Det ahr varit en underbar helg med sol och temeraturer runt nollan. I lördags träffade vi Fran och Aska för lite träning på klubben. Freddie fick träna saktagåendet genom grupp och målet var att länga sträckan han ska gå. Det gick sådär eftersom det var trångt på plan och somliga inte tar hänsyn utan tar hela planen i besittning. Eller som någon som ställt ut koner över hela planen och sedan gått in och fika. Hur tänker man då när det finns en, väldigt liten plogad plan. Jessie kom förbi och visade upp lille Vincent, vilken söt liten plutt. Sen kom Niklas som åkt skidor på golfbanan och vi tog en fika i klubbhuset och jag avslutade men en skogspromenad med båda hundarna. Härligt att kunna vara ute och tanka sol.

I söndags åkte vi med på jakt för första gången för säsongen, förmodligen sista också eftersom det nu är slut på allt utom vildsvin och räv. Vi gick 2 drev och på det andra så sköts det en älgkalv. Det var roligt för det var en nyutexaminerad jägare som fick skjuta sin första älg. Efter att ha inspekterat och jag tagit rätt på sådant som hundarna kan äta blev det lunch. Det är gott att sitta och äta ”mackor” runt elden och diskutera förmiddagens händelser. Jag hade gjort wraps genom att vispa ihop ett par ägg med lite grädde och steka som tunna pankakor. Dessa fyllde jag med skivor av stek som jag bredde med senap, lite sallad från gårdagens middag och en klick majo. Mycket gott och mättande. Det var skönt att kunna äta något som inte kräver ätverktyg. Efter lunch fick Freddie vila i bilen, han har inte kört så hårt så jag ville inte riskera att han överanstränger sig. Redan första såten var det spännande, 2 rådjur sköt och en gris, sen såg jag en flock springa bakåt i drevet och meddelade på radion varpå en av dom blev skjuten. Tyvärr tog skottet i benet så grisen sprang iväg. Nu fick Freddie rycka in för att spåra grisen. jag hade inte planerat för eftersök så han fick spåra lös. Det var dumt för grisen hade gått i lega och nu jagade han upp den. Sen sprang vi i hasorna på den någon km innan vi insåg att det bara var djurplågeri att fortsätta. Det är omöjligt att på ett skonsamt sätt få fatt i en sådan lätt skadad gris. Imponerad är jag av hur Freddie bara spårar och spårar. Dessutom var han lyhörd och kunde även spåra när han gick vid min sida vilket vi gjorde mot slutet för att han inte skulle jaga grisen. Inte verkade han det minsta trött heller. Igår morse var det full fart igen, bara jag som var öm i vader och rygg.

Imorse tog vi tag i morgonträningen igen och körde momentet saktagående igen med mål att få Freddie att börja gå fast jag befinner mig 15 m bakom. Svårigheten här ligger i att jag har svårt att kasta belöningen så långt men Freddie skötte sig bra. Sabina försökte störa bäst hon kunde när hon upptäckte att det kom korvar flygande.