Hålla fast

Så har man börjat jobba igen och det var som att sugas upp i en virvelvind av aktivitet. Fullt ös från dag 1 och massor av problem att lösa. Som om inte det varit nog så hade jag i ett obetänksamt ögonblick anmält intresse för PR/Info-sektorn på SSBK och det var möte i måndags. Vips var man redaktör för klubbtidningen. Men det är roligt arbete bara man hinner med. Det resulterar i att ögonen går i kors på kvällarna och ändå har man svårt att sova pga allt som surrar i huvudet. Någon tisdagsträning orkade jag inte alls med utan det fick bli kösträning istället.

Började i tisdags med Freddie som ska lära sig att hålla lösrullen. Det gick jättebra och från att ha tuggat frenetiskt på slangen kunde han hålla den still flera sekunder. Nu hade jag inte skrivit någon kriterieplan så igår fortsatte jag övningen med att börja utmana honom. Gick bra med godis och då tog jag och drog lite i slangen. Blev såklart på tok för svårt. Fick ganska bra resultat med att Freddie höll fast men det föregicks av ett frenetiskt tuggande där jag nollade genom att ta bort apporten. Smisk på fingrarna för mig och nu är en ordentlig kriterieplan skriven där det inte blir någon provokation förän Freddie kan hålla slangen i minst 10 s. Sabina fick träna på att int tugga på spår/vittringspinne. Det gick jättebra. Här höll jag en fin kriterieplan och ökade en sekund i taget vilket resulterade att vilt tuggande ändrades till att hålla fast nästan 5 s. En fiffig sak som jag införde var att jag la upp 5 gobitar och vid misslyckande så la jag bara en gobit åt sidan. Då blev det lätt att kolla att jag hade procenten på min sida och det blev lättare att avancera. Regeln jag satte upp var en missad gobit-gå vidare, fler än en missad gobit-fortsätt på samma kriterie, endast en eller mindre missad gobit-sänk kriteriet. Det var tydligt att Sabina fort blev trött och då blev det fler misslyckanden. Plockade även fram de fina träningspärmarna jag gjort och skrev träninsglogg så jag kommer ihåg var vi slutade.

På morgonpromenaderna har vi senaste dagarna haft många hundmöten. Perfekt. Det går ganska bra, bara igår när en cavllier i flexi hävde sig mot hundarna kastade dom sig ut i kopplet och jag fick neja dom. Det bara slinker ur mig och blir en markering mot den andra hundägaren att hala in sin hund. Minus i protokollet. Idag när jag kom till ängen där jag brukar släppa hundarna såg jag att det stod ett gäng längre bort med massa hundar. Tänkte gå en annan väg men så tänkte jag om att det här var ett perfekt träningstillfälle där jag kan förbereda mig hur jag ska agera. Så ja gsläppte faktiskt lös hundarna och vi gick framåt. Snart kom ett par stöddiga hundar springande mot oss med höga svansar. En york och en dvärg schnauzer kan vara nog så kaxiga. Jag belöan massor och stannade upp samtidigt som jag höll ögonen på de små antagonisterna. Och faktiskt, dom dröp av. Kändes skönt att genom att behålla lugnet så hade jag kontroll över situationen. Sedan kunde vi passera utan att en hund kom fram till oss, märkligt.