You are currently browsing the monthly archive for juni 2008.
Roligt att läsa Jill att det syntes att Freddie och jag hade fokus på varandra. Jag tänkte spinna vidare på det idag. Det sägs att vi kvinnor är så bra på att göra flera saker samtidigt men jag tror det är en myt. Däremot tror jag vi är bra på att byta fokus hela tiden medan män ofta fokuserar på en sak i taget. Det här är säkert ok när det handlar om att tvätta handfatet samtidigt som man borstar tänderna men det funkar mindre bra när man tränar hund. Och hur ska man begära att hunden ska vara fokuserad på en själv när man står och babblar med träningskompisarna. Nä här ska bli skärpning från min sida. Träningarna är för få och för korta för att man ska slösa dom på dålig, splittrad träning. Som i morse, jag hade planerat att träna raka backande med Freddie och det gick jättebra. Jag visste vad jag var ute efter och kunde fokusera på att bara klicka för rätt beteende. Snart backa han rakt bakåt många steg. Så hämta jag Sabina och jag har glömt tänka ut vad vi ska träna. Det blev lite halvhjärtade ingångar som strulade ordentligt. Det här händer när man inte är på det klara vad man ska träna.
En helt annan sak gjorde mig ledsen idag. Jag har varit hos frissan på förmiddagen och passade på att uträtta lite ärenden när jag ändå var istan. På T-centralen möter jag en kille med en pit-bull mix i munkorg och ett sådant där halsband som Ceasar Milan säljer. Den stackars hunden utsattes för kontinuerliga ryck i stypet som satt strax bakom öronen. Undrar om killen ens tänkte på vad han ryckte för. Hemskt att de här halsbanden kommit till Sverige nu. Undrar hur många hundar som kommer gå omkring med whip-lash skador framöver.
Igår hade Maria och Dennis bjudit in till vattenträning nere i Nynäshamn. Vi träffades på Nynäshamns BK och jag var tidig. Så klart kunde jag inte motså att träna lite hinder med Freddie men jag hade glömt ta med target. Shejpade snabbt in en isskrapa till target och sedan körde vi ”springa-mellan-hinderstöd”. Inte helt smart kanske för Freddie gasade upp sig av springet och var på tå när vi sedan kom till träningsstället.
Det var bara att ta konsekvenserna av min dumhet och se till att Freddie varvade ner. Han kände snabbt lukten av vatten och tappa genast kontakten med mig. Jag testade en ny taktik, de andra fick passera och så gick jag så långt att jag kände att Freddie var någorlunda följsam. När han helt tippade framåt stannade jag, satte mig på ryggsäcken och tog fram kaffet. Där satt vi tills Freddie varvat ner så pass att han kunde fokusera helt på mig igen. Då förflyttade vi oss framåt igen tills Freddie på nytt tippade över. Satte mig igen. Så där höll vi på i en timma ungefär och jag tycker det var bra träning. Jag är också glad att jag inte föll för frestelsen att komma ner med en hund som inte har en tanke på sammarbete. Och istället för att gå direkt in i gruppen gjorde jag en liten övning vid sidan om och efter det var vi ett team igen. Jag vill alltså påpeka att det här med att sätta sig och fika varken var tänkt som time-out eller negativt straff utan helt enkelt att låta Freddie sitta på ett lagom avstånd från en svår störning.
De andra var klara när vi äntligen kunde köra men Dennis var snäll och gick tillbaka för att kasta. Peter påminde mig om att han kunde kasta en markering på land för att balansera upp Freddie och det var bra. Så först ett kast på land, vände om och kast framför vassen ca 100 m från där vi stod. Freddie plocka den rakt och fint både in och ut. Landmarkeringen hade han hunnit glömma så det fick bli en dirigering. Gjorde om manövern men nu fick vattenmarkeringen hamna i vassen. Det var inte heller några problem för Freddie. Efter fikapaus så la Jill och Dennis ut ett stort sök med apporter till alla hundar. Så de unga kunde starta tidigt och de mer erfarna sent när det inte fanns så mycket kvar ute. Freddie fick starta näst sist och jobba på jättebra. Han ligger ute länge och sökte av både land och vatten. Jag är så nöjd med honom. Allt målmedvetna arbete har gett resultat. Peter påpekade också att det nog är bra för Freddie att få jobba med långa vattenapporter, han får utlopp för sin energi utan att jaga upp sig. Avslutningsvis så låg det en missad markering 50 m ut på blankvatten. Jag skickade Freddie på den och han bara simmar rakt ut och tar den. Gissa om jag blev stolt och lycklig. Jag blir så glad av att träna med Freddie, han är världens underbaraste hund.
