Besök på SSBK och klickerns makt

Tack för alla välkomnanden, det känns jättekul att vara hemma igen när alla är så gulliga. Jag har fortfarande lite problem med morgonsömnen men imorse sov jag ända till kvart över 4. Det tar sig. Men jag låg och drog mig till 6 för jag inbillar mig att jag kan få kroppen att fatta att det inte lönar sig att vakna så tidigt. Höll mig vaken till 22 igårkväll också mest pga att vi var hemma från klubben 21.

Åkte dit med förutsättningen att vi skulle träna på att uppföra oss, ja eller att hundarna skule uppföra sig. Sabina har som vanligt svårt och stretar och drar åt alla håll. Dumt kanske att ta båda på en gång men till slut fick jag stil på dom och dom kunde sitta lugna bredvid mig.  Det blev en massa prat då jag inte träffat Jessie på evigheter och så har Fran och jag som vanligt massor att ventilera om våra galna hundar. Aska har FART-testats och visar kusliga likheter med Freddie. Det blir något att bita i. Aska var för uppjagad för att tränas så istället visade jag hur jag tränat Freddie att släppa vid kamp och att lämna av bollar. Freddie gick upp i varv ordentligt så klart och det hela kröntes av att han upptäckte att Olivia löpte. Det var en mycket uppjagad Freddie som kom hem på kvällen. jag fick tvinga honom att vara still och då somna han bums. Jag tycker han är väldigt gasad även när vi tränar efter pensionatet. Jag gissar att han har fått mycket frihet under promenaderna. Det märks när han är lös för han har ett mycket starkare sökbeteende och kommer inte in till mig då och då som han brukar.  Så framöver kommer jag lägga krut på att få honom kontrollerad igen.

Idag jobbar jag hemma på fm så jag passade på att gå lite längre runda där vi tränade vardagssaker. En sak som slog mig var att jag i vanliga fall inte använder klickern på promenader utan burkar säga bra istället. Men nu belönar jag så ofta att det är enklare med klicker och jag får ett helt annat gensvar hos hundarna. Det blir verkligen effektivare när man använder klickern. Kan bero på det Kathy sa, att man alltid lägger in kännslor i rösten medan klickern alltid är neutral. Hundarna fick springa av sig på sin vanliga rastplats och sedan gå vid sidan utan koppel långa sträckor med hög förstärkningsfrekvens. Vi klarade av ett hundmöte med en glad labrador och trevlig matte och ett med en förfärlig schnauser med grinig gubbe (har nog nämnt dom tidigare) Schnausern bjäbba som vanligt men Sabina och Freddie höll sig vid sidan medan jag klicka och belöna. Men när schnausern kom bakifrån efter att vi passerat fick Sabina nog och vände sig om och sa ifrån. Inget jag förstärkte men jag log i mjugg. Det hade effekt. Fattar inte varför gubben inte kan ha koppel på sin gräsliga hund. En annan kul sak hände också och det var att det prassla till i buskarna precis när vi passerat och ut far en hare. Freddie drämmer rumpan i backen och tar kontakt direkt, Sabina går några steg men tvärvänder när jag klickar Freddie. Haren stannar förvånat och sätter sig och tittar på oss. Sådant gör en glad hela dagen. Efter allt detta är hundarna trötta och snarkar gott.