planen. Efter ett tag fick han komma in igen och då låg han tyst. Tydligen en bra taktik att ta bort honom om han låter. Freddie körde jag skåldirigering med men fick problem med skatorna. Måste säga att Freddie var duktig som satt kvar trots att matte sprang och gapa och vifta med armarna mot skålarna. Freddie var jätteduktig med både ut, stopp och höger dirigering. Jag är jättenöjd. En sak jag funderar på bara är att när jag pekar åt sidan tittar han på mig men han går i rätt riktning när jag skickar. Undrar om det kan ställa till det för framtida träning när dirigeringen är dold. Sabina fick avsluta med lite fotgående för det sista i skålen.

Då var Freddies tävlingsdebut avklarad. I morse när klockan ringde halv 5 muttrade jag över att vi hamnade i den tidiga startgruppen med när värmen dalrade i luften kl 11 då den andra gruppen startade och vi var klara var jag jätteglad att det blev så. Freddie har skött sig jättebra, lite slarv i fotgående efter skytten, vilket jag var fullt medveten om och lite mattemissar var sammanfattningen av dagen. Vi fick börja vid en station som hette smygjakt. Man gick utmed en väg efter en skytt. Sen kastades det en markering som var lite skymd av sly. Freddie hade lite problem att hitta och så for han ideligen iväg till kastaren för att kolla lägen. Jag lät honom hållas och till slut hitta Freddie dummyn. Det märktes att han hade full koll var han skulle leta. Vi fortsatte på vägen för en andra markering och den spikade Freddie. 14 poäng
POA: Sluta träna personsök och träna mera markeringar.

Nästa station var 2 olika och eftersom jag blev tillfrågad om jag ville gå i par på fältjakten så tog jag den rutan först. Ökl och ekl hundarna var tvugna att ha en nkl hund att gå med. Freddie hade enormt svårt att hålla position och jag fick tjata flera gånger på väg till utgångsplatsen. Men sedan när vi gick på linje funka det bra. Han fick en markering som spikades och sedan ett linjetag på samma plats. Han gjorde en liten lov men hämta in dummyn snabbt. Efter det fick vi ha koppel på medan ökl-hunden fick en långmarkering men skickades på ett linjetag. Det blev ett fasligt visslande för hunden kom fel hela tiden och fick aldrig in den. Freddie var tyst men uppmärksam. Vi fick avdrag för loven och fotgåendet. 17  poäng
POA: Träna fotgående på linje och med skytt.

Nu var det dax för harjakten, en station som jag fasade lite för. Skulle vi nolla så var det här. Hunden fick gå på en stig där det plötsligt sprang en hare tvärs över några meter framför. Men hunden skulle riktas om och istället få en markering att hämta innan haren fick bärgas. Freddie gick perfekt fot! Satt stadigt när haren kom, gick att rikta om men kunde inte riktigt släppa den med blicken. Jag pekade och riktade uppmärksamheten mot andra hållet och glömde säga stanna varpå Freddie knallade. Där stod jag och peka som ett fån. Helt klart inte Freddies fel. Markeringen var snygg i alla fall och sedan hämtade Freddie haren på ett supersnyggt linjetag. Pga detta så blev vi inte nollade på stationen. 8 poäng (det var 10 per moment som var max så 0 för knallningen och 8 för dirigeringen)

Nu gick vi ner till vattnet där det var tomt. Här fick man skicka från 15 m upp på land, ner för en slänt men gå fram 5 m för att ta emot. Inga problem för Freddie som gick fot, markerade, hämta, kom in och lämna av utan problem. Men matte var tvungen att vissla inkallning flera gånger och tjata in honom till sidan efter avlämningen. Fick ”skäll” från domaren att inte använda signaler i onödan när hunden jobbar så fint för det blir onödiga avdrag. Men till mitt försvar så har Freddie en tendens att stanna upp för att kolla om det kan hända något mer på vattnet så jag ville verkligen påminna honom om vad han skulle göra. 19 poäng!

Sista stationen var duvjakt. En markering ute på en myr. Jobbade runt men hittade markeringen ganska snabbt. Sen kom en till på samma linje med 5 m längre bort. Freddie snöade in på gamla området och kom fel i vind flera gånger. Jag lät honom hållas och till slut så hitta han dummyn. 14 poäng
POA: Behöver träna på att passera vittringar, något som jag planerat att göra.

