Ökl-kurs

Igår när jag la mig och vila i soffan efter dagens kurs och Freddie kom upp, pussade lite på mig och rulla ihop sig nära, då kände jag mig så lycklig. Kan livet bli bättre. Det känns verkligen att vi är ett team och vi har löst problemen ihop under dagen men gott stöd från Anita. Vi har helt enkelt haft en toppendag som jag kommer leva på länge.

Det var en härlig dag igår, runt nollgradigt, lite sol och nästan ingen vind, bara lite lagom för att hjälpa hundarna. Vi var 6 mattar med hundar som mötte upp på Wiij. De flesta kände jag sedan förr men det var ett par nya ansikten. Vid genomgången lät det som att vi var på ungefär samma nivå allihop. Någon hade startat i ökl. Hela dagens upplägg var att vi skule jobba i par som man gör på prov. Första övningen delade Anita upp oss och bestämde startordning. Anita gick och la ut dirigeringsapporter 60 m ut. Sen skulle vi ställa upp oss och hon skjöt en dubbelmarkering med apportkastare på var sida om dirigeringslinjen. En hund skulle hämta dirigeringen och en markeringarna och vi fick välja om vi ville att markeringarna skulle in före eller efter dirigeringen. Vi fick börja och Freddie skulle ta dirigeringen. Jag ville att markeringarna skulle in först så att det inte fanns något när (om) Freddie skulle avvika från linjen. Han blev såklart uppvarvad av skotten och att se den andra hunden jobba. Jag skicka men hade inte pipan bered så jag fick ta till rösten när Freddie stack mot den senast skjutna apporten. Vid omskicket var jag med och nu avvek Freddie när han var en bit upp. Fick stopp och skickade på ut och Freddie hitta. Att tänka på efter den övningen är att ha pipan redo och att använda rätt hand när jag skickar på ut. Freddie behöver också få in längd i linjetagen i skogsmiljö.

När alla gjort övningen gjorde vi om igen och nu var det vår tur att hämta markeringarna. Min parkompis ville att Freddie skulle hämta först så det fick han göra. Den första tog han jättefint, sökte i rätt område och följde upp vittringen bra. Den andra såg jar att Freddie ville upp till linjetaget så jag visade honom med handen vart han skulle. Anita tipsade om att göra klart för hunden att jag kan tänka mig att lägga mig i arbetet genom att ha pipan i munnen och visa med handen. Var tydlig! Det gick perfekt och vi fick beröm. Freddie behövde inte mer stöd än en riktningsanvisning. Angåede dirigeringen så tyckte Anita att jag kunde testa att neja de apporter Freddie inte ska hämta. Det tog jag med mig.

Nästa övning var dubbelmarkering men där hundarna skulle hämta en var. Den som stod till höger fick bestämma vilken hunden skulle hämta så det gällde att själv markera apporterna. Freddie fick vara nr 2 första varvet och hämta den sist skjutna. Det gäller att även hunden kommer ihåg då han var tvungen att vänta tills den fösta var inne. Lite dirigeringshjälp fick det bli då Freddie inte hitta direkt utan gav sig av ur området. Här blev det lite varning för att Freddie inte stanna direkt på stoppsignal. Fösta stoppet gick bra men andra gången fick jag blåsa 2 ggr. Anita varna mig bara att se upp så att det inte skulle bli något mönster. Med tanke på ur lätt Freddie har för att bilda kedjor så ska jag verkligen se upp med det. Andra omgången valde jag den först kastade och det gick perfekt. Nu var det dags för lunchfika och vi satt och njöt i solen. Kan man ha det bättre? Underbart att kunna ta ledigt en dag från jobbet och ha så här mysigt med trevliga människpr och hundar.

Efter lunch gjorde vi en övning på linjetag med störning. Man skick apå linjetag och när hunden var påväg in sköt Anita och kasta en apport en kort bit. Anledningen till att hon kasta var att hon skulle hinna plocka upp den om hunden fösökte ta den. Haha, Anita hade glömt hur snabb Freddie är. Jisses va snabbt det gick. Innan någon hann reagera, jo jag gjorde ett lamt försök att blåsa i pipan, hade Freddie bytt apport. Kloka Anita lät oss genast göra om och nu nejade jag åt Anitas håll och se då kom Freddie raka vägen in. Det är så tydligt att Freddie vill göra rätt och visar man bara vad det rätta är så gör han det. Alla fick sig ett gott skratt i alla fall för det såg så kul ut.

Nu tyckte Anita att vi skulle göra om den första övningen men nu fick ingen fega. Hundarna hade visat sig så duktiga så nu var det upp till bevis. Freddie fick börja med apporterna och det blev nog så svårt när man måste vänta på att parkamraten skulle hämta in dirigeringen. Men Freddie löste det perfekt. Men sedan andra omgången när dirigeringen skulle in var han så gasad och snurrade runt och gnällde som en tok. Jag tänkte bryta men med lite stöttning att jag skulle gå fram en bit så samlade Freddie ihop sig och jag kunde skicka på en klockren dirigering. Helt otroligt att han i detta övervarvade läge kunde samla ihop sig. Det sa mig lite också om att jag faktiskt kan kontrollera honom när han är på gränsen. Härligt!

Mycket nöjda, alla hundarna hade klarat detta galant, gick vi till sandgropen för en avslutande rolig övning. Först sköts markeringar över gopen som hundarna fick hämta en och en. Sen fick vi dirigera hundarna över en i taget. Oj va skoj dom tyckte det var, det riktigt lös i ögonen på dom. Jag är rkgtigt nöjd med Freddie. Han håller ihop mentalt och tar till sig när han gör fel. Anita är en toppeninstruktör som stöttar och berömmer men som även ger kritik på ett sätt som gör att man tar till sig utan att känna sig misslyckad och det är en fin egenskap. En sak var jag mindre nöjd med idag och det var att Freddie lät en del när parhunden jobbade. Han behöver mycket träning på att se andra hundar jobba och det ska vi börja med hemma med Sabina. Vi ska också jobba med dirigering med störning och att få in längden i dirigeringarna. Antia tyckte at tnär hunden kan springa 100 m på en dirigering i alla terränger kan man börja med vatten. Även där börjar man med synliga apporter och får in avstånden innan man börjar krångla till det. Hunden ska våga simma långt och rakt först. Många bra tips fick jag med mig hem och nu är det bara den roliga träningen kvar.