Idag åkte jag och hundarna iväg på sökträning i Nacka. Det var verkligen skönt att komma iväg och få tänka på lite annat några timmar. Skönt också att få röra på sig. Sabina fick hänga med och valla rutan och hon riktigt njöt av att plaska i pölar och rulla sig i mossan mellan tokrycken. Det var en svår bana och Freddie hade väl mycket spring i benen. Jag styrde inte allt för mycket och när han sprungit av sig det värsta började han söka som han skulle. Däremot klarade ingen av figgarna att behålla leksaken så det blev dåligt flyt. Alla i vår sökgrupp belönar med godis och är inte vana att kampa, Freddie är också lite speciell och tar för sig när han vet att han kan grisa.

På hemvägen lyssnade jag på ett program om barnaga och blev så beklämd. Frankrike är ett av de länder i Europa där barnaga fortfarande är tillåtet. De frågade en 5-årig pojke om hans föräldrar slog honom och ja det gjorde dom men han visste inte varför. Mamman sa att ja, barnen förstår nog inte alltid men man får ur sig lite ilska. Så det ska vara tillåtet med aga för att föräldrar ska avreagera sig på osyldiga barn? Dessutom var det flera som sa att små barn inte förstår en tillsägelse och då måste man slå dom så de förstår. Fy va ledsen man blir.

Min mamma har i alla fall aldrig slagit mig, knappt blivit arg ens. Ändå hade jag en enorm respekt för henne när jag var liten. Hon har alltid varit en trygg klippa som man kan lita på. Fattar inte hur jag ska klara mig utan henne. Jag försöker hälsa på varje dag men hon orkar inte så mycket. Jag masserar fötter och smörjer in henne. Sen pratar vi om allt möjligt, hur man gör de godaste inlagda rödbetorna, lagar kallops eller får bort fläckar på lakan. Mamma har fortfarande humor och det blir goa skratt också. Många säger att man ska försöka komma ihåg henne hur hon var innan hon blev sjuk men förutom att mamma är tunn som en nykläckt fågelunge och blir trött fort är hon densamma som hon alltid varit. Jag vill komma ihåg de här stunderna på sjukhuset också för det är så typiskt mamma att inte klaga och hålla humöret uppe vad som än händer.