På kvällen var vi bjudna på middag hos svärföräldrarna i Täby. Både jag och Freddie var rätt trötta men det är alltid gott med lite mat och dryck. Kul att så träffa Niklas brors-barn också som bara växer och växer. Efter lite stå-still träning i morse på promenaden rullade Freddie ihop sig i bia-bädden och lyfte inte ens på ögonlocken när jag åkte till jobbet.
Nu kör jag kampanj på ut-träning. Jag har slarvat med det på sista tiden och även om jag till slut lyckades igår att få Freddie att gå ut efter att först ha gått till vänster så skadar det inte att befästa ut mera. Idag tänjde jag först på avstånd och terrängbyten mellan Freddie och apporterna, sedan på avståndet mellan mig och Freddie. Upp till 30 m mellan mig och Freddie och mellan Freddie och apporterna kom vi upp till och det är jag nöjd med. Dessutom så fick Freddie springa upp på en liten kulle och över en stig på sista skicket. Imorgon tänker jag träna ut i vatten då vi ska träffas några stycken i Nynäshamn och träna.
Freddie var så rolig idag. Efter att vi tränat på ut ville jag slipa lite på ingångarna. Jag tycker det är bra att köra lite koncentrationsövningar efter att vi kör apportering. När jag var nöjd med det fick Freddie hopp-o-lek men det ville han inte alls. Efter lite tjat så sprang han pliktskyldigast ett varv, plocka upp en pinne, släppte den och kom tillbaka som att ”nu matte kan vi väl leka igen”. Så vi körde lite nos-duttar och början till ett sitt vackert varje gång Freddie kom till mig. Han bara älskar att träna den hunden.
Något helt annat som upptagit mina tankar senaste tiden. Allt fler bloggar som jag brukar läsa blir lösenordsskyddade. Jag vet några som gjort det pga att vissa inte kan uppföra sig utan skriver elaka, nedsättande kommentarer i bloggarna. Det man skriver i bloggarna används också i diskusioner i andra forum. Det har även jag råkat ut för men inte så farligt att jag känner att jag inte kan fortsätta skriva öppet om min tränings framgångar och motgångar. För min del så känner jag att skulle jag behöva låta bara visa läsa min blogg så kan jag lika gärna lägga ner. För jag behöver bara gå till mig själv. Jag har lösen till några av bloggarna men det blir för besvärligt att hålla reda på alla användarnamn och lösenord för att jag ska orka gå in och läsa. Tråkigt är det att internetklimatet är sådant att man känner sig tvungen att låsa sin blogg.
Igår var jag iväg till SSBK för sökträning. Det blir tyvärr allt för sällan med tillfällena men det går framåt i alla fall. Det var en riktigt jobbig, bergig bana och vi fick rejält med motion av att valla ruta och sedan springa ut och figga. Sabina fick hänga med på vallningen och trodde säkert vi var på jakt. Vi gick ju på linje och tjoade till varandra. Hon tyckte det var toppen och for runt bland bergen alldeles lycklig. Freddie körde som andra hund och första hunden tog rejält med tid på sig då det var svårsprunget även för hundarna. Det gjorde att vi fick tid på oss att varva ner innan det var vår tur och det behövs. Jag gillar inte att plocka hunden direkt från bilen, stressa upp till banana och sedan köra direkt. Det blir inte bra. Nu var vi sansade när vi skulle starta även om Freddie genast varvade upp när sökutrustningen kom på. Vi körde vindövningar som vanligt och nu börjar jag få kläm på hur jag ska jobba med Freddie. Det är inte bara hunden som ska lära sig, jag måste lära mig läsa och hantera min hund rätt. Som en parantes är det en stor anledning till att jag tränar olika hundsporter. Jag är övertygad om att ju fler situationer man arbetar med sin hund i ju bättre lär man känna varandra och ökar team-känslan.
