Nu är jag hemma igen efter Dalarna-utflykten. Vi har haft det helt underbart i Mariatas vackra hem och blivit så väl omhändertagna. Tack snälla för att vi fick komma. Bra träningar har vi haft också så både Freddie och jag är nöjda. Men för att ta det från början så var vi på dirigeringsträning hos Jenny och Helene i tisdags. Det var givande som vanligt. Vi var delvis några från torsdagen och så några nya, däribland Kristina med Hero och Eva med Mimmi. Skoj att träffa dom för det var väldigt längesedan.

I tisdags började vi med långa dirigeringar ut på blankvattnet. Först en markering på halva avståndet, ca 80 m ut. Freddie visade att han lärt sig något och tuffa på rakt ut istället för att dras in i vassen. Väl ute på rätt avstånd fick jag dirigera lite för att få honom rätt. Helene och Jenny tycker att träning är ett ypperligt tillfälle att få in ett sätt att komunicera med hunden och därför skulle vi stötta och styra. Jag tycker redan Freddie svarar bra på mina ”ja-ja-ja” och även mina ”nej” när han går fel. Det här gör att jag nästan inte alls använder pipan för att den inte ska bli en korrigering som den lätt blir. Faktiskt tycker jag det funkar bättre i så fall att säga nej och låta stoppsignalen förbli positiv. Freddie verkar känna sig trygg i att få ett stöd som han begriper. När alla fått sina markeringar lades det ut dirigeringsapporter på andra sidan sjön, ca 200 m ut. Sen fick vi skicka och dirigera från båten. Freddie hade några ställen där han fastnade, vid vasskanten gick det lätt att få honom vidare, vid en boj fick jag trycka i och sedan där markeringen fallit. Jag var med i båten och fick coaching av Jenny. Båten stannade på 100 m så de sista 100 m fick Freddie simma på egen hand. Jag fick ta i ordentligt för att höras med mina stöttningar så Jenny bjöd på läkerol när rösten börja tryta 🙂  Medan vi väntade kunde vi skicka hundarna på vassök men eftersom det var en som utnyttja det hela tiden så blev det inte så mycket för oss andra. Efter lunchen åkte vi iväg till ett fält där Jenny slagit gator att dirigera i. Jättebra för då kunden man verkligen hålla hunden på rät linje. Tyvärr så blev Freddie plötsligt lite rädd för Jenny och ville inte ta markeringen hon kastade. Dirigeringen till samma ställe gick hur bra som helst. Sen skulle vi skicka rakt, blåsa stopp och sedan vänster där Jenny kastade en apport, Freddie ville inte ta den. Åt höger gick det bra för där kastade Helene men jag fick lite skäll att jag inte skickade direkt utan ville att Freddie skulle sätta sig först. Det ska vara lite bus och glädje. Nu var kursen slut och Maria och jag gav oss av till Falun.

I Falun lyckades jag såklart köra vilse men till slut hitta vi Marita och hennes helt underbara hus. Vi blev väl mottagna och det blev en härlig kväll med vin och massa prat. Vi har väl ventilerat allt som går att ventilera. Maria och Marita är sådana underbara vänner som man kan prata om allt med.

På onsdag for vi iväg till en frisbee-golfbana för att träna markeringar och dirigeringar. Det fanns stenmurar att träna hundarna att hoppa över. Det gick väl sådär, det blev mer springa runt eller klättra som gällde. Lite bilder blev det i alla fall.

Nova vid mur

Nova funderar på hur hon ska ta sig över

Bright apporterar

Bright apporterar

Freddier apporterar

Freddie på språng

Vi åkte tillbaka till huset för att lämna hundar, äta lunch och byta om.

Freddie o B

Inte helt nöjda att behöva dela bil

Nu var det dags att turista och vi åkte till Sundborn där jag aldrig varit. Fantastiskt vacker och Karin och Carls hus blev jag alldeles tagen av, så fint och vilket liv dom levt.

Sundborn

Sundborn

Jag gick den guidade turen och så tittade vi på Karinutställningen vilket var intressant. Hon var en fantastisk textilkonstnär bland annat. Vilka tidlösa mönster som känns moderna än i dag.

Pudel

Någon hade gjort en pudel av plastband

På kvällen tände Marita grillen och sedan följde ytterligare en härlig kväll men ännumera prat och vin. God mat åt vi såklart.

grilla

Maria, Marita, Bright, Nova och Freddie

Torsdag åkte vi iväg för att heja på Lena och Vincent som startade på Kusöprovet. Vincent jobbade bra men hade visst lite ofog för sig så det räckte inte ända fram. Vi hade förmånen att få se Karina Selén med Brights kullsyster Sushi göra ett fantastiskt arbete, det är en fröjd att se Karina föra hund. Efter det blev vi träningssugna och åkte hem för att träna vatten. Marita bor vid en vacker sjö med suveräna träningsmöjligheter. Det bara bubblade upp övingar vi kunde göra. Men även våra hundar har sina begränsningar så vi fick sansa oss. Började med att skicka på apportering förbi ett vassbälte för att sedan lägga ut dirigeringar där. Innan de fick hämtas fick Nova och Freddie hämta varsin dubbelmarkering rätt långt ut och lite klurigt. Freddie löste det bra men jag fick styra lite. På ettan ville han byta område men tvåan gick bättre men krävde lite dirigering. Den utlagda dirigeringen var jag nöjd med. Freddie lyssnar bra på mina anvisningar. Jag rodde ut i båten och det var skoj, det var en fin träeka som var underbar att ro. Att det regna gjorde inget men det blev såklart inga bilder. Vi avsluta med en dirigering till som jag blev riktigt nöjd med. Nu hade det inte kastats innan och den låg på en ö uppe i snåren. Freddie sprang upp på land och då såg jag honom inte så jag dirigeria honom för långt till höger. Där tog han stopp fint och följde anvisningen tillbaka till vänster utan problem. Det var jag riktigt nöjd med. Han fick dessutom direkt belöning för han hitta direkt. Jag hade kunnat fortsätta men hundarna var rätt trötta och middag skulle lagas.

Idag skulle Marita och Bright starta på provet och vi var uppe tidigt. Det blev tokigt för när vi kom några minuter före utsatt tid hade en annan tagit Maritas plats så hon fick gå som andra par. Det här tycker jag är dåligt och så får det inte gå till men mitt intryck av arrangemanget över lag var att det var lite slarvigt och nonchalant. Men en bra sak var att man fick ta med sig hunden så det utnytja Maria och jag. Perfekt träning att sitta med utan att få jobba. Freddie skötte sig bra och sa inget även om han häsha. Mot slutet var han riktigt lugn.

Ace

Inga-Lena hade med sig den här sötnosen som jag halvt på skämt halvt på allvar passade på att tinga en valp efter. Linjerna är fina och Inga-Lena en trevlig och duktig uppfödare. Att hon bor granne och är kompis med Marita gör inte saken sämre.

Bright gjorde ett fint arbete men en liten fadäs gjorde att det inte räckte ända fram. Orättvist tycker jag men domaren dömer. Det märligaste med det hela är att parkamratens hund var helt odirigerbar på landdirigeringen. Mycket otrevligt förd med mycket gap och skrik. Trots det fick dom förmodligen ett fint pris. Jag har mina teorier om varför men behåller de för mig själv. Kan bara säga att själv skulle jag inte vara stolt över det priset.

Tack snälla Marita för att du är en underbar vän, värdinna och träningskompis. Jag kommer gärna igen om jag får.