Efter det här var vi klara med själva provet. Men på eftermiddagen hade man ordnat med en scurry som Uffe och Lotta hade hand om. Det var man ju tvungen att testa. Det var en hinderbana ner till vattnet och tiden togs från att man skicka hunden till dummyn var i handen. Riktigt skoj och eftersom vi klara en bra tid, 14 s, nånting, var jag riktigt nöjd. Men sedan åkte vi ner i placeringen och efter vila gjorde vi ett nytt försök och fick ner tiden till 12 s. Då gjorde Freddie ett himla bra jobb. Snabbaste vägen ner, plocka upp dummyn nästan i farten enligt Lotta och vände snabbt tillbaka till mig. Vi vann inte men roligt hade vi. Trodde Freddie skulle jaga upp sig men han var märligt nog väldigt sansad hela dagen. Nu har vi lite att jobba på till nästa helg då det är unghundsderby.

I lördags var det avslutning på jaktkursen. Eftersom det var varmt blev det massor med vatten men även sök. Freddie fick börja med en markering in i vassen där vi skickade från lite besvärligare mark. Han hämta lugnt och sansat och kom tillbaka direkt till mig. Efter det gick vi till söket där Jörgen gick före med ”bössan” och panga lite. Freddie var väldigt het och sprang före hela tiden. Jörgen la ut ett sök med 3 dummies långt ut för att få Freddie att söka längre ifrån mig. 2 dummies hitta Freddie ganska snabbt och han jobbade bra. Den tredje låg på andra sidan väen och dit gick han en gång utan att få vind. Hur jag än försökte hjälpa till så kom Freddie bara in hela tiden och fråga. Jörgen gick ut och kvacka och sen fick jag skicka och då gick det bättre. Vi måste verkligen träna sök i sommar. Tillbaka vid vatten så fick Freddie först en markering där jag skicka från stranden. Nu ville han upp där vi stod förra markeringen men jag visslade och fick Freddie på andra tankar. Anita satte fast en dummy i ett vassstrå på samma ställe men jag fick inte skicka förän hon rott bort. Det gick stålande. Till sist fick alla hundarna en varsin lång markering på blankvatten. Efter det pratade vi igenom kursen och det kändes så tråkigt att det är slut. Anita och Jörgen avtackades och så blev det gruppfoto. Kul har det varit och vi kommer sakna kursen. Jag vet inte hur det hade gått med Freddie utan Jörgen och Anitas anpassade träning och deras stöd. Nu blir det vila några dagar för både Freddie och mig.

Måste erkänna att jag tyckte vädret innan denna värmebölja var rätt perfekt. Lagom varmt för att man skulle kunna ha en fleece och att hundarna orkar jobba och kan sitta i bilen mellan varven. Även nu klockan 8 på morgonen så blev hundarna alldeles flåsiga och sänkta av en kort promenad med väldigt lite träning. Hoppas det finns tillgång till vatten på söndag när vi ska tävla annars kommer det bli olidligt. Sabina var lite flamsig i morse men det berodde mest på att jag var otydlig och slarvig. Även min hjärna kokar i värmen. Vi gick över bron och så satte jag upp 2 rutor utan att Sabina såg. Den första skicka jag rätt nära, ca 7 m och belöningen var ganska tydlig. Hade glömt mina skålar så jag fick använa locket till matburken + själva matburken. Vi höll på och diskutera present till studenten som vi ska fira ikväll så jag blev distraherad 🙂 . Första rutskicket gick jättebra men den andra där jag ökade avståndet blev en miss. Sabina sprang rakt på vänstra konen som vanligt men jag hann före och plocka upp skålen, hehe. Band upp Sabina och la ut en ny. Skicka närmare men hon gjorde samma sak, gngn! Satte upp rutan på ännu ett ställe med skålen halvdold och kort avstånd. Nu sprang Sabina mot mitten men väl där ser jag hur hon rycker mot konen men ångrar sig. Åh vilken tur för annars hade jag blivit galen. Hon fick massor med beröm medan hon smaska i sig frukosten.
Freddie var uppe i varv när vi kom tillbaka och jag fick gå in igen en gång då han inte kunde sitta sitll på trappen. Efter det gick det bättre. Utmana Freddie med att gå mot hundparken. 3 ggr fick jag backa innan han kunde passera början av stigen utan att sticka ner nosen. Då fick han så klart nosa och kissa. En labbe kom på stigen så nästa utmaning blev att inte sticka dit och nosa när han passerat. Grejade det också och Freddie fick göra ett linjetag på stigen mot frukosten. På andra stigen fick Freddie gå utan koppel och få bollbelöningar för gott uppförande. När han inte kunde gå fot längre koppla jag upp och då slappna hela hunden av. Märkligt och bra.