Jag fick sedan figga åt Maya som är en underbar Malle-tik. Hon tävlar i Elit och är otroligt duktig. Det är så häftigt när man gömt sig väl och ser hur hon först springer förbi, fel i vind, gör ett framslag och får mig i näsan. Sen när hon markerat på visat var jag är får man mata henne med kyckling och då ligger hon på mig och äter, gullehunden.
Imorse fick stackars Freddie traggla vidare med klockan. Han tycker det är rätt kul men jag kör rätt hårt med honom och han var säkert trött efter gårdagen. Svårigheten är att gå på ut när Freddie tagit en sidodirigering. Jag blev tillslut väldigt frustrerad och det var inte bra. Det blev till att ta paus. Till slut fick jag till det efter mååånga apporter. Bara att fortsätta traggla. Tur att Freddie är som han är. När jag kört klockan med Sabina så har hon tröttnat efter 3 skick. Nu fick hon hämta de 2 som var kvar på linjetag och det var hon nog nöjd med.
Nu är jag sugen på att ta tag i Freddies träning av dirigeringstecken igen. Jag har märkt att dom behöver en uppfräshning. Varför det blivit så får jag helt ta på mig skulden för. Jag har gjort ett vanligt misstag som jag tror många gör. Man sätter igång och lär hunden tecken och signaler, mycket pedagoiskt och följer en träningsplan. Detta gör på ganska nära håll och ofta hemmavid i känd miljö. Sen åker man på kurs, gruppträning eller i värsta fall tävling och då glömmer man bort att träna hund utan istället blir det viktigast att få in apporten till varje pris varpå man sätter igång och blåsa och viffta. Det här kan fungera hjälpligt till att börja med men i och med att man inte har kontoll över kriterieökningen så tappar hunden snabbt förtroendet för signalen. Det är precis på samma sätt som när man kallar in hunden utan att den kommer. När man ger ett tecken ska man vara säker på att hunden kommer gå rätt och få sin belöning i en funnen apport. Och man ska absolut inte i denna situation börja blåsa flera signaler innan man tränat detta hemma. När jag ändå är i farten så kan jag påpeka att hundar generaliserar inte och därför betyder en stoppsignal på 30 m inte samma sak som på 70 m. Alla avstånd och situationer måste tränas.
Idag tog jag med mig 3 dummies som jag trädde vita sockor på för att dom ska synas ordentligt. Jag ville träna klockan för det har jag faktiskt aldrig gjort med Freddie. Klockan innebär att man sätter hudnen i mitten och lägger dummies kl 9, kl 12 och kl 3. Själv står man på kl 6. Det här är en bra övning i att lära hunden skilja på de olika tecknen. Freddie sprang först till vänster utan problem. Sen när jag skulle skicka ut sprang han till höger istället. Prova olika varianter men samma resultat. Till slut stod jag 2 m framför honom och då sprang han rakt bakåt. Efter det kunde jag backa till det avståndet jag börjat på. Efter lite paus där Sabina skulle få jobba men avstod till förmån för harpluttarna, fortsatte jag med sidotecknen. Testa med vänster igen och nu sprang Freddie rakt förbi mit och fortsatte till dungen bakom där han rota runt. Jag fattar ingenting. Gjorde om med samma resultat. Fick göra som med ut och ställa mig nära. Avslutade sedan med höger som gick perfekt, puh. Jag är ändå glad, nu vet jag var vi måste träna på och kan göra en plan. Jag ska ha smisk på fingrarna varje gång jag börjar blåsa på Freddie när vi tränar något annat.
