Historien upprepar sig om man säger så men vi tar det från början.

Idag fick jag för en gångs skull lyxsamling kl 10 och jag hade dessutom fått sova inatt så det kändes bra. Hann med att låta Freddie springa av sig, träna stoppsignal och linjetag innan vi satt och myste vid hundstoppet. Fran kom som suport och en drös andra så det kändes gôtt med allt stöd. Provet började med en walk-up för båda paren samtidigt. Vi gick i par med en Masterkey-labbe och hade Kenth Palmgren som domare. Alla hundar fick 2 markeringar och en dirigering var. Första markeringen skicka jag otydligt fö rjag trodde Freddie skulle gå på den sist kastade. Glömde bort att hjälpa honom med ”mark” som jag brukar så han sprang fel först men kom tillbaka direkt och gick bra att skicka om. Andra gick bättre trots lång väntan på att parhunden skulle få in sin dirigering. Freddies dirigering kommer jag leva på ett tag och den jag tänker på när det gick åt skogen. Han sprang spikrakt, rätt på och det gick så fort att jag inte fattade att han hittat fågeln. Sen delade vi på oss och vi fick börja med vattnet. Vi hade otur att få börja med dirigeringen vilket innebar att han fick se på när det markerades. Dirigeringen gick bra, inte spikrak men han var lätt att styra bort från markeringsområdet. Sen var det dubbelmarkeringen som gick som den skulle förutom att Freddie la ner anden 2 m från mig och satte igång och tugga hårt, det var som han fick en knäpp och gick inte att få kontakt med. Därmed var det tack och hej för oss och Kenth beklagade verkligen. Jag bara fattar inte, när han gör så bra jobb i övrigt, varför ska han börja strula på det här viset nu. Som tränare har jag inte heller någon idé på hur jag ska lösa detta. Helt klart går Freddie upp i stress och sedan händer något som utlöser detta, frågan är vad. Det är inte kul alls. Freddie kan ju.

Men nu ska vi ta paus från jaktproven så får jag fundera över vintern. Det var skönt att få en paus från allt jobbigt och träffa goa vänner idag i alla fall och vädret var underbart.