När man nämner att man klickertränar sin hund möts man ofta av intresse och att ”det verkar ju bra men funkar inte i vardagen och definitivt inte i jaktträningen”. Har försökt förklara mig blå att det visst fungerar men under en diskusion en kväll på campen gick det upp för mig varför jag inte når fram. Jag har missat en viktig bit. De flesta som inte vet så mycket mer om klicker än att det är den dosa som låter när man trycker på den och att man betingar den med godis. Det är visserligen sant att det är så. Men det innebär inte att man alltid belönar med godis. Några vanliga missuppfattningar:

  • Godis är alltid belöningen och därför fungerar inte metoden när det är mer frestande situationer.
    Saken är den att godis bara är en av alla belöningsformer som funkar bäst när man lär in delar av moment där man vill ha hög förstärkningsfrekvens. I jaktträningen kan man använda det i de grundläggande avlämningsträningarna hemma i köket, att träna in fotgående i lugna miljöer, sitt mm. Sedan använder jag denna grund när jag plockar in mer störning och svårare övningar. T ex så belönar jag fot med att få hämta en apport. Jag sätter upp vissa förutsättningar för att få jobba. Går man inte fot så kastas ingen apport, sitter man inte stadigt ”försvinner” apporten, allternativt det tar stopp (lina eller koppel). Detta är inget nytt under solen utan metoder som många använder sig av. Däremot så lär jag inte in fot och stadga med koppelryck. Inte för att jag har problem att ta tag i min hund utan för att jag upptäckt att Freddie sitter mycket stadigare om han har något att vinna på det. Det är skoj att se hur han trycker ner ändan i backen för att inte lockas att sticka i förtid.
  • Man sitter med klickern i högsta hugg och väntar på att hunden ska utföra det beteendet man vill shejpa (forma)
    Också en rätt lustig föreställning. Det skulle bli ytters ineffektiv träning och ta lång tid för varje moment. Tror man att det är så förstår jag verkligen att man tycker att klickerträning är rena gojan. Nej man ser alltid till att hunden inte har så många valmöjligheter och rättar till miljön så att det blir lätt för hunden att göra det som förväntas. Att t ex klickerträna inkallning för en valp är en enkel match. Man smyger iväg när valpen är upptagen av annat och när den upptäcker att du är en bit bort så är det en lätt sak att belöna farten in. Ska hunden gå rakt vid sidan så är det en lätt sak att placera sig intill en vägg om nu hunden skulle få för sig att vika ut baken. När det gäller själva apporteringsträningen gör jag inte annorlunda nu än innan jag började med klicker. Skillnaden är kanske att jag gärna belönar ett bra fotgående eller avlämningen med godis då det lugnar ner Freddie och ger mig en indikation på hur uppjagad han är. När han inte längre tar godis är det dags för rast. Belönar också gärna ett väl utfört arbete med lite bollek.
  • Klickertränade hundar har aldrig upplevt krav och är därför oregerliga.
    Jag skulle vilja påstå att det oftast är tvärt om. För min del som vill ha en väl kontrollerad hund på jakt finns det inga genvägar. Man kan inte låta hunden springa vind för våg och självbelöna sig till vardags för att sedan kräva att den ska kunna gå fot under långt mer stimulerande miljöer. Nej Freddie går nästan alltid i koppel vid min sida eller utan koppel för all del men fortfarande vid sidan. Han ber om lov för att få nosa och kissa och det är också belöningen för gott uppförande. Detta är saker som jag sällan ruckar på. En hund lär sig hela sin vakna tid det är bara att inse. Orkar jag av en eller annan anledning inte hålla på detta så får han ett frikommando. Samma sak är det med arbetet, följer man inte mina regler får man inte jobba. Försöker man hoppa ut ur bilen får man vänta en stund innan dörren öppnas igen. Vissa kallar detta ledarskap, jag kallar det kontroll på hunden.
  • Man FÅR inte korrigera hunden
    Får är ett starkt ord, bör vore bättre. Det är inte för att man är specielt mjuk i sin träning och rädd för att vara elak. Det är helt enkelt så att inlärningen blir inte lika effektiv därför undviker man det. Jag korrigerar ibland men väl medveten om att anledningen till att jag behöver ta till det är för att jag gått för fort fram i träningen. Men jag har märkt att för Freddies del är det bara dumt att korrigera i samband med arbete för han jagar bara upp sig och tappar fokus. Det sker nästan uteslutande när jag är på kurs och väljer den vägen för att kunna vara med på övningarna och det är ett medvetet val som jag får betala för i slutänden.

Till sist så är den störta vinsten för mig med klickerträning är att jag fått verktyg för att lägga upp min träning på ett effektivt sätt. Handen på hjärtat, hur många sätter sig ner och tänker igenom vad dagens träning ska ha för mål och vilka steg man ska träna för att nå dit. Hur ofta analyserar man vad som gick bra eller dåligt och varför. För en erfaren hundtränare som tränat många hundar sitter detta i ryggmärgen men för oss andra krävs mer eftertanke.

Jag hoppas det här kan skingra lite missförstånd och om någon undrar över något så är det bara att  fråga.

Annonser