Idag var jag ledig från jobbet för att åka till Wiij och ha en vattenträningsdag för Anita Norrblom tillsammans med 5 andra labradorförare. Det blåste nästan storm när vi kom fram och frågan var om det skulle gå att köra över huvudtaget.
Höga vågor för en liten hund
Anita var modig och gav sig ut i båten som var svår att hålla på plats. Hundarna hade också svårt att hålla kursen då det blåste från sidan och dom drev rätt rejält. Först fick alla en varsin markering i vassen vid en liten ö som uppvärmning och för att skapa ett målområde för kommande dirigeringar. Freddie svängde i en stor båge men kom på något sätt rätt. När vi sedan i andra rundan skickade på en dirigering höll han en mer rak kurs som han fick kämpa med att upprätthålla. Snabbt insåg Freddie att hans ivriga simsätt inte lönade sig i vågorna utan han fick istället jobba ordentligt med att hålla sig på plats. Efter ytterligare en dirigering ville inte Anita ro mera så vi gick iväg för lite andra övningar med skjutna apporter. Hitills hade Freddie hållit sig lugn men skott och vatten blir för mycket. Andra övningen med skjuten apport hade jag förberett med ett litet närsök och då gick det bättre att hålla tyst. Anita stöttar mycket i att jag ska lägga upp övningar upp på land och det funkar över förväntan. Avslutningsvis fick hundarna en skjuten apport ut på blankvattnet och nu blåste det gäss på sjön. Freddie kämpade väl i vågorna och var duktig på att hålla kursen. Jag är mer än nöjd med honom och tycker han går från klarhet till klarhet. Det är också så skönt med Anita som verkligen uppmuntrar oss att ta det lugnt och inte fortsätta om man är missnöjd med något. Går inte hunden fot så ta en sväng och försök igen. Jag känner mig alltid trygg att träna med henne och har mycket att tacka både Jörgen och Anita för att Freddie är där han är i träningen. Freddie klarar också svårare och svårare störning utan att låta så jag tror vi ska klara av det här med rätt träning.
Anita hade med sig 2 valpar ur Guinness senaste kull som underhöll oss på rasterna.
Nu tar jag dig!
Vad är det här för något?
Monstervalpar
Kenzo
Kvällen avslutades med att vi gick och träffa Fran och Aska för lite jaktlydnad. Idag stod söksignal, ut och stoppsignal på schemat. Jag fick hjälp med sökmarkeringsträningen och jag hoppas inte Fran får blåsor i händerna efter Freddies kampande. Freddie fick visa lite vad man kan göra med skålarna och det gör han så gärna även om han börjar lära sig övningarna nu.
Niklas är och provsmakar Mackmyrawhiskey ikväll så äntligen en fotbollsfri kväll.
Det är intressant att höra hur folk löser kombinationen jobb och hund. Här frodas verkligen kreativiteten och själv löser jag det så att jag jobbar hemma halva dagen. Hundarna får träning och promenad på morgonen och är sedan ensamma till kl 13 ungefär då jag kommer hem igen. Det här är möjligt tack vare en väldigt snäll chef och att jag har ett jobb som jag styr mycket över själv. Men ibland utsätts man får svåra störningar som idag. I brevlådan liger både Apportören och Canis. ujuj, då är det svårt att låta bli att bläddra och börjar man bläddra fastnar man alltid i något som man bara måste läsa. Apportören är SSRK´s tidning för alla som har spanniel och retriever. Där publiceras resutlat från prov och utställnigar och annaonser om kommande prov. Märkligt att jag alltid fastnar där och drömmer mig bort om att man skulle kanske anmäla sig för det provet är så trevligt eller åh, den domaren gillar jag. Canis har också en massa läsvärt, störningsträning, fri-signal, intervju med paret Coppinger för att nämna några. Det får bli en lång fikarast idag.
