Igår hade Maria och Dennis bjudit in till vattenträning nere i Nynäshamn. Vi träffades på Nynäshamns BK och jag var tidig. Så klart kunde jag inte motså att träna lite hinder med Freddie men jag hade glömt ta med target. Shejpade snabbt in en isskrapa till target och sedan körde vi ”springa-mellan-hinderstöd”. Inte helt smart kanske för Freddie gasade upp sig av springet och var på tå när vi sedan kom till träningsstället.

Det var bara att ta konsekvenserna av min dumhet och se till att Freddie varvade ner. Han kände snabbt lukten av vatten och tappa genast kontakten med mig. Jag testade en ny taktik, de andra fick passera och så gick jag så långt att jag kände att Freddie var någorlunda följsam. När han helt tippade framåt stannade jag, satte mig på ryggsäcken och tog fram kaffet. Där satt vi tills Freddie varvat ner så pass att han kunde fokusera helt på mig igen. Då förflyttade vi oss framåt igen tills Freddie på nytt tippade över. Satte mig igen. Så där höll vi på i en timma ungefär och jag tycker det var bra träning. Jag är också glad att jag inte föll för frestelsen att komma ner med en hund som inte har en tanke på sammarbete. Och istället för att gå direkt in i gruppen gjorde jag en liten övning vid sidan om och efter det var vi ett team igen. Jag vill alltså påpeka att det här med att sätta sig och fika varken var tänkt som time-out eller negativt straff utan helt enkelt att låta Freddie sitta på ett lagom avstånd från en svår störning.

De andra var klara när vi äntligen kunde köra men Dennis var snäll och gick tillbaka för att kasta. Peter påminde mig om att han kunde kasta en markering på land för att balansera upp Freddie och det var bra. Så först ett kast på land, vände om och kast framför vassen ca 100 m från där vi stod. Freddie plocka den rakt och fint både in och ut. Landmarkeringen hade han hunnit glömma så det fick bli en dirigering. Gjorde om manövern men nu fick vattenmarkeringen hamna i vassen. Det var inte heller några problem för Freddie. Efter fikapaus så la Jill och Dennis ut ett stort sök med apporter till alla hundar. Så de unga kunde starta tidigt och de mer erfarna sent när det inte fanns så mycket kvar ute. Freddie fick starta näst sist och jobba på jättebra. Han ligger ute länge och sökte av både land och vatten. Jag är så nöjd med honom. Allt målmedvetna arbete har gett resultat. Peter påpekade också att det nog är bra för Freddie att få jobba med långa vattenapporter, han får utlopp för sin energi utan att jaga upp sig. Avslutningsvis så låg det en missad markering 50 m ut på blankvatten. Jag skickade Freddie på den och han bara simmar rakt ut och tar den. Gissa om jag blev stolt och lycklig. Jag blir så glad av att träna med Freddie, han är världens underbaraste hund.

På kvällen var vi bjudna på middag hos svärföräldrarna i Täby. Både jag och Freddie var rätt trötta men det är alltid gott med lite mat och dryck. Kul att så träffa Niklas brors-barn också som bara växer och växer. Efter lite stå-still träning i morse på promenaden rullade Freddie ihop sig i bia-bädden och lyfte inte ens på ögonlocken när jag åkte till jobbet.

Annonser