You are currently browsing the category archive for the ‘Klickerträning’ category.
Det här året har verkligen inte gått i hundträningens tecken. Ett hundliv är förhoppningsvis långt och under den perioden så är det inte konstigt att det inträffar perioder där man inte riktigt har tid eller lust att ha hundträning som huvudsyssla. Det är säkert så för många att man aldrig tröttnar men för min del har det varit annat som tagit tid, kraft och energi i år. Vi har fyllt år, dottern har flyttat till Vancouver och det har inneburit resor och annat kul. Jag har bytt jobb (igen) och det är faktiskt rätt jobbigt.
Nu menar jag inte att jag helt lagt hundträning på hyllan, har man en Freddie funkar inte det. Vi tränar sök, lite jakt som aktivering och lite lydnad på promenaderna. Men senaste dagarna har det blivit riktigt mycket. I lördags blev det sökträning och jag tycker Freddie börjar bli riktigt duktig. Eftersom det var en känd bana passade jag på med fler tomslag än slag med träff. Var väl bara något slag som blev för grunt men när jag skickade om gick Freddie ut fint.
I söndags var det jaktträning i Södertälje som en kille som heter David (viltben.se) ordnade. Kul stationer och jag gick in med förutsättningen att vi skulle ha kul och lyckas med övningarna. Förutom lite störning av snart-löptik så gick det helt enligt plan. Väldigt nöjd med att Freddie lyssnade på stoppsignalen när han fastnade i doften och fortsatte ut.
Igår hängde jag med ett gäng boxerägare och träna i Haninge hundhall. Så skönt att träna inomhus i ruskvädret. De flesta momenten sitter faktiskt bra trots att miljön var lite stökig. Jag hoppas det blir fler tillfällen. Freddie fick avsluta kvällen med en mil med husse.
Oj höll på att glömma det viktigaste. Sabina fyllde 13 år i söndags. Hör och ser inte så bra, lite långsam på promenaderna men ändå pigg för sin ålder.
Läser då och då på bloggar och fb att det lärs ut på kurser att ordet NEJ är tabu. En del skyller problemet med hundattacker på detta. Och det är sant att man i klickerträningen inte tränar med positivt straff eller korrigering som det heter på svenska. Men de hundar som jag möter som har utfallsproblem är inte direkt klickertränade. Istället hör man ofta på långt håll en ägare som innan vi hinner mötas sagt åt sin hund minst 10 ggr utan resultat. Jag har nog aldrig upplevt att en hundägare passivt låtit sin hund hålla på och bete sig.
Jag håller kurser i det som kallas allmänlydnad för valpar och äldre hundar och jag har aldrig lärt ut att man inte får säga nej. Däremot försöker jag lära in beteenden som fungerar i vardagen. Den vanliga ”nej”-träningen brukar se ut så att man ställer ut en skål med godis och så får hundarna med ägaren i koppel passera skålen, försöker hunden äta upp godiset ska man säga nej med skarp röst, kanske också peta hunden i sidan om det behövs och en del tycker man ska rycka till i kopplet för att lära hunden att ”Nej” betyder obehag. Vad lär sig hunden på det? En sak den lär sig är att man försöker inte ta godis som ligger i en skål och framförallt inte när någon säger ordet nej. Men många förväntar sig att hunden lärt sig en massa andra saker. Jag brukar fråga vad man vill att nej ska betyda. Ett vanligt svar är ”sluta med det du håller på med”. Har hunden förstått?
Jag ska ge ett exempel: Du har tänkt se en bra film på tv och skulle vilja ha något gott att äta framför filmen. I frysen hittar du din favoritglass och du lägger för dig i en tallrik och tar med den till soffan. När du sitter där och äter och tittar på film kommer din sambo hem och skriker NEEJ! Du kanske tittar dig omkring för att se vad som har hänt men hen står och tittar på dig med sur min. Oj, hen kanske inte gillar att jag äter glass i soffan eller vad är det hen gapar om tänker du? Det visar sig att hen har köpt glassen för att ta med till jobbet dagen därpå och bjuda på. Nu har du ätit upp den.
