You are currently browsing the monthly archive for oktober 2007.

Att träna ingångar med kloss har snabbt blivit en populär metod som de tskrivits en del om i olika bloggar och forum. Efter att ha fått metoden beskriven i senaste Canis så tänkte även jag testa. Frukosten delades i småbitar (inga förslösade träningstillfällen här inte) och Sabina fick börja. Hon är av någon anledning mer klickerklok än Freddie trots att hon är Crossover-hund och därför en bra försökskanin. Hon fattade snabbt att plåtväskan som fick vara kloss var något det lönade sig att intressera sig för och hon gick snabbt från att nosa på den till att bestämt sätta upp en tass på den. Sen var det Freddies tur och han satte igån gmed hela reporteraren utan att ägna väskan en blick trots att jag flera gånger flytta på den. Nä frustration blev det med gnäll, flås och hoppande. Fick ta mig en funderare och kom på att jag skulle kasta belöningen på andra sidan klossen och klicka när han sprang över den för att komma tillbaka till mig. När han gjort det några gånger så fick han belöningen i handen och då faktiskt kolla han mot klossen och fick klick. Så fick vi jobba och lägga in några kast emellan. Någon tass på klossen fick jag inte till men vi gjorde framsteg.

Annonser

Så var det gjort. Anmälan till klickerTRÄNARutildningen är inskickad. Nu blir det till att snåla så att jag har råd med anmälningsavgiften. Får övertyga Niklas omatt fira jul hos hans föräldrar är en utmärkt idé 🙂 .Blev väldigt sugen på kursen Marie Fogelquist tipsa om med en massa bra instruktörer men jag känner mig långt ifrån mogen att gå en sådan kurs. Måste ha mer erferenhet först.

Jag har varit ute och testat nya kameran och jag är rätt nöjd.

freddie-071018.jpg
Freddie

sabina-071018.jpg
Sabina

Imorse gjorde jag en sådan där grej som min ahundar aldrig får göra i vanliga fall. Vi träffa en gammal bekant, en äldre kvinna med en helt vansinnig blandras, ja alltså rasen inte hunden. Hunden är jättetrevlig och jag tyckte det var bra för Freddie att få socialisera sig lite. Annars träffar han ju mest retrievers. Så vi släppte hundarna som fick härja runt fritt medan vi gick och pratade. Helt normalt för de flesta säkert men inte för mig. Emellanåt fick dom komma in och gå vid sidan en stund. Jag får ganska ofta frågan om varför jag inte släpper lös mina hundar hur som helst. Här om dagen träffa jag en tjej med en ung jaktlabbe som fick springa fritt nästan jämt. Nu hade han börjat jaga harar och kom inte på inkallning. Ja där är svaret på varför jag gör som jag gör. Det är trots allt en jakthund man skaffat och den behöver strikta ramar. Ju färre tillfällen till självbelöning desto bättre. Freddie har inte en tanke på att jaga harar eftersom han i sina första harmöten var i koppel och förknippade hare med att få belöning från mig. jag har varit med om att harar sprungit upp framför nosen på honom och han har då tvärvänt och gått till mig. Tyvärr finns det inga genvägar till god lydnad på en hund med hög jaktlust. Strikt kontroll är det som gäller, i alla lägen. Först då kan du ibland göra undantag och låta hunden härja lite fritt.

