Löptikar och skitväder

Regn och blåst, finns det något värre. Bristen på sol börjar kännas av markant och hela vintern är som en lång, lång novembermånad. Försöker trösta mig med att det i alla fall går att träna hund men det är väl det lilla positiva jag ser med denna vinter. Tikarna verkar tycka det är vår i alla fall för Freddie är lite kollrig när vi är ute. Kan stå länge och nosa på samma fläck och lämnar högst motvilligt när jag och Sabina tröttnar på att vänta. Sabina får utstå Freddies kärleksbetygelser i form av grundlig tvättning både här och där. Träna kan han i alla fall trots alla frestande dofter och det är en härlig egenskap Freddie har.

Igår var det tisdagsträning i Älvsjögaraget med Jessie och Fran. Vi tränade alla på varsit håll och hann med lite prat också. Sabina fick börja med stå och ställande under baklängesmarsh. Hon försökte sig på att ställa sig direkt utan att följa med mig. Varför flytta på sig om man ändå ska stanna. Men med ökning av farten så hängde hon med igen. Gillar att Sabina tänker bakåt. Andra momentet blev rutan där jag börjar om från början med att jag lägger godis i skålen och flyttar rutan själv. En gång när jag ökade avståndet till rutan för fort gick Sabina till kon först men när jag ökade mer gradvis blev alla repititioner bra. Fick lite bra tips från Jessie också hur jag kan variera träningen. Freddie fick bara gå igenom framförmappen och jag jobade med att bli kvar i position efter klicket. Tyckte han gjorde framsteg men han var väldigt störd av de andra hundarna. Han brukar kunna strunta i det men just nu står brudar högt upp i hans prioritetsordning. Så länge han nöjer sig med att titta längtansfullt låter jag honom hållas. Han kommer på sig och försöker göra någonting även om han helt glömt vilket moment det var vi höll på med. Det fick räcka så.