För snart 2 veckor sedan var jag på en föreläsning om belöningsträning som jag fick gå då jag är instruktör i SBK. Jag trodde det var en kurs för belöningsutveckling men det visade sig vara en kurs om belöningsträning kontra korrigeringsträning. Efter 1 timma var jag så upprörd att jag var på väg att åka hem. Det var det vanliga snacket, man måste skilja på fostran och träning! Varför då undrar jag. Om jag tävlar vill väl jag inte ha en hund som funderar på om den har lust att gå fot idag eller inte, lika väl som jag i vardagen vill ha en hund som alltid kommer på inkallning. Och när jag ändå är inne på det, varför är det oftast de som låter arga när de kallar in som har hundar som inte lyder? Och som läraren sa, man är inte mer än människa, ibland rinner det över och då måste man korrigera. Men vänta nu, är det korrigeringsträning? För mig är det att människan måste avreagera sig för att man blir så himla arg och tar ut det på hunden. Men snälla, kalla det inte träning. Men så var det flera som faktiskt tänkte som jag och då kändes det lite bättre. Eftermiddagen var i clinic-form och vi fick se lite olika typer av hundar men olika problem. Och det blev bra diskussioner om hur man skulle lösa dem.