Hur skulle du kunna förstå det bara genom ordet nej? Du är människa och vet att nej kan betyda olika saker, det kan vara svar på en fråga om vägen, det kan vara svar på om man vill göra något osv. Men att vi tror att hundarna ska kunna förstå att nej betyder ta inte godiset, jaga inte haren, skäll inte på grannen osv, det är väldigt konstigt tycker jag.
Därför tycker jag det är bättre att fundera på vad jag vill att hunden ska göra i olika situationer och lära den det. När vi möter andra ska hunden gå vid sidan, när hunden ser en hare ska den komma till mig, när vi går förbi något ätbart ska hunden be om lov osv. Om något händer som vi inte tränat på kallar jag på hunden och har då lärt hunden att komma när jag ropar. Men en bra inkallning, stadga vid sidan och kanske ett stoppkommando klarar man sig i de flesta lägen. Då kan jag också ta till basrösten och ha en hund som lyssnar när det verkligen gäller istället för ett uttjatat nej som hunden helt ignorerar.
I helgen har Freddie och jag gått kurs i tävlingslydnad för Siv Svendsen anordnat av Emma Hammar, Hundreda. Det är Emma som lånat ut bilderna. Jag har haft svårt att hitta träningsinspiration och det var huvudorsaken till att jag ville gå den här kursen. Jag har träffat Siv tidigare och var på en clinic för henne tidigare i år och visste att hon är en instruktör som kan få fram glädjen i träningen. Och det lyckades hon med, med råge. Mina aha:upplevelser från kursen är bl a:
- Varva lugna och fartiga moment i samma träningsakt
- Använd omväntlockande i träningen, inte bara för stadga
- Med 4 grunder kan man lära in alla elitmoment, target, omvänt lockande, lekkarusell och ”gå-runt”
- Lär hunden vad den ska göra om det blir fel
- Lockning är användbart i flera moment
- Testa att göra det svårare, blir det fel är det bara att backa
Men för att ta det från början, efter en spännande bilfärd med blixthalka och felåkning så kom vi fram lite sent men missade bara presentationerna. Det började med teori där Siv visade filmer för att förklara vad hon menade. Kolla hennes blogg, där kan man lära sig massor. Sen hann vi med varsit 10 min pass innan lunch. Jag valde tass-target som jag haft problem med i flera år. Jaha sa Siv, kan han omvänt lockande med leksak, jooo visst svarade jag tveksamt utan att fatta. Ja ta fram leksaken när han stampar på mattan, och se där, urfint tramp och tvärstopp. Jaha vad gör vi nu de 8 min som återstår av passet. Vad sägs om fjärren? Tja varför inte. Det blev skiften stå-ligg-stå och fick fram fina med stilla tassar nästan med en gång. Det här var ju kul!
Efter en god lunch som Emmas sambo lagat (till och med bakat bröd som jag bara var tvungen att smaka en bit av) visade Siv på sin fina malle hur hon får en bra position i fotgåendet. Efter det fick vi prova. Vi fick beröm för bra position och attityd men Siv noterade att fokus blev bättre med leksak men på bekostnad av position, när jag belöna med godis så blev fokus sämre men position bättre. Så jag fick se till att belöna bra fokus med godis och bra position med leksak. Och mer godisbelöning är lekbelöning. Det gav genast resultat. Jag ska även testa det Siv visade med stegförflyttningar att hunden får nagga efter godis i handen som man håller intill kroppen.
Sista passet för dagen ville jag ha hjälp med krypet men när jag skulle visa så kröp Freddie perfekt flera meter så det var inte mycket att diskutera. Jag fick en tankeställare att Freddie kanske inte är tillräckligt uppvärmd när vi tränar kryp. Ska prova lite. Istället gav vi oss på skallet och fick testa att låta Freddie sitta på ett bord. Nu hann vi inte komma så långt men jag har en idé hur vi ska träna.