Igår var Freddie och jag och träna i Ågesta. Det var Eva, Fran, Jenny, Kristina, Jill, Peter och Susanne. Vilket gäng! Jag bad om att få börja eftersom de andra ville köra mer avancerat. Vi gjorde balansövningen med en kastare i vardera ände och så gick vi emellan. Freddie har så svårt att gå fot när han vet att det är jobb på gång. Fick vända några gånger innan jag var nöjd. Först fick han 2 enkelmarkeringar och sedan så vände jag 180 grader när markeringen var kastad, fick en ny, vände om och skicka på den första som linjetag. Gjorde samma sak med nr 2 men den fick Freddie problem med. När jag skulle blåsa söksignal så tog Freddie den för inkallning och kom skuttande. Skicka om och nu gick det bättre. Med det var jag nöjd. Vi stod och titta en stund medan duktiga Eizor jobbade och det gick bra. Tänk att han spikar alla markeringar i det höga gräset. Hade nog kunnat ha Freddie kvar men jag ville kunna hjälpa till så han fick sitta i och äta middag. De andra körde dirigeringar till målområden och hundarna var så himla duktiga. Sedan fick Hermes, Vitus och Tindra varisna markeringar. Hermes fick springa på linjetag i samma område som markeringarna och skötte det strålande. Gräset var inte så högt och det gick lättt att hitta. Som vanligt en bra träningskväll utan stress.

Tack för de fina orden i kommentarerna till tisdagens inlägg. Dom värmer!

Vilken härlig dag det var igår. Riktig högsommar. Nackdelen är att både jag och hundarna blir slöa, ja till och med Freddie kroknar lite. Men det går ju inte att vila på lagrarna när det ska vara kurs med tävlingsträning på kvällen och vi inte hade något att visa upp som jag skrev i tisdagens blogg. Jag hade funderat på att visa upp Freddies skåldirigering och tog med honom till fotbllsplanen med frukosten i väskan. Satte upp en klocka och skulle skicka ut till mitten och sedan stopp och en ny dirigering. Blev rena pankakan. Freddie tog egna inititativ och stanna visserligen till på stopp men fortsatte sedan dit han tyckte det passade. Fick till slut till det med tydlighet där jag först satte Freddie på mitten och sedan gick ifrån, peka vänster och skicka honom. Efter det kunde jag skicka ut-stopp-vänster och vi fick ett lyckat avslut. Freddie var rejält trött och varm så vi satt i skuggan en stund och varva ner innan vi gick hem. Sabina fick träna på att gå fint genom frestande dofter i gräset för att få sin frukost. Hon var lite tramsig när vi skulle gå ut och skulle springa och hämta en strumpa så fort jag sträckte mig efter kopplet. 3:e gången kom vi iväg och sedan skötte hon sig. Resten av dagen fick hundarna slappa i trädgården medan husse och matte klippte häck och vattnade trädgården.

