För bara några veckor sedan såg jag att Canis ordnade fågelhundskurser med Helen Philips, författare till boken ”Clicker gundog” i sommar. Efter kort betänketid och mailande med Anna-Karin på Canis anmälde jag mig. Vad jag missade att kolla hur långt det var, 80 mil! Tur det för annars hade jag nog avstått. Bilresan tog 12 timmar genom en storslagen natur. Det blev många stopp på vägen. Väl framme stupade jag nästan genast i säng i min hytte. Campingstuga är inte min melodi men vi bor vid fågelhundcentret och det är mycket hundvänligt.
Gårdagen började med att vi fick gå runt för att Helen skulle få se hur vi och hundarna agerade ihop. Jag stramade upp mig och Freddie med i värsta lydnadsfotgåendet. Så steg 1 blev att slappna av och byta till vanligt halsband. Efter det fick vi börja shejpa att hundarna skulle hänga med oss och själva söka upp vår sida. Så mycket mer varken hann eller orkade vi. Det var väldigt mycket diskusioner också.

Idag fick vi börja med att visa hur vi tränar apportering. jag la ut ett linjetag och det gick bra. Trodde jag. Det visade sig att Freddie flyttat 2 m medan jag la ut apporten. Så vi fick sedan träna stadga när jag gick iväg och sedan i kast. Viktigt här var att göra max 3 repititioner och sedan gå med Freddie tills han var lugn. Det gick snabbare och snabbare för varje gång. Kul att se.
Avslutningsvis hade vi ett shapingpass och här hitta Helen många svar till Freddies frustration. Jag har slarvat med stimuluskontrollen, felsignalen har gjort Freddie osäker och jag är inte helt konsekvent. Puh, jobbigt att inse men ändå konkreta saker att jobba med.
Jag tror vi hade en bra grund men jag slarvade och gick för fort fram och höll mig inte heller till linjen. Helt enkelt pga okunskap och brist på målbild. Men nu känns det som vi är på spåret igen och jag ser fram emot följande dagarna. Helen är en fantastisk instruktör med stor kunskap och bra pedagogik. Jag åker gärna till Trondheim igen om hon kommer tillbaka. Om någon nu tycker att det är basic det vi gör så är det bara att komstatera att brister det i grunderna så brakar det förr eller senare längre fram i tränigen. ofta gör vi också felet att vi släpper grundträningen och fokuserar på den roliga apporteringen istället. Men jag är övertygad om att man alltid behöver gå tillbaka och repetera både för sig själv och hunden.

Annonser