Min galna, härliga 8-åring
Dag 2 hade det förutspåtts minusgrader så vi hyrde in oss i hallen i Arninge. Skönt att slippa sitta ute och frysa. Siv visade lekkarusellen och den går ut på att man varierar leksaker och att hunden ska bli överraskad och inte alltid få det den förväntar sig. Som exempel så tränade Siv apportering med dirigering. Det var ungefär som man tränar in i jaktapporteringen men kul med leksakerna. Freddie valde gärna apportbocken före leksak så där har jag lite att jobba på. Bra sätt att få honom att verkligen lyssna på mig när han är uppe i varv. Det var skoj och jobbigt, jag har träningsvärk i armarna idag efter allt kampande.
Andra passet ville jag ha hjälp med apporteringen, Freddie är lite galen och det blir lite väl roligt att hämta och tugg på apporten när han ska göra ingång. Vi testade att kasta kort och då belöna att Freddie satt kvar med lek och alltså inte hämta. Varvade detta med att lägga apporten bakom honom, gå iväg och säga apport, här fick han ibland leksaken direkt när han var påväg in. Det är kastet som triggar honom och det gäller att bryta förväntningarna och ha en bra belöning som överträffar apportbocken. Sista passet körde vi fjärr igen med skiften mellan sitt och ligg. Gick bra det med med hjälp av omvänt lockande. Varvade den lugna övningen med apporteringen från förra passet. Det här är ett bra sätt att lära hunden växla mellan fart och koncentration.
Nu är jag faktiskt taggad på tävlingslydnaden och ska damma av lk1:an och anmäla till tävling. Någon som vill träna med mig?
Jag kan verkligen varmt rekommendera att gå kurs för Siv, hon är rolig, duktig och otroligt bra på att coacha och få en att växa. Det blev en riktig vitamininjektion av träningslust för min del.
Igår var det andra tillfället av 3 på frammåtsändandekursen. Ska jag klaga på någonting så är det att 1,5 timme är lite kort för att hinna diskutera och träna trots att vi inte är så många. Carro är en engagerad instruktör och man vill gärna höra mer 🙂 Trots en intesiv dag med bilen på verkstad för service så lyckades jag fokusera bättre på träningen denna gång. Kunde avancera på egen hand utan att bluddra till det som det lätt blir när inte hjärnan är på. Vi fokuserade på att få Freddie att till varje pris vilja vara still på plattformen och sedan att gå upp på den från ena kortsidan. Jag vill säga att det lyckades bra. Freddie är en steppande labrador, kanske ska uppträda med honom :). Jag har alltid jobbat med att han ska hålla tassarna stilla i ställandet. Den här gången fick jag till det genom att ha många godisar i handen och kunna mata på samtidigt som jag kan tydligt hålla inne med belöningen om en tass rör sig. När jag fick upp honom direkt på plattformen utan stepp började jag kasta godis bakom vid frisignalen för att öka sannolikheten att han kom upp från kortsidan. När det gick bra började jag öka lite på aktivitetsnivån genom att han inte fick frisignalen direkt jag kastat godiset. Det tog några gången men snart gick det med. Jag är mycket nöjd och ska fortsätta träna i helgen. Det känns som att min träningspropp äntligen lossnat och nu bara längtar jag efter att få fortsätta.
Gårdagens clinic med Maria blev inte sämre den. Maria är en instruktör som hela tiden utvecklar och utvärderar sin träning och trots att jag varit på några clinics och kurser med henne och dessutom gått en elitsatsing på ett helt år så har hon nya, spännande saker att lära ut. Grunderna har jag hört tidigare men nu med lite extra topping. Dessutom fick vi se fina ekipage som demonstrerade Marias idéer. Lite kär blev jag i bostonterriern som hade så fint fotgående och var jättehäftig.