På kvällen var det avslutning på momentkursen. Som vanligt var jag lite missmodig och som vanligt så fick Maria mig att ändra attityd direkt. Jag måste bara säga att Maria Yttermyr är en fantastiskt bra hund och hundförarinstruktör. Trots att hon aldrig hållt på med jakt eller apportering har hon lyckats få mig att använda klickerträningen även i den träningen. Maria har hittat lösningar på problem och anpassat alla övningar till oss. Jag kommer verkligen sakna den här kursen. Hur som helst så var det tävlingsträning idag och Maria undrade om jag inte kunde förberede en jakttävlingssituation och helt plötsigt kom jag på vad vi skulle göra. Det gick alltså ut på att vi skulle lära oss att förberede hundarna för tävling. Vi var bara 2 och den andra tjejen körde lydnadsprogrammet. Externbelöning vid väskan, stå och vänta vid plan på att bil uppropade och så kommendering, betygsvisning osv. Helt suveränt. Vi fick välja att bryta precis när vi ville eller nonchalera tävlingsledaren om det inte passade. Så här borde man träna ofta. Jag förberedde med en kastare ute på fältet, skytt och domare. På väg till start lekte jag med snörbollen som jag la vid ett träd. Freddie spanade genast in kastaren och visste precis vad det handlade om. Maria hälsa och tog emot och så gick vi efter skytten. När vi gått några steg skicka jag på snörbollen. Freddie blev helt paff och tog en kon istället innen jag visa på var bollen va. Andra gången fatta han bättre och då fick skytten låtsas skjuta. Tredje gången gick Freddie så fint och uppmärksamt att han fick ett kast som jag skicka honom på. Helt suverän övning och det tog udden av den värsta upphetsningen över kastaren. Efter svalkande i ån bredvid gården där vi var så blev det vila i bilen.
Andra passet valde jag platsliggning. Första gången gick jättebra, Freddie satt, la sig på komando och låg kvar tills jag kom tillbaka. Gick bara nåot steg och det blev en kort stund innan han fick springa till belöningen. Andra gången tyckte Freddie att det var lika bra att lägga sig direkt så att man fick den där belöningen någon gång. Och envis som synden var han men jag också. Till slut gick det vägen men nu var Freddie så trött att vi bröt där. Värmen tar på hundarna. Vi fika och hade kursutvärdering. Freddie fick en ny leksak, en tennisboll med ett litet handtag. Den kommer nog bli poppis.

Idag har jag varit duktig och gått med en hund i taget på morgonen. Ett möte hade blivit inställt så jag hade tiden men det går verkligen inte varje dag för det tar tid. Men oj va bra träningen blir när man bara har en hund att koncentrera sig på. Sabina skötte sig så bra idag. Inget trams vid dörren och bara en gång så ville hon springa och nosa utan lov. Det är stora framsteg och visar att träningen gör nytta. Nyckeln till framgången är tydlighet och stor belöningsfrekvens samt att jag direkt ”bestraffar” felaktigt beteende. Straffet består i att man får sitta en stund och ha tråkigt innan vi går vidare. Sabina fick hårdträna fritt följ med frukosten som belöning. Det gav resultat men tog på krafterna märkte jag. Böt till inkallning med ställande och testade sedan att göra ett läggande under gång direkt följt av inkallning där jag belöna direkt när Sabina stannade. Det gick jättebra.
För Freddie var planen lyssna och rätt beteende vid stoppsignal. Inte tänka själv och ta egna inititativ. Satte ut 2 skålar i vardera ände utmed en stig. Mat bara i de närmaste och jag skicka ut och sedan inkallning några gånger. När det gick bra la jag i en av de bakre skålarna och testa ut-stopp. Mycket riktigt titta Freddie till på mig men fortsatte sedan till nästa skål. Turligt nog lyssnar han i alla fall på nästa stopp och inkallningen. Nästa gång gick det bättre men nu gick han på att jag förde handen bakåt inför utsignalen. Bakläxa igen. Införde då sitt innan jag skicka och var tydlig på sitt medan jag förde handen bakåt. Tillslut var jag väldigt nöjd med stoppet och Freddie verkar ha fattat vad han ska göra. Separat ska jag träna att Freddie måste lyssna på den muntliga signalen. Det roligaste med dagens övning var att Freddie fick säkert 15 signaler utan att jaga upp sig. Han var koncentrerad hela tiden och tungan var slät och fin. Efteråt satt vi och slappa och titta på barnen som spelade fotboll. Freddie låg lugnt och varvade ner.

Jag kände mig lite misslynt efter kursen i lördags men efter lite mailväxling med Kristina så tyckte hon att det där måste vi titta på. Snabbt hade vi kallat ihop till en träning redan samma kväll. Snacka om att man har träningskompisar som ställer upp. Jag fick lite uppläxning av Kristina att jag gör det för svårt för Freddie och att han faktiskt inte är så gammal. Sen så coacha hon mig genom hela övningen. Kändes så skönt att slippa fatta alla beslut själv. Tack snälla Kristina för att du är ärlig och stöttande. Jag håller med om allt som du sa.

Freddie fick markeringar i högt gräs från halvlångt avstånd. Det var svårt och han hamna snett. Till slut gav han upp och kom tillbaka. Vi gick närmare och nu gick det bättre. Tredje gången hade han fattat bra och då vände jag 180 grader och bad om en markering åt andra hållet för balansens skull. Där sprang han över den först men jobbade sig tillbaka. Freddies förmåga att snabbt uppfatta vittring och följa upp den räddar honom många gånger och det är kanske det som får mig att överskatta hans kunskaper. Till sist fick han en 5:e markering på första stället som gick strålande. Med det var jag nöjd och Freddie rejält uppvarvad. Vi stod och pratade en stund om hur vi skulle fortsätta träningen och vad vi ska satsa på inför WT. Kom fram till att Freddie behöver lyckas och ska börja lita på mig igen.