Igår kom Fran förbi för att lämna tillbaks ett koppel och låna en bok. Jag passade på att visa lite klickerövningar på Freddie mest för att Fran skulle få ett hum om hur man går tillväga. Som vanligt hade Fran missuppfattat shapingen med att man står och väntar ut att hunden ska bjuda på beteenden och får därmed en frustrerad hund. Jag tror nästan vi alla varit där och det är kanske en stor orsak till skepsismen mot klicker. På fem minuter fick Freddie träna sitt, ligg. stå, ingång och så påbörjade vi backa. Sen tog Fran ut Aska för att visa men naär jag skulle lämna över klickern så for Aska ut mot mig så jag bestämde mig raskt för att testa en grej Kathy Sdoa beskrev. Jag gick mot Aska med klickern i hand och klicka när hon satt still medan Fran belönade. På 3 gånger satt hon som ett ljus utan tendens att hoppa mot mig och jag kunde lämna över klickern utan problem. Det här behöver Aska tränas mycket på och hon svarar så otroligt fint på träningen. Sen jobba vi lite med att använda Askas favorit ”nosa-i-gräs” som belöning och det gick också fin-fint. Jag älskar belöningsträning för det går så snabbt att få bra beteenden. Hoppas Fran tänt till på klickerträning för Aska är en underbar hund och svarar så snabbt när hon väl begriper vad hon ska göra.

Tack för alla välkomnanden, det känns jättekul att vara hemma igen när alla är så gulliga. Jag har fortfarande lite problem med morgonsömnen men imorse sov jag ända till kvart över 4. Det tar sig. Men jag låg och drog mig till 6 för jag inbillar mig att jag kan få kroppen att fatta att det inte lönar sig att vakna så tidigt. Höll mig vaken till 22 igårkväll också mest pga att vi var hemma från klubben 21.

Åkte dit med förutsättningen att vi skulle träna på att uppföra oss, ja eller att hundarna skule uppföra sig. Sabina har som vanligt svårt och stretar och drar åt alla håll. Dumt kanske att ta båda på en gång men till slut fick jag stil på dom och dom kunde sitta lugna bredvid mig.  Det blev en massa prat då jag inte träffat Jessie på evigheter och så har Fran och jag som vanligt massor att ventilera om våra galna hundar. Aska har FART-testats och visar kusliga likheter med Freddie. Det blir något att bita i. Aska var för uppjagad för att tränas så istället visade jag hur jag tränat Freddie att släppa vid kamp och att lämna av bollar. Freddie gick upp i varv ordentligt så klart och det hela kröntes av att han upptäckte att Olivia löpte. Det var en mycket uppjagad Freddie som kom hem på kvällen. jag fick tvinga honom att vara still och då somna han bums. Jag tycker han är väldigt gasad även när vi tränar efter pensionatet. Jag gissar att han har fått mycket frihet under promenaderna. Det märks när han är lös för han har ett mycket starkare sökbeteende och kommer inte in till mig då och då som han brukar.  Så framöver kommer jag lägga krut på att få honom kontrollerad igen.

Idag jobbar jag hemma på fm så jag passade på att gå lite längre runda där vi tränade vardagssaker. En sak som slog mig var att jag i vanliga fall inte använder klickern på promenader utan burkar säga bra istället. Men nu belönar jag så ofta att det är enklare med klicker och jag får ett helt annat gensvar hos hundarna. Det blir verkligen effektivare när man använder klickern. Kan bero på det Kathy sa, att man alltid lägger in kännslor i rösten medan klickern alltid är neutral. Hundarna fick springa av sig på sin vanliga rastplats och sedan gå vid sidan utan koppel långa sträckor med hög förstärkningsfrekvens. Vi klarade av ett hundmöte med en glad labrador och trevlig matte och ett med en förfärlig schnauser med grinig gubbe (har nog nämnt dom tidigare) Schnausern bjäbba som vanligt men Sabina och Freddie höll sig vid sidan medan jag klicka och belöna. Men när schnausern kom bakifrån efter att vi passerat fick Sabina nog och vände sig om och sa ifrån. Inget jag förstärkte men jag log i mjugg. Det hade effekt. Fattar inte varför gubben inte kan ha koppel på sin gräsliga hund. En annan kul sak hände också och det var att det prassla till i buskarna precis när vi passerat och ut far en hare. Freddie drämmer rumpan i backen och tar kontakt direkt, Sabina går några steg men tvärvänder när jag klickar Freddie. Haren stannar förvånat och sätter sig och tittar på oss. Sådant gör en glad hela dagen. Efter allt detta är hundarna trötta och snarkar gott.