Imorse kom vi igång med träning igen efter helgens slöande. Jag är mer noga med hundarnas och min närvaro och det är häftigt att se vilken effekt det har. Framförallt för Sabina som ofta går i sin egen värld. Vi tränade framförmapp. Sabina börjar bli riktigt duktig på att repetera senaste och byta när jag inte förstärker det vi gjorde sist längre. Ingångarna var slarviga idag men det är faktiskt bra då det ökar hennes medvetande om vad som är rätt. Freddie har snöat in på backa och var inte så repititionsklok. Jag fick vänta ut honom och då sansade han sig. Tror det är bra att låta honom jobba sig igenom på egen hand. Hundarna har fått jobba med doggy zen också när dom kommer till mig under ”fira aktiviteter”. Jag lockar med godis, tappar osv. Inser att jag varit dålig på att träna DZ i sig själv utan mer använt omvänt lockande för att säkra beteenden. Det är perfekta små övningar man kan pyssla med under promenaden.
Imorgon ska jag på en hel dags vattenträning för Anita Norrblom, det kommer bli så skoj och perfekt i det fina vädret.
Texten om apportering är på gång. För er som jag inte känner har jag bestämt att jag skickar inte texten men kommer publicera delar av den här på sidan istället. Jag har tyvärr dåliga erfarenheter av att vara för öppen på nätet. Dessutom är den avsedd som ett komplement och stöd till det jag lär ut.
Nu är det äntligen sommar och vi har haft en helt underbar helg på landet. Massor med sol och bad och värmen har gjort att solstolen fått jobba hårt. Min favoritsysselsättning när det är 30 grader i skuggan är att sitta där med en bra bok. Just nu är det Controlled Unleached som fångar mitt intresse, tänk att en bok om hundträning kan vara så spännande. Tränat har vi inte gjort alls och träningsväskan fick ligga orörd till Freddies förtret. Han går gärna och kastar menande blickar förbi den. Men Freddie har fått träna på att gå fot till vattnet trots att alla andra är före och plaskar. Det har gått över förväntan och inte ett ljud har kommit över Freddies läppar. Jag har redan börjat tillämpa boken genom att inte gå framåt förrän Freddie och jag sammarbetar. Det betyder att jag har full fokus på honom och att han ska ha fokus på mig istället för vattnet. Badar gör han sedan tills jag tvingar upp Freddie då han skakar av köld. Helt onödigt enligt honom. När han ger sig och suckar belönas han med ett varsågod till vattnet. Även Sabina har badat och simmat men hon ligger helst och bevakar kaffekorgen. Hon har fått en ny fäbless för saft och får med sig en egen mugg att dricka ur så Filip får ha sin ifred.
Ikväll skulle Freddie och jag tränat sök med 25 grader i skuggan och en flämtande hund gjorde att jag avstod. Freddie är en hund som jobbar tills han stupar så det hade bara varit dumt att utsätta honom för det.
Jag har varit på konferens med jobbet på underbara Engsholms slott på Mörkö. Det enda man saknade där var såklart hundarna, ja lite Niklas och barnen också 😉
Lina har tagit den här underbra bilden på Freddie efter rullemarkeringsövningen. Fler fina bilder hittar ni på Linas blogg
Imorse fick vi äntligen träna lite igen för första gången efter helgen. Vi körde bara igenom lite framförmappen för att göra någonting. I kväll åker vi till landet och det ska badas och tränas så mycket vi orkar i värmen. Jag är sugen på att ta killarna till hjälp och fortsätta med rullemarkeringen. Egentligen skulle jag åkt ner till Limmerhult och titta på unghundsderbyt där Peter startar med Cobber. Men efter allt flängande får bilen stå och jag hejar och håller tummarna på avstånd istället.
För er som var med på apporteringsgenomgången så har jag skrivit lite om hur jag tränar det jag gick igenom. Skriv en kommentar i bloggen så kommer den på mailen. Anna och Lina vet jag redan vill ha texten.
Ha en skön långhelg och nationaldag!
Vi har haft en helt underbar helg och om man inte orkar läsa om den så kan man kolla på bilder här.