Sabina var också med då det inte var någon hemma på kvällen. Resten av familjen var på scoutavslutning som jag skolkade ifrån. Hon fick komma ut en stund innan träningen för att rasta och var helt odräglig. Drar och stretar och beter sig. Sen sitter hon och skäller när Freddie får komma med och träna. Ett riktigt hey-dude-beteende. När vi var klara tänkte jag låta henne arbeta lite men hon fortsatte hoppa runt, kasta sig i kopplet och framförallt låta så vi lämnade inte parkeringen. Istället hämtade jag middagen och lät henne gå fot med svängar för att få den. Sen blev det bilen igen.

Idag har det inte blivit någon ruff love träning. Jag har varit på jobbet hela dagen och sedan direkt hem för att åka till Bagis med Sabina och lämna blod. Sabina är verkligen knäpp. Hon tjuter av lycka när vi kör in på parkeringen och kan bara inte vara tyst när jag försöker vänta ut henne. Till sist gav jag upp och gick in. Väl inne far hon omkring och varje sköterska som ska hämta passienter måste hon hälsa på. När det var vår tur så var det full rulle in i undersökningsrummet och upp och sätta sig på bordet. Tokhund.  Imorgon är det ledigt, skönt. Ska försöka åka iväg och träna Freddies attidtyd vid vatten. Sen har vi avslutning på momentkursen. Vi ska visst visa upp något moment. Vojne vojne, det får väl bli apportering för det är det enda vi tränat på sista tiden, haha.

Efter att ha läst boken Ruff Love så har jag bestämt att få ordning på våra promenader. Freddie vet redan att han måste be om lov för att få kissa eller nosa men med Sabina har jag inte orkat genomföra samma sak. Men nu vill jag verkligen jobba med få ner hundarnas stress i vardagen. Roger Markström rådde att inte låta hundarna fara omkring inne när man ska gå ut osv och Rogers råd ihop mixat med lite ruff love hoppas jag ska ge resultat. Så i fredags eftermiddag började jag så smått med att gå separata, korta promenader med hundarna. Den hund som inte får gå binder jag upp så länge för att slippa flams och för att jag ska kunna jobba med goda vanor redan vid dörren. Hundarna ska komma och sättta sig innanför dörren direkt när vi ska gå ut, inte springa och hämta saker eller över huvudtaget springa omkring runt benen. När man sitter lugnt med kontakt öppnas dörren. Då ska man inte sitta och vädra över nejden för att kolla vad som händer ute. Tidigare har vi med framförallt Sabina fått vänta ut henne innan hon tar kontakt för att få varsågod men nu åker dörren igen och vi vänter en stund innan den öppnas igen.  Utanför dören säger jag sitt medan jag låser och då ska dom sätta sig direkt annar går vi in igen. Promenaden till grinden ska vara lugn och man ska sätta sig direkt och ta kontakt. Även här har Sabina för vana att kasta sig fram i kopplet och sedan sitta och spana länge och väl. Men efter att ha backat och gjort om några gånger börjar även Sabina fatta. Freddie gör rätt från början. Under promenaden ska man gå fint vid sidan, inte nosa eller stanna och kissa. Bryter man mot det stannar vi, hunden får sitta en stund innen vi fortsätter promenaden. Sabina har ju en otrevlig vana att kasta sig ut i kopplet mot doftfläckar, hundkompisar och annat. På det här viset hoppas jag att promenader blir trevligare. På mornarna har jag använt frukosten som belöning och jag belönar ofta. Sabina har som längst kommit ner till gångvägen innan hon varit omöjlig att hålla från att nosa. Freddie avancerade snabbt till att gå runt fältet och i eftermiddag så utöka jag till att gå genom gräset där det frestas med massor av dofter. Belöning för att sköta sig blev dragkamp och det var så skoj att när jag släppte lös Freddie ville han inte lämna min sida. Lekte lite doggy-zen med snörbollen och han är otroligt duktig. Just i ett språng med gapet öppet sa jag ”tack” och då bröt Freddie direkt. Jag har också infört att allt som ska hända utgår från att Freddie sitter vid min sida. Tanken är att han ska veta att ingen apport kommer om man står framför utan efter avlämning gäller det att snabbt komma i utgångsställning. I alla fall så tycker jag Freddie är mogen för mer frestande miljöer och jag hoppas han kan sköta sig lika bra i skogen och vid vatten. Ett helt Ruff Love program är jag inte beredd att köra ännu. Det kräver en hel del engagemang och det vi gör nu är tillräckligt jobbigt.