Igår var det EFIT, bilderna ligger nu uppe på EFIT-sidan.
Det är väldigt skönt att vara hemma igen även om det blev ett kyligt mottagande. Vi hade inte tänkt på att värmen var avstängd så det var 10 grader inne när vi kom trötta kl 11 på kvällen. Det blev att sova i underställ och sockar. Resan gick bra men det är segt att sitta så länge i en trång flygplansstol. Virgin, som vi flög med hade i alla fall ett bra film- och musikutbud så det gick att fördriva tiden. Att byta på Heathrow är ingen höjdare. Dessa säkerhetskontroller gör en galen. Dessutom fick inte Niklas handla whiskey på Narita då det aldrig hade gått igenom kontrollen. Trist då han sett fram emot lite Japansk single malt.

Hundarna var glada att bli hämtade och Freddie var full med energi. Han har fått springa mycket lös på promenaderna och det märktes på upphetsningsnivån. Såg till att klicka och belöna rikligt när vi gick promenad och ska köra så några dagar så hundarna kommer in i goda vanor igen. Redan i morse gick både Sabina och Freddie som ljus bredvid mig under transporterna. Båda satt dessutom tysta uppbundna när den andra hunden fick träna. Jag tror föresten jag börjar bli klickerklok. Båda fick köra framförmappen, sitt och ligg. Sabina blir frustrerad och kör hela reportearen när jag slutar klicka för sitt. Ville få henne att lägga sig från stående men hon satte sig emellan. Man får det man belönar men när belöningen uteblir kommer andra beteenden. Lyckades till slut genom att belöna ner henne i ligg från stå några gånger för att sedan låta Sabina försöka själv. Så nöjd att jag lyckade klura ut hur jag skulle göra helt på egen hand. Freddie hade istället problem med att han far upp i sitt så fort han lagt sig och jag är sen och lyckas ofta klicka. Här blev det till att köra mycket belöning för att han låg kvar och hålla inne med korven trots att jag klickat. Det gjorde att Freddie koncentrerade sig och sedan lyckades bättre. Fick många bra ideér efter att ha läst om chicken-camp med Bob Baily på Marias sida. Man inser hur viktig timingen är.

Sa ar denna resa snart slut. Aven om vi trivs bra har i Japan sa ska det bli skont att komma hem. Langtar valdigt mycket efter hundarna och att fa sova i min egen sang igen. Japanska sangar ar bara snappet mjukare an att sova pa golvet och kuddarna kanns som om dom ar fyllda med risgryn. Varat lilla hotellrum a’la Alandsbat borjar ocksa kannas val trangt for 2 personer. Daremot kommer jag sakna den goda maten, att det ar rent och snyggt overallt, servicen, det harliga vadret och en massa annat. Att byta 20-25 grader mot Svergies hostrusk kanns mindre skoj.

Igar var det avskedskvall i Shibuya med vara Japanska vanner. Vi borjade med att ata pa ett stalle dar man bestaller in en massa smaratter som man delar med. Vi fick ata bade ratt hastkott, valbacon och torsktarmar. Det sista mar jag fortfarande lite illa nar jag tanker pa. Efter det gick vi och sjong karaoke, det maste man nar man ar i Japan.

Odaiba var kul. Dar kunde man hyra hund och promenera langst den konstgjorda stranden. En gata var uppbyggd som pa 60-talet med tidstypiska affarer och restauranger och t o m spelhallar. Allt man kunde kopa var i retrostil. Filip spela nagot gammalt tv-spel och vi kopte glass. Hem akte vi bat undet Sumida rivers broar. Vackert pa kvallen med ett upplyst Tokyo.

