Ibland kan man undra vad man håller på med när man kliver upp halv 6 en lördagmorgon för att köra 16 mil och stå i vass hela dagen. Men igår morse kändes det härligt att åka iväg, solen sken och jag var nästan ensam på vägarna, bra musik i radion, ja då är det inte helt fel. Tyvärr är oftast inte hemresan lika rolig, då är man trött, hungrig, kanske kissnödig och man är inte precis ensam på vägen. Jag kan väl säga att apporteringsmässigt var det inte vår dag.  Båda passen hamnade vi i hög tjock vass där varken vi eller skyttarna såg något. Det min skytt träffade på eftermiddagen seglade iväg en bra bit. Men Freddie har suttit tålmodigt och uppmärksamt vid min sida och har farmförallt varit knäpp tyst. Första såten la han sig t o m ner, det hade han nog gjort på den andra också om det inte var så att han satt i till armhålorna högt vatten. Själv stod jag på någon sorts smal undervattensspång. Freddie fick röja runt lite i vassen mellan varven för att hålla värmen. Och egentligen var det perfekt, massa skott och flax men inget jobb. Freddie fick jobba lite med eftersök men hade svårt att ta sig ut i näckrosorna. Sök i näckrosor måste verkligen tränas. Fotgåendet var bra och senaste dagarnas träning har gett resultat. Dirigeringen gick mindre bra, fick Freddie genom ett sjok näckrosor men inte genom nästa. Jag måste hitta lite näckrossjöar på nära håll att träna till nästa jakt. Kristinas Hero däremot fixade näckrosorna galant, bra jobbat! Sabina var också med men fick mest sitta i bilen, hon skäller så mycket och har svårt att sitta tyst. För en sak är säker, andjakt innebär mycket väntan.

På hemvägen hämtade jag upp 2 torrfrästa biffar på kinan till Filip och mig, sedan så däckade jag i soffan till programmen på BBC-lifestyle. Niklas är i Ängelholm och spelar i helgen så jag har det lugnt och skönt hemma. Jag tänker inte göra så mycket mer än köra några tvättmaskiner och kanske plocka upp äpplen från gräsmattan. Skönt med en ledig dag för en gångs skull.