Idag på jaktkursen hade Anita och Jörgen planerat ett litet jaktprov med dummies. Vi lottade startordningen förutom Geminie som löpte och fick starta sist. Freddie och jag fick nr 4. Idag fick vi gå fritt ner till vattnet vilket jag tyckte va bra för jag kunde belöna ofta på väg ner för bra fotgående. När vi närmade oss vattnet blev det svårare att hålla sig vid sidan för Freddie och jag fick sätta honom ner flera gånger. Medan vi vänta på att provet skulle börja fick de andra hundarna bada och då började så klart Freddie gnälla. Jag svarade med att ta honom från vattnet och snart så kunde han sitta tyst trots att det kastades dummies i vattnet. Vi han med en fika innan det var vår tur och under tiden så hade Freddie varit lugn och jag kunnat belöna att han låg tyst även om det sköts i skogen.

Sen var det slut på lugnet. Freddie fick syn på Jörgen (idolen) med bössa och fattade genast vad som var i görningen. Första markeringen gick bra. Den hamna i lite snår så att Freddie fick jobba lite för att få ut den. Sen var det ganska lång transport till nästa markering. Freddie gick ganska bra fot. Jag fick påminna honom ibland. Denna markering blev konstig. Jag är säker på att han markerade rätt men han for åt helt fel håll, slog i en pinne och börja sedan söka runt. Jag tror att det var stressen som gjorde att han tappar vad han ska göra. Nåja, dummyn kom in i hand efter att han sprungit till alla och visat upp den. Konstigt han brukar alltid komma rakt in till mig. Sen var det söket och i början sökte Freddie bra ca 20 m ut i söket men sedan var det stopp. Visst det blev en bajspaus också men ha kunde inte ta sig ut utan försökte på ställen där han redan hämtat. Med lite stöd från Anita så kom 2 till in och då bröt vi och gick ner till vattnet. Nu var Freddie rejält gasad och hade svårt att hålla positionen. Freddie fick syn på båten där Stefan satt och det syntes att han Freddie förstått vad som kan hända från båtar. Stor förväntan alltså. Första markeringen stadig och markera bra. Försökte springa på vattnet och när han kom upp skaka sig Freddie med dummyn i munnen och stod och spana om det skulle komma fler. Knäpphund. Andra så reste Freddie sig och fick inte gå förän han satt igen. Samma sak här fast utan skak denna gång. Så var det slut. Fick beröm för fotgående och stadga. Han var tyst provet igenom och inga dummies var tilltryckta. Däremot märks det att Freddie tappar huvudet när han stressar upp sig. Följer upp vittringar han stöter på men kan inte få något system i söket. Nu har Freddie inte gjort många sök i sina dar och är det bara där det felar så är det rätt lätt att träna in. Efter tork så band jag upp Freddie och han fick ett grisöra att tugga på. Jag gick och titta på Geminie som gjorde ett strålande arbete. En härligt balanserad hund. Freddie hade varit lugn och tyst när jag var borta och han var rätt trött när vi gick tillbaka till bilarna.

Jag har en plan för Freddie som jag hämtat inspiration till ifrån Susan Garretts bok ”Shape for success” Det är en agillitybok men agillity har faktiskt många likheter med jakten och man får många idéer när man gå rutanför boxen. Hon skriver mycket om hur man får hunden att vara lugn vid banan, att kunna titta på när andra hundar arbetar osv. Framförallt måste apportering bli mer vardag för Freddie och han måste lära sig vad som gäller även om flera apporter ska hämtas. Det ska bli regler runt vattnet också i sommar. Man får inte bada utan varsågod efter att ha suttit vid sidan.

Freddie var så uppvarvad efter jaktträningen att han fick vara hemma från sökträningen igår. Roger rådde till 1-2 dagars vila efter en större aktivitet och det tror jag är bra. Men jag åkte på sökträningen ändå. Det viktiga är att det finns figgar och dessutom är det skoj att se hur hundarna utvecklas. Det blev bara Cuda, Vitus och Hermes som fick köra så det gick fort. Vi var på de marker jag inte hittade till sist och där var det superbra terräng. Ser fram emot att träna där nästa torsdag.