Bilen blev klar på em och jag måste säga att Din Bil har skött det utmärkt. Jag fick betala för delarna och så stod dom för arbetskostnaderna. Jag hämtade upp Anna och Kvatro i Slagsta och sedan gick resan mot Vårgårda och Tånga hed. När vi kom dit var dom flesta redan på plats och det var så kul att få träffa alla man bara pratat med på forumet. Vi satt såklart uppe länge och pratade. Trots att vi inte skulle starta förrän 10 vaknade vi runt 7 av att luften var slut i rummet. Men det var skönt att ta det lungt och kunna sitta länge och småprata. Freddie lyckades gegga ner sig totalt på morgonpromenaden. Men Tånga hed var välutrustat och hade en finfin hunddusch utomhus så det var inga problem. Duschen använde jag senare till att svalka av Freddie för det var riktigt varmt hela helgen. När vi satte igång och träna fick jag visa hur vi gjorde med att varva lek med träning. Nu har jag gjort det ett tag och det känns inte längre hämmande att leka inför andra. Jag har tidigare haft svårt att släppa loss när andra ser på men nu kunde vi busa som vanligt. Sedan fick vi hjälp med bollvaktande medan jag ville att Freddie skulle ge allt i kampen. Han försökte flera gånger att sticka till bollen men hejdade sig själv. Freddie är rolig där, han kan inte låta bli men kommer på sig med att han gjorde fel. Vi kom mycket närmare den här gången. Sen var alla samlade och vi kunde köra igång jaktträningen. Alla var i stort sett nybörjare så vi tog det hela helt från början och jag berätta om mitt tänk. Alla hundarna var jätteduktiga, hade stadga, markerade fint och lämnade av apporten. Borderterriern Viktor ville också vara med och skötte sig precis lika bra som alla andra. Jag visade hur jag tränar signaler och tecken med hjälp av skålar och sedan var det dags för lunch.
Efter lunch visade Anna-Karin hur hon tränade in sökrullemarkering och sedan fick vi prova. Det var jättekul och gick väldigt bra. Det är så skönt när man kan få prova på nya saker med någon som vet. Jag har läst om metoden men tycker det är jobbigt att instruera andra när jag själv inte riktigt vet. Nu tog Anna-Karin tag i träningen och det var bara att göra som hon sa. Det här kommer att gå som en dans. Tack snälla A-K för hjälpen. Jag visade hur jag tränar fot med skålar och sedan orkade inte vi göra mer. Istället åkte vi och bada hundarna.
När vi kom tillbaka var det hög tid att tända grillen och det blev massor med god mat, vin och prat. Hundarna fick vara med så dom slapp sitta i det varma, trånga rummet.
Dag 2 var vi möra, det var nog ännu varmare. Jag tränade inget avancerat utan bara enkla saker i ny miljö. Jag fick lite råd hur jag ska göra när Freddie kör igång alla beteenden han har och jag är på rätt väg. Det var roligt att bara sitta och titta på alla andra och få nya idéer. En sak som jag tänkt på i helgen är att när vi suttit under björkarna och tittat på de andra så har Freddie utsatts för massor med retning i form av bollar, kamplekar och tjoiga människor. Han är helt klart intresserad och har följt det hela med stort intresse. Men trots det har Freddie varit relativt lugn och tyst. Jag tror att det beror på att alla människor var lugna och det smittar av sig på hundarna. Ingen har varit irriterad och skällt på sin hund trots att många haft jobbiga beteenden. Så skulle jag vilja ha det jämt när vi tränar. Jag tänker framförallt på den hunden som kom bara för att träna på att kunna vara nära andra hundar. Hunden blev helt galen och hoppa, studsa och skällde helt okontaktbar. Men vi alla behöll lugnet och ignorerade dom medan Anna-Karin gick och kasta godis på honom. Det tog inte lång tid innan han var tyst och kunde se på de andra helt stilla. Fantastiskt och härligt.
Det har varit så kul att träffa alla trevliga hundtränare och jag hoppas verkligen att vi kommer göra om det här många gånger.
Labradorerna Sabina och Freddie 
Senaste kommentarer