Tack så hemskt mycket för alla gratulationer i bloggen. Det är så roligt och inspirerande att så många gläds med mig. Det värmer gott och är något att ta fram när det blåser snålare vindar.

Den här veckan har vi legat i hårdträning inför helgens Sörmlandsmästerskap. Det är ett kombinerat jaktprov med utställning där sammanlagda resultatet läggs samman. Så Freddie har fått träna på att stå snyggt, bli klämd på och att springa i lagom trav. Med klickern går det här galant. Han har lite svårt att vagga på svansen sådär snyggt som Sabina gör men gissar att vi inte har någon vidare chans i alla fall.
Igår var vi iväg med delar av träningsgruppen för att träna sök med vilt. Eva E och Anders var där med alla sina hundar och vi fick träffa Anders bedårande wachtelvalp. Oj så söt. Dom pysslade med passivitetsträning eller egentligen miljöträning för valparna. Susanne var utan hund och stod till förfogande som funktionär, toppenlyxigt. Kristina körde vattenmarkeringar och sök med Hero, Peter hade Hermes och Cobber och där blev det visst passivitet också. Hermes pep ut sig och fick sitta i bilen. Eva B och Kuling träna markering och dirigering med störningar och att de där kastarna ska man inte bry sig om så mycket. Dom är inte där för att hälsas på.
Freddie satt till att börja med och jaga upp sig rejält över all aktivitet och närheten till vattnet. Så när vi skulle köra var han påväg upp i limningen. Jag la ut 2 sök som jag tänkte gå emellan. På det första la jag 4 vilt rätt utspritt och lite knepigt. En trut fick ligga i vattenbrynet. På det andra la jag ut 5 vilt på gungfly och en and längst ut i vattnet. Vi börja med det första och Freddie for ut och hitta kråkan som han kom tillbaka med vilt tuggande. Han såg helt galen ut och jag fick ta i på skarpen för att få honom att sluta. Jag ska inte bråka med honom i apporteringen men det kändes som att han behövde hjälp att komma ur sitt tillstånd. Han fick ligga en stund och lugna sig medan jag funderade och diskuterade hur jag skulle fortsätta. Testa att skicka igen och nu gick det mycket bättre. Plutten höll ett väldigt löst grepp så måsen nästan trilla ur munnen. Nog var han mån om att göra rätt alltid. Skicka en gång till och nu var det en duva långt bort i slänten och truten i vattnet kvar. Freddie leta i minst 5 min, sökte av hela området och var flera gånger uppe i släntet utan att få vind. Inte en gång behövde jag pusha på eller hjälpa till. Det är jag så glad för. Tillslut hitta Freddie duvan och såg mycket nöjd ut. Vi pausade med vatten innan vi gav oss på det andra söket. Egentligen hade Freddie jobbat så bra att jag borde vara nöjd men samtidigt vill jag pressa lite. Han hittade snabbt en trut och sedan skicka jag honom mot vattnet där han hitta anden. Då var jag nöjd och bröt. Känns inte som att söket kommer vara något problem på söndag. De andra hundarna fick ta in resten av viltet utom truten i vattnet. Vi passade på att gå efter skytt med Susanne som störning. Inte helt lätt och det blev en lång transportsträcka att gå. Freddie skötte sig ganska bra, helt godkänt för prov men inte för mig, jag är petig. Jag skicka ut Freddie i vassen och han for iväg. Så ser jaghur han lägger ner något och skakar sig. Det brukar han aldrig göra. Och tillbaka kommer han med en boll! Överlycklig såklart. Jag fick bollen och skicka igen och nu for han iväg som en kanonkula, kanske fanns det fler bollar. Men istället stötte Freddie på truten och tog den med bollen som belöning istället. Är man så duktig så ska man såklart få behålla sig trofé.

Sabina verkar ha väldigt ont och är lite deppig. Hon fick rimadyl idag för att pigga på sig.