Du har en best!

Det måste vara årets kommentar som Niklas uttryckte det så jag gissar att Sabina hädanefter kommer att gå under namnet besten. Jag sitter här och skakar efter en trevlig morgonpromenad som kunde slutat i katastrof. Vi var nästan hemma igen när jag ser en dam på avstånd med en lös irländs terrier. Lite nervös blev jag får jag erkänna men tar ett djupt andetag och förutsätter att en lös hund är snäll och lydig, HA. 10 m från oss hör jag hur den vrålar och kastar sig mot oss. Både Sabina och Freddie flyger fram och jag tappar koppeln oförbered som jag var. Nu var det ett staket emellan så jag hann fram för att ta tag i hundarnas halsband. Så snabb var inte tanten som mest stod och skrek ”Du har en best!” Ja det var ju konstruktivt så terrierna hann så klart runt staketet och flög på Sabina. Ja hon är inte den som är den, blir man påflugen försvarar man sig. Jag lyckades i alla fall hålla mina hundar och tillslut efter någon som kändes som evigheter, fick hon tag i sin hund.  Jag fick gå igenom Sabina som verkade ok. Hundarna verkar ta sådana här saker mycket bättre än vi människor. Freddie är lite mer skärrad och vill gärna ha närkontakt annars så är dom som vanligt.

Jag som skulle skriva om träning, planer,utmaningen osv men det får räcka så här.