Måste skriva ett inlägg idag igen nu när jag varit duktig och lagt in bilderna för gårdagens EFIT i webalbumet

Idag när vi gick vår promenad fick jag sällskap med en liten flicka och hennes lilla hund. Det var en blandras mellan tollare och jack russel men den såg ut som en stor healer. Jösses va flickan kunde prata och hela vägen runt skulle hon gå med också, när jag sa att jag skulle svänga av sa hon, ”det ska jag också”. Liiite jobbigt är det med pratasamma barn där man får veta mer om familjelivet än man kanske vill veta, hihi. Den 1-årige lille herren försökte ta ett raktetrör som Freddie hittat genom att morra och visa tänderna. Det skulle han inte gjort, han blev genast satt på plats, sen gick Freddie därifrån som inget hade hänt. Blev lite paff att han hade dom resurserna. Sabina gick också fram och visa lite lugnande signaler till ungtuppen och sedan var allt frid och fröjd igen. Pappröret blev liggande. Vi mötte ett par med barnvagn och en jättestor mastiff också. Mastiffen gjorde utfall mot oss och släpade husse efter sig. Matte fick komma till undsättning och båda la sig på hunden skrikande och gormande. Jag undrar varför man ska ha en sådan stor hund när man har småbarn och inte kan hålla den. Att brotta ner en sådan a´la hundcoachen är väl inget man rekomenderar. Nej jag är glad över mina lagoma hundar.

Gott slut, som man säger!