Bättre en fågel i handen…

Glömt och skriva om händelsen i måndags när mina jobbarkompisar allvarligt började fundera på min mentala hälsa. Vi satt och åt lunch vid fönsterbord där fönstret går ända ner till marken. Plötsligt säger en tjej, usch det ligger en död fågen där. Gör det säger jag förväntansfullt och mycket riktigt, en fin duva har flugit in i rutan. Jag har nog inte riktigt berättat vad min hobby innebär i detalj och dom var föga imponerade. Men en påse ordnades fram och nu ligger den fina duvan i viltfrysen.

Idag har vi gjort framsteg i både stimuluskontrollen (tack för språklektionen Fanny 😉 ) och ingång. Gjorde helt enkelt så att jag belönade alla bakbensrörelser med frambenen stilla. Freddie fattade snabbt. Vi är inte klara än men på god väg. Körde många frivilliga lägganden innan jag la på ligg igen och Freddie fuskar verkligen. Jag tror jag gjort misstaget att låta honom göra om direkt men om jag nollar honom när Freddie studsar upp innan armbågarna nått marken så gör vi en liten procedur innan vi försöker igen. Det ska bli bra det här. Sabina fick jobba med att sitta fot med kontakt under störning. Störningen bestod av att jag höll en gobit i olika positioner. Oj vad svårt det är för en locka-tränad hund. Jag ser verkligen en stor nackdel här att ha tränat med lockning. Sabina är väldigt känslig för mina handrörelser och flyttar gärna efter. Vi körde fjärren också tävlingsmässigt och det gick bra förutom sitt när jag gått tillbaka. Jag måste komma ihåg att säga sitt-upp, annars blir Sabina osäker. Vissa uppsitt blir lite ivriga och Sabina hoppar upp.

Skulle träffat Anna idag och tränat men efter ett tufft heldagsmöte med jobbiga diskusioner vill jag bara krypa upp i soffan och mysa ikväll med en bok. Imorgon ska vi träna apportering hos Jill och Peter och det blir badpremiär för Freddie. Va glad han ska bli!