Vattenträning på Lovisedal

Jenny

Igår var vi på vattenträning hela dagen hos Jenny och Helene på vackra Lovisedal. Vi var en brokig samling på 8 hundförare och bara labradorer. Kanske lite för många med tanke på att vattenmoment tar tid framförallt när man ska träna svårare moment. Det blir mycket väntan men samtidigt så är både Jenny och Helene bra på att förklara och komma med goda råd under tiden en hund jobbar så det var bra ändå. Första momentet blev ett dubbelpass med en dirigering och en dubbelmarkering. Vi fick jobba i par och jag och Freddie jobbade med Tonni och Noa. Hur uppgiften skulle lösas anpassades efter hundarnas kunskaper och vi fick såklart det svårast. Som uppvärmning hade alla hundarna fått hämta en markering i ett område med gles vass 30 m snett ut där det sedan lades ut dirigeringsapporter. Jag stod på markeringssidan när det kastades en dubbel utanför näckrosområdet också en 30 m ut. Men vi fick i uppgift att ta dirigeringen till vänster. Visade tydligt att Freddie skulle lämna markeringarna och riktade upp honom mot dirigeringen. Det gick väldigt bra, behövde inte ingripa alls mycket, bara ute i vassen för att trycka ut honom lite extra. När den var bärgad fick Noa hämta markeringarna och sedan bytte vi plats. Tonni fick jobba lite mer på dirigeringen och det blir svårare när hunden redan varit i markeringsområdet så hon fick jobba lite mer. Bra med den störningen av en hojtande förare bredvid, Freddie behöver träna på det. Han höll sig lugn. Sen fick han hämta första markeringen och det gick bra, andra virra Freddie lite och försökte sig på den gamla legan men med coachning från Jenny kunde jag dirigera honom rätt. Helene kom in med båten och gav också feedback. Jag måste stötta Freddie mycket mer och vara snabbare i min kommendering. Dessutom hördes jag dåligt och det märktes på Freddie, när jag tog i lyssnade han bra. Rådet var också att vi måste hitta ett sätt att kommunicera där Freddie känner sig trygg och litar på mina kommandon och direktiv. Överlag var vi rätt usla på att berömma hundarna när dom svarade på våra direktiv på rätt sätt, skärpning alltså. Jag gillar att föra hunden tyst men fick något att fundera på eftersom man då inte har några verktyg att ta till när det strular, och strular det gör det förr eller senare. Jag var i alla fall mycket nöjd med Freddies arbete. Nu var det redan dags för lunch och sedan bytte vi plats.

Snygg avlämning av Doris till Susanne

Nu skulle vi skicka hundarna rakt ut ca 70-80 m genom en vassgata på 15 m utmed en brygga. Först fick alla en varsin markering. Freddie hade svårt att lämna vasskanten och försvann dessutom utom synhåll men med anvisningar från Jenny ute i båten så gick det bra. När alla hämtat varsin lades det ut dirigeringsapporter mitt ute på blankvattnet och om det behövdes fick vi förlja med ut i båten. När det var vår tur hade apporterna drivit iväg nästan 200 m så båten behövdes. Helene rodde efter Freddie och jag stöttade och Freddie fick sin apport utan större problem. Ett bra sätt att få in långa avstånd i hunden.

Bright och Freddie är allerta lyssnare

Som avslutning kastade och sköt Jenny ut apporter i vassbältet som på sina ställen var 30 m djupt. Sen fick hundarna söka. Freddie jobbade jättebra och tog sig även ut på blankvattnet bland näckrosorna. 5 apporter fick han in och det är jag jättenöjd med. Mot slutet var det bara Freddie och Bright som hade ork kvar och det är fördelen med hanar sa Jenny, dom har helt enkelt bättre fyskik och uthållighet. Har inte tänkt på det men det är ju klart att det är så.

Jag åkte direkt tillbaka till landet och det är skönt att vara tillbaka även om inte vädret är det bästa. Vi tar det lugnt idag med en runda in till Flen och kanske lite bärplockning. Hallonen börjar mogna och det är mina favoritbär. Imorgon är det Malmamarken i Malmköping och sedan Kolhusteater nera på bruket. Söndag flyttar vi hem, tisdag är det mera vattenträning för Jenny och Helene och på kvällen åker jag till Dalarna och hälsar på Marita tillsammans med Maria. Det är full rulle alltså så jag passar på att vila när jag kan.