Några saker från gårdagen:
- Oavsett träningsmetod, kommer man inte framåt, testa något annat
- Hjälper, ha en plan från början hur du ska fasa ut dom
- Ha slutmålet i sikte
- Viktigt att hunden trivs och är intresserad av träningen
- Viktigt att lära känna sin hunds personlighet och anpassa träningen efter det
- Tänk som en hund och var ödmjuk
- Kriterier i olika miljöer och situationer
Hundens sinnestämning måste man alltid jobba med, en het hund måste man alltid ha koll så man inte drar upp för mycket, en lugn hålla engagerad.
Miljöträning, 1/3 av träningen ska vara momentträning medan 2/3 miljöträning, hur ofta tänker man så och hur ofta har vi inte en hund som inte fungerar som den brukar för att den är påverkad av miljön. Vad ska hunden klara? Skapa en bra känsla i tävlingsmiljön med lätta uppgifter.
Träna mycket på att växla aktivitetslägen, i början får det ta tid mellan momenten. Lägg mycket värde även i stadgemomenten
Punktträna gärna 2-3 moment under några veckor och utvärdera därefter. Oftast blir träningen roligare då för man gör snabbare framsteg än om man småduttar med många saker.
Såklart sas det mycket mer men det här tycker jag var viktigast.
Drömmen för lekglada hundar
Jag har tillbringat dagen i Kungsör och lyssnat på Siv Svendsen som pratat om lekutveckling. Siv är en underbar föreläsare med en stor glimt i ögat och härlig mimik som gör att man precis förstår hur man vill hunden ska känna sig. Jag har fått lite nya träningsidéer och tankar om hur jag ska utveckla sådant vi redan påbörjat. Blir nästan sugen på att börja med tävlingslydnad, det ser så lätt ut när Siv visar 🙂 Det jag saknade med dagen var att Siv skulle coachat något ekipage med en annan typ av hund än bc.
3 saker som Siv poängterade var att det ska vara kämpegöj att träna hund, man ska göra framsteg och det hunden får upprepa lär den sig.
Imorgon ska vi fortsätta med Effektiv inlärning.
Nu har vi verkligen kommit igång med hundträningen. I fredags åkte jag och Fran till Märta för att träna jakt och äta lunch. Lite väl kallt var det så det blev inte så mycket tränat innan hundarna var kalla. Min gräns går egentligen vid -10, under det är risken för skador stor då musklerna blir stela i kylan och hundarna tappar känseln i tassarna och kan inte parera underlaget på ett bra sätt. God lunch blev vi belönade med och smarriga lchf-kakor. Man är verkligen inte bortskämd med att bli bjuden på kakor anpassade till min kost.
I måndags tränade vi söksystem med några ur sökgruppen. Det är rolig träning där hundarna får ta ut sig ordentligt. Freddie älskar att springa mellan figgar och bara få leka.
Igår hade Ullis och jag bokat Arningehallen igen. Även om det är lite varmare ute så är det blött och halt så det är skönt att kunna vara inomhus. Vi fokuserade på framåtsändandet igen och Ullis kom på varför Freddie stannar för tidigt, han hör när jag springer efter, när jag börja smyga fick vi rätt hela tiden. Så nu kunde jag börja ta bort targeten. Saktagåendet var väldigt rakt och fint, kanske lite snabbt ibland men jag struntar i det. Krypet var hur fint som helst när jag jobbade med lugn i starten.
Det är väldigt kul att vara igång igen. Får se hur jag ska kunna hålla uppe motivationen när jag börjar jobba igen. Jag har efter mycket vånda bestämt att ha hundarna på dagis på försök. Jag kommer inte kunna jobba hemma med nya jobbet och behöver ha garanterad plats 3 dagar i veckan. Trist men jag hoppas det ska fungera.
Vi var 4 ekipage som skulle vara förevisningsobjekt att diskutera kring. Lite nervöst faktiskt men det gick bra. Skönt också att jag kände de andra 3. Första övningen var att få med oss hundarna från stationen och sedan tillbaka utan att man ”tappade” hunden. Vi fick börja öva på varandra. Det är verkligen en bra grej, öva innan och komma på vad svårigheterna kan bli samt att man får in mekaniken i att fylla på godis, ta fram leksak osv. Efter diskussion om hur det gått så fick vi förevisa med hundarna en i taget. Hundarna tyckte det här var konstigt, det märktes och har man kört mycket omvänt lockande så blev vissa lite skeptiska. Jag utmanade mig själv genom att byta med leksak men det gick bra. Mycket tack vare att jag har jobbat in signaler för att släppa och att ta leksaken. Och faktiskt Freddie släppte direkt när jag sa tack så det blev riktigt bra. Jag hoppas jag kan få film på det här senare.
Belöningen får inte ta slut förrän hunden ska utföra ett beteende, vi ska lära hunden att direkt när belöningen tar slut förväntar vi oss ett nytt beteende. Om hunden inte utför det vi hade tänkt oss ska man ta allvarligt på det och se till att nästa repetition blir rätt. När vi inte tränar har vi hunden på sin station. Det här är bra för vi tillåts pausa, fylla på godis, utvärdera träningssessionen och planera för nästa. Tränar man med flera så vet träningskompisarna när det är ok att prata.
Nästa pass fick vi välja något beteende vi har signal på eller något som är under shejpingprocess. Nu fick vi många bra exempel på hur man kan förbättra träningen. Det fanns en hel del skräp hos alla oss som man fick tips på hur man skulle få bort. Det var otroligt att se hur lätt det faktiskt var att genom små förändringar genast få bort mycket av skräpet. Det handlade om att hunden bryter kontakten i belöningen eller buffar med nosen istället för att utföra det vi hade tänkt.
Själv ville jag ha tips på saktagåendet och hur jag får Freddie att fortsätta framåt efter belöningen. Idag så kastar han sig om och springer till mig och det är väldigt omständigt innan nästa repetition kan påbörjas. Här fick vi bryta ner beteendet i molekyler och det slutade med att Emilie fick vara hund, Eva var handtarget och jag slet med att belöna med tajming. Många skratt blev det och Freddie gjorde tydligen stora ögon, ”vad håller dom på med???”. Men det var suveränt för här krävdes fokusering och koncentration och det var ju bra att Freddie slapp bli helförvirrad av att man gjorde helt fel. Anledningen till att det blev så här var att vi upptäckte att Freddie tyckte det var jobbigt när belöningen fanns bakom hans huvud. Så uppgiften var att få honom att förstå att om han höll nosen framåt kom belöningen bakifrån huvudet. På det viset kan jag springa ikapp honom och ge belöningen i munnen istället för att kasta den. Det här är perfekt att pilla med nu när det är kallt ute.
Det blev många bra diskussioner efter det här passet men själv var jag helt slut. I morgon kommer jag skriva om söndagen då det inte var något praktiskt arbete. Ämnet var ”Att underlätta lärande” och riktar sig till hur vi människor lär och lär ut på bästa sätt. En mycket spännande dag det med. Det kallas TAG-teach och är klickerträning för människor.
Den här helgen har jag haft förmånen att få lyssna och lära av duktiga Eva Bertilsson och Emilie Johnson-Vegh, 2 personer som jag länge velat lära av. De driver utbildningsföretaget Carpe momentum som du kan läsa mer om här. Den som bjudit in till detta är Eva Bodfältd och vi höll till på nyöppnade Stockholms Hundsportcentrum, Upplands väsby. Jag har valt att dela upp inläggen med ett per dag då det var för mycket att sammanfatta i ett inlägg.
Föreläsningen på fredagen handlade om vad som händer mellan belöningarna. Trodde du att träningsrepititionen tar slut när du ger hunden sin belöning, ja så har i alla fall jag resonerat men i fredags fick jag veta att det var helt fel. Träningen pågår hela tiden hunden är under träning, dvs inte i pausläge. Om vi inte ser till att utnyttja hela sessionen så får vi skräpbeteenden och passet blir ineffektivt.
Hur ser då det perfekta träningspasset ut:
- Vi har flyt
- Vi minimerar skräpbeteenden
- Har fungerande transporter och pauser
- Vi jobbar effektiv med kontrast mellan arbete och paus
För att få flyt gäller det att bryta ner beteendena i små delar. Jag tycker jag varit bra på att dela upp mina moment men på lördagen var vi nere på molekylnivå och petade, mer om det i nästa inlägg. Anledningen är att vilket beteende hunden än utför blir det på något sätt förstärkt och därför gäller det att allt hunden gör i tränings sessionen har med beteendet att göra. På det viset får inte skräpbeteendena som inte hör till beteendet utrymme att utföras. Vi ser till att transportera hunden så när vi startar träningen står hunden på rätt plats för att genast kunna utföra beteendet. Sedan direkt när belöningen tar slut ska hunden direkt kunna utföra sitt beteende igen. Då får vi flyt och minimerar risken för att hunden ska göra något annat. Gör hunden något den inte ska ser vi till att den genast får tillfälle att göra rätt igen.
Ett misstag man ofta gör när man klickertränar är att man vill ha tillfälle att se beteendet utföras igen och igen. Tränar vi kontakt så ser vi gärna till att hunden på något sätt släpper kontakten för att den ska ta kontakt igen. Där får vi genast en hund som lär sig släppa kontakten i belöningsögonblicket.
Kriterierna då, det är det svåra tycker jag, med klickerträning. Har vi svåra kriterier blir förstärkningsfrekvensen låg och det är hög risk för skräpbeteenden att komma in i träningen. Har vi låga kriterier blir det såklart tvärt om. Vi får hög förstärkningsfrekvens och minimerar risken för skräpbeteenden. Och trots att vi får träna i fler delar blir träningen effektivare och det kommer gå fortare att nå slutresultatet.
Klicket blir signalen att belöning är påväg och det gäller att man klickar för exakt rätt beteende. Och att ta belöningen är också ett beteende, vi måste lära hunden att ta olika belöningar och att de kan dyka upp var som helst. Och när hunden är klar med sin belöning är vi där direkt för att transportera hunden till utgångspunkten eller till pausplatsen. Om vi behöver tid att förbereda nästa repetition ser vi till att belöningen tar lite tid (dragkamp, mjukost), annars kan belöningen ta slut snabbt så hunden genast kan utföra beteendet igen.
Se till att vara förbered innan du tar hunden från pausplatsen. Hur ska du belöna? Var ska hunden vara? Vad är kriteriet? Vad gör du om hunden gör fel? Det är bra att öva utan hund om det är något komplicerat du ska utföra och behöver träna mekaniken.
Till sist det här med när hunden gör fel. Utebliven belöning är det bästa och ta hunden till startpunkten med en godismagnet eller på annat sätt utan att man tappar hunden. Felsignalen ger inte den information den behöver utan det är belöningarna som bygger beteenden. VI tror att vår felsignal ger information till hunden att den ska göra något annat men ofta så blir det inlärt beteende att t ex komma till dig och då kan man lika gärna kalla in hunden. Felsignal är ofta väldigt komplicerat och svårare att tajma än en rättsignal.
När vi tillslut börjar sätta ihop våra små delar är det viktigt att hunden i början får belöning för varje del. När sedan hunden inte får belöning för varje del måste man hålla koll på att beteendet upprätthålls.
Mycket att tänka på blev det och det är så spännande och intressant. Lördagen ägnades sedan åt att praktisera detta och vi hade turen att få vara demo-ekipage men mer om det i morgon.
Idag har jag visat klickerträning på Labradorklubbens