Godkänd!

Nästan hela gänget, bilden lånad av Maria Yttermyr.

Det var värst vilken fart det var på kommentarerna 🙂 Tack alla som bryr sig och kommer med råd och glada tillrop. Intressant tanke att köra frivilligt fotgående, helt klart värt att prova. Men helgen då, jodå både teorin och den praktiska delen gick bra. Vi fick en kvart på oss att visa så många grundfärdigheter vi bara kunde och Freddie han ställde upp och vi beta av en massa i rasande fart. Vi har väl aldrig kört så många GF på så kort tid. Efter lunch fick vi jobba med baklängeskedjor och jag hamna i mitt favoritteam med Mimmi och Helena. Vi trivdes så bra vid förra tillfället och det gick lika bra nu med. Helena är helt suverän på att peta på detaljer och framföra kritik och synpunkter med glimten i ögat. Vi fastna i vår kedja som skulle bli momentet inkallning. Men Helena upptäckte att jag minsann hjälper Freddie med ingången och när jag sedan slutade med små lutningar med kroppen för att ”tala om” att Freddie var på rätt väg och inte ens hjälpte till med ögonrörelserna (uppmärksam hund) så fatta han nada. Så ja, där fastnade vi men jag fick viktiga lärdomar med mig hem ändå och jag är jätteglad för de här synpunkterna. Skrattade gott gjorde jag och tänkte på hur jag skällt på Fran för hennes dubbelkommandon. Avslutningsvis fick vi en kvart var med instruktör och fick välja valfritt. Vår grupp fick Anna och därför valde jag att hon skulle titta på vårat embryo till fotgående och komma med synpunkter. Det första Anna påpekade var Freddies position. Den var lite för nära och huvudet lite för högerorienterat. Vi började jobba med det och här fick jag tusen saker att hålla reda på. Klicka efter ett steg om positionen var rätt, snabbt upp med godis och belöningsplacera exakt där jag vill ha Freddie och dessutom fortsätta gå. Det här hade jag behövt torrträna i alla fall så här sista passet på dagen. Ujuj men jag tycke rnog vi fick till det någorlunda till slut. Nu hade Anna lite att säga om våra högersvängar ocskå men det fanns det inte tid till att jobba med. Vi titta på de andra i gruppen och det lär man sig massor på. Pia jobba med uthållighet i fria följet, Anna med Triss jobba med framförgåendet och jag fick lite idéer om hur vi ska gå vidare med det. Vad de andra gjorde har jag just nu hjärnsläpp på men det kanske kommer. Det här var slut på dag 1 men eftersom Anna och Maria skulle bjuda på avslutningsmiddag så hade vi en dryg timma att fördriva med rastning och sedan passade jag på att träna ingångar och starter. Gick rätt bra när jag fick jobba i lugn och ro för mig själv. Middagen var fantastiskt god, thai-buffé, helt i min smak kryddat med historier ur hundtränarlivet och andra historier. Den ena värre än den andra. Oj så jag skratta men priset tog nog instruktörsAnna och hon verkar ha en heldel fler historier på lager. Till slut fick tyvärr förnuftet råda som sa att ”det är en dag i morgon också” och jag åkte hem redan vid 9.

Dag 2 inleddes med en intressant diskusion om hurvida det är ok eller inte att använda sig av korrigering i vardagen. Nu pratade vi mest om att säga till på skarpen. De eviga frågan, är man en RIKTIG klickertränare då. Min åsikt att det finns inget rätt och fel eller någon domstol som talar om hur många gånger om dagen det är ok att korrigera och ändå kalla sig klickertränare. Det finns nog ingen som klarar sig genom livet utan att då och då använda lite positivt straff. Det jag tycker man ska tänka på bara är vad det kan få för konsekvenser för en själv (det är självförstärkande för tränaren och kan lätt bli en vana) och för hunden (vad är den för sort och hur påverkas den). Jag väljer i alla fall att inte medvetet använda korrigering och ser ingen skillnad på vardag och momentträning. Börjar jag ”tillåta” mig lite korrigeringar här och där är jag som den nyktra alkolisten inför en liten öl. Nej den lilla ölen skadar inte med kan ge mersmak. Men var och en gör sina egna val och jag dömmer ingen.

Efter att få luftat lite åsikter blev det ett tungt teoripass där operant- och klassisk inlärning fick en genomgång. Låter enkelt men när man börjar diskutera så kan man krångla till begreppen visade det sig. Till lunch blev det rester från gårdagens middag, mums. Efter det dagens enda tränignspass, ytterligare en kvart med instruktör, den här gången Maria. Jag började där jag slutade igår men idag satt både starter och svängar som en smäck. Tänk vad lite sömn kan göra. Jo jag visade 3 stimuluskontrollerade beteenden. Fot gick bra, stå gick inte, apport gick bra men så bara vägra Freddie släppa på tack. Vilken buse. Fick dra till med ett sitt så vi blev godkända även här. Bara därför så ville jag sedan jobba med apporteringen. Alltså att Freddie ska göra en ingång med apporten i munnen. Det var inte helt lätt för varje gång Freddie gjorde rätt tog jag ifrån honom den roliga apporten. Lärdomen blir att jag ska ha en bättre belöning när vi tränar det här. Men lite teknik fick vi med oss och bara hem och fortsätta jobba. Anna och Kvatro kom lite längre och det var toppen att se hur man sedan skulle gå vidare. Anna med Triss jobba med hoppet och det var också nyttigt att se. Helena jobba med ställande under gång och fick till det riktigt bra. Så var det avslutning, eftersnack och diplomutdelning. Sorgligt att det roliga är slut. Men jag hoppas Maria startar en tävlingslydnad 3 som vi kan gå i vår. Sedan har vi ju våra garageträningar att se fram emot. Jag är också ruskigt sugen att anmäla mig till Canis brukselitsatsning men behöver resesällskap till Trondheim. Om någon är intresserad, hör av er.

Ja det var helgen. Hemma igår väntade Niklas med helstekt vildsvinskotlettrad, mums. Efter det det soffan med nyinköpta boken ”Hundtränaren”. Massa intressant och bra läsning och ett bra upplägg att planera sin träning. Passar även de som inte klickertränar, det är jag säker på.