Idag blir det aterbesok i Akihabara. Jag har spanat in en kamera som jag tillslut bestamt sig for att kopa. En Canon Ixus for bara 1500 kr. Perfekt for mig som inte gillar att slapa omkring pa stora kameran. Sen ska vi till en Japansk park och strosa runt i det vackra vadret.

Vi ses snart!

Tina 

Haha Inga, du ar rolig du med knivarna. Jag har t o m fraktat japanska svard pa flyget utan problem.

Idag har vi gjort Tokyo och jag ar sa trott i fotter och ben. Vi har skarpt till oss och atergatt till en daglig sushi-maltid per dag. Ingen svensk sushi slar den japanska. Vi har varit pa mitt favoritvaruhus, Tokyu Hands. Dar finns allt. Hittade ol for hundar! Skulle sakert uppskattas av fyrbeningarna hemma. En almanacka med bara labradorer i hittade jag ocksa. Vet ni foresten att det finns ett kladmarke som heter ”Labrador Retriever”? Keps och t-shirt ar inforskaffade.
Imorgon ska vi med vara Japanska vanner till en konstgjord o som heter Odaiba.

Sayonara!

Snart har en vecka gatt i Tokyo. Det kanns som om det var nyss man var har. Allt ar hemtamt och man kanner igen sig. Vi har betat av en hel del efter var och ens onskemal. En dag har tillbringats i Yokohama dar vi besokte vart hus som vi bodde i och tittade in pa skolan dar barnen gick. Vadret har varit perfekt, 20-25 grader varmt men idag regnar det. Vi passar pa att ta en mellandag da det blir lite lugnare. Igar hann jag med bade Shinjuko, Akihabara och Ueno. Dagen har tillbringats i kvarteren dar vi bor. Skont att ha en lugn dag. Det finns en gata som heter Kapa-bashi och som saljer allt som en restaurang behover. Eftersom mandagen varit en ledig dag sa var det fullt med folk. Vi har passat pa att kopa knivar i knivaffaren. Vi har overgivit Global och gatt pa ett vassare marke, Tojiro.

Pa hemvagen passerade vi en djuraffar som salde hundar. En deprimerande syn dar valparna sitter apatiska i sina sma burar. Det var mest taxar som ar en popular ras men en liten spaniel hoppa omkring med stereotypa rorelser. Taxar ser man manga och dom ar utkladda i fina tacken och rosetter. Dom bars omkring eller kors i speciella hundvagnar, bild kommer. Nastan varje dag har jag kopt nagot hundigt. Idag blev det pepparkaksform i form av ett hundben.

Nu ar det ko pa datorn.

C U

Nu är hundarna inackorderade på pensionat. Usch va svårt det är att lämna dom och det är så himla tomt hemma. Jag kommer längta ihjäl mig. Men jag vet att dom kommer ha det bra hos Jenny och Helene. 3 i morgon bitti ringer klockan och sedan väntar en 18 timmar lång resa. 4 av dom är väntetid på Heathrow.

Åkte en sväng till Ågesta för att Freddie skulle få jobba lite och jag bli av med lite träningssug. Börja med att lägga ut ett svårt sök i grästuvorna. Medan det fick ligga till sig gick vi bort till den klippta delen och tränade ut-stopp-ut och ut-stopp-vänster. Kortade avståndet rejält och det behövdes. Det visar hur viktigt det är att generalisera signaler och tecken. Söket gick bra även om Freddie gav sig av långt utanför området. 3 av 4 kom in och den fjärde hitta vi aldrig. Sabina fick hjälpa till men hon tröttna snabbt och hitta gosaker att rulla i istället.

Nu blir det paus i bloggandet. Vi är tillbaka 14 oktober igen. Kanske jag skriver något från Japan om jag kommer över en dator.

Sayonara!

oktober 2007
M T O T F L S
« Sep   Nov »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Blog Stats

  • 118 719 hits

Kategorier

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 322 andra följare

Blogkeen

Labradorerna Sabina och Freddie
Annonser