Vardagslydnad

Idag tänkte jag skriva lite om vardagslydnad eftersom jag tidigare skrivit om saker jag tränar och det kan kanske vara intressant att läsa hur det går. Jag jobbar för närvarande med inkallning för Sabinas del och det har blivit mycket bättre. Det jag gör är att kalla in ofta när hon inte gör något särskilt och belöna lite varierat. Det har skapat ett helt annat driv och Sabina kommer oftast glatt galopperande. Jag försöker också hålla koll på riskfyllda platser och kalla in henne redan när hon sätter iväg. Ibland struntar hon i mig och då går jag efter och kopplar upp så får hon gå kopplad en stund. Det här händer mer och mer sällan vilket är roligt. Hundarna får för det mesta gå utan koppel men vid sidan. Det är härligt att se hur bra det funkar, vi kan möta både hundar och människor och båda lyssnar även när vi möter hundar som dom känner. Freddie har haft en tendens att springa fram och hälsa på sådana hundar men det går bättre och bättre. Jag har också som kriterie att går man vid sidan så håller man sig där tills man får varsågod. Sticker man iväg på egen tass kopplar jag upp utan att säga något. Sen blir det en procedur där jag först tar av kopplet, sedan kollar att hunden behåler positionen och så får den varsågod.

Det här med vardagslydnad är lite förbisett tycker jag i alla fall om jag tittar på hundar jag möter på promenaderna, jag kan se 4 olika kategorier av människor, 1 folks som tror eller hoppas att hunden lär sig allt den ska kunna av sig själv eller med åldern, 2 folks som vet att man måste träna men inte riktigt orkar (här ser man ofta punktinsattser när Barbro eller Ceasar varit i farten på tv), 3 folks som faktiskt tränar men ser det som ett nödvändigt ont, 4 de som tycker träingen är viktig och rolig. Själv har jag gått från en 2:a, genom 3:an och börjar hamna på en 4:a. Det är roligt att träna vardagslydnad när det ger resultat. Jag får ju credit för det varje dag i form av leenden och även muntligt beröm. Klart det sporrar till att bli ännu bättre. Och istället för att undvika problemen är det skoj att klura ut hur man ska lösa det och sedan träna. Många skiljer också på vardagslydnad och tävlingslydnad men det tror jag inte riktigt på. Har du en olydig hund i vardagen där man hela tiden har konflikter så skapar det en dålig relation. Har man en dålig relation kan man inte prestera på topp på tävlingsbanan. Det gäller inte bara tävlingslydnad utan allt man tränar med hunden. Jag upplever också att tränar man tillsammans på ett positivt sätt så spiller det över i vardagen och man får en hund som tycker det är roligt att vara tillsammans med husse/matte. Jag avbryter ofta promenaderna för att göra någon liten övning och upplever att hundarna går och sneglar för att se om jag ska stanna. Då kommer dom som ett skott och vill vara med. Svårare behöver det inte vara.

Förhoppningsvis kommer jag få vara hjälpinstruktör på en vardagslydnadskurs i vår och det ska bli jättekul eftersom det ligger mig så varmt om hjärtat. Att få hjälpa hussar och mattar att få en friktionsfri vardag ska verkligen bli roligt.

Idag var vädret trist med blåst och ingen sol. Jag hittade mitt tidagarur och körde 3 effektiva 2 minuterspass med Freddie, först sitt bara för att generalisera. jag körde sitt stimuluskontrollerat igår hemma i köket och kopplade ihop det med musmattan, tänk att det funka faktiskt, inte många apporteringsförsök. Nu måste jag få till sitt på avstånd också. De andra 2 passen ägnades åt läggandet. Börja frivilligt och jobbade sedan med att jag skulle kunna vända mig lite från Freddie. Det gick ganska bra. Jag ser till att vi ska komma vidare i kriterieplanen varje träningspass. Men jag bestämde mig nu i sista stund att inte tävla den 18/4. Jag vill få momenten klara och generaliserade och dessutom hinna med lite tävlingsträning innan vi ger oss ut på tävlingsbanan. Att träna bruks är krävande för hunden då det består av 3 delar. Jag är en tävlingsmänniska och har svårt att ta lätt på något och risken finns att jag pressar Freddie för något han inte är mogen för. Vi satsat på maj istället.

Sabina fick 2 pass träning av fjärren, det har verkligen gått troll i ett moment som tidigare varit 10 mässigt. Det är alltid någon del som strular, hon lägger sig före kommando eller sätter sig inte upp när hon ska. Dessutom har hon börjat lägga framtassen under sig och bakbenet spretar ut, ser inte klokt ut. Nollar jag henne ger hon upp och ser alldeles olycklig ut trots att jag alltid är glad och skojar till det. Det är nog dags för en hälsokoll av damen.