Jag tränar mycket på mina promenader och tror också på att bästa inlärningen sker när man inte lägger på störningar i form av gruppträning. Sen måste man såklart träna i grupp också men det finns mycket man kan göra på egen hand. Självklart fotgående, stoppsignal, dirigering och korta markeringar. Men jag har försökt klura ut hur jag ska göra med längre avstånd då jag inte kan skjuta med apportkastare där jag bor. Tills jag kom på den faktiskt enkla lösningen att jag inte behöver stå vid hunden och kasta. Lösningen var ju där, mitt framför näsan. Jag ser en massa fördelar med det, jag kan kasta apporterna precis som jag vill, Freddie sitter inte och jagar upp sig vid min sida och får en massa förväntningar, jag hinner plocka upp apporten om han skulle knalla och jag kan få till riktigt lång-långa markeringar. Finns säkert fler fördelar. Jag har redan sett en klar förbättring på Freddies markeringsförmåga som varit lite si och så på längre avstånd. Helt klart för att vi sällan tränar på de avstånden.

En annan sak jag gör är att jag släpper lös Freddie på hopp och lek. Sen blåser jag stoppsignal och som belöning att han stannar snabbt så kastar jag en markering. Här har jag också fått upp avstånden på stoppsignalen när Freddie tar stora lovar, stannar han inte som jag vill så är det inte mer med det. Jag lovar att jag fått väldigt fin stoppsignal på avstånd med den här träningen, Freddie är väldigt mån om att inte missa något tillfälle att få apportera.

En sak till som jag testat är när jag går på gångvägar är att dirigera utan att där finns något. Här vill jag påpeka att jag är lite ute på hal is och att det här säkert kan vara vanskligt på en osäker hund. Jag gör så att jag skickar Freddie ut i naturen. När han springer som jag tänkt (brukar ta något riktmärke), blåser jag stopp och Freddie får sätta sig. Här kan jag kasta en belöning till honom om det är en kort sträcka, eller så går jag framåt på vägen och låter Freddie sitta kvar. Längre fram får han en markering. Det jag gillar med den här träningen är att det blir inte så himla viktigt att få in en apport. Jag tror att man ofta i linjetagsträningen faller i fällan att hunden inte springer rakt på och då stoppar vi den och börjar skicka den hit och dit. Eller så har man en hund som lärt sig att när matte/husse blåser stopp så brukar det ligga något där och den börjar söka. Det slipper man också med den här övningen. Jag har inte sett några negativa effekter av att träna på det här viset. Det är kul med variation i träningen och jag tror på att variera övningarna så mycket det bara går så man inte blir förutsägbar.

Annonser