Däremot blev det morgonträning i morse. Jag känner mer och mer att jag måste börja jobba med Sabinas attityd. Hon är ett typexempel på hur fel det går om man bara belönar med godis utan en genomtänkt strategi. Sabina jobbar bara för belöningen och enda anledningen till att hon inte tjyvar är att det är inlärt med ett nej som hon respekterar. Det som blir uppenbart när jag tittar på skillnaden mellan Freddie och Sabina är att han ”vet” att det är genom mig han får sin belöning och sammarbetar på ett helt annat sätt. När man hämtar Sabina så far hon iväg med ett ryck och jag har börjat kräva att hon inte får träna då. Hon ska gå vid sidan. När hon fattar det så studsar hon och gnäller. Idag fick hon gå tillbaka många gånger och bli uppbunden igen medan jag träna Freddie. Till sist insåg Sabina vad som gällde och jag fick till en supersnygg inkallning med ställande från 30 m avstånd. Har nog aldrig varit så bra. Men vad gör hundskrället, jo istället för att komma till mig går hon till väskan där maten finns och börjar rota runt. Då packa jag ihop och gick hem för jag blir sur och då ska man inte träna hund. Freddie hade undertiden suttit och ylat så jag ville inte träna honom heller.

Snor en idé från Fannys blogg (klickerklok), POA (Points of Action):
Jobba med attityden på en hund i taget. Sabina får träna med frukosten som belöning hemma utanför huset för att lära sig vilken attityd man ska ha för att få träna. Det lyser igenom på all träning att hon har fel attityd. Så fort hon fått belöningen sticker hon iväg på sitt. Jag är bra sugen på att köra ett Ruff Love program på henne men inser att jag inte har den tiden. Det blir Ruff Love light istället.

Freddie glömde jag. Han fick jobba med att sitta vid min sida med kontakt utan att försöka lägga sig ner eller fara runt. Så fort han rörde på sig så gick jag ur position och gjorde om övningen. Freddie försöker alltid med hela reportearen även om han fått belöning för sitt repetitionen innan. Får han ite klicket tillräckligt fort (innom 1/10 dels sekund) försöker han med något annat. Detta försöker jag jobba bort och tror jag får en mer koncentrerad hund på det viset.

Uppdatering
Skred till verket på lunchen. Först tränade vi lite inne med långsamtargeten. Freddie fick börja men så fort han börja gnälla så band jag upp honom i vardagsrummet och hämta Sabina. Hon fattar det där mycket bättre och jag slår vad om att hon kommer ha ett framförgående fortare än Freddie. Sen fick dom vila en stund medan jag åt lunch och så var det dags att gå ut. Freddie bands upp i vardagsrummet för att inte kunna fara omkring och störa eller stressa upp sig. Sabina fick gå in och ut några gånger innan hon höll fokus på mig när vi kom ut. Samma sak vid grinden där hon har för vana att sitta och spana och vädra över nejden. Jag brukar vänta ut henne och kan få vänta länge och väl innan hon tar kontakt och får varsågod. Men nu åkte hon upp på trappen istället och vi började om. Promenaden gick hyffsat bra tills vi kom ner till gångvägen. Då var omgivningen för lockande så jag vände och gick hem. Bytte hund men Freddie var flåsig och med den sinnestämningen får man inte gå ut. Tog av mig och gick och gjorde annat medan Freddie fick ligga kopplas i köket. När jag kom tillbaka så låg han ner och var lugn och vi kunde gå ut. Bra fokus för honom med föruom att han drog iväg i kopplet på varsågod. Varsågod ska inte betyda ”släng dig ut i kopplet tills det tar stopp”, utan mer gå och nosa i kopplets längd. Uj uj många kriterier blir det på en futtig promenad och vi kom inte heller längre än till gångvägen innan det blev för jobbigt för Freddie att hålla rätt på allt. Men jag tror att om jag kör så här några dagar kommer dom fatta och vi kommer få trevligare träningar och promenader.

juni 2007
M T O T F L S
« Maj   Jul »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930  

Blog Stats

  • 120 290 hits

Kategorier

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 322 andra följare

Blogkeen

Labradorerna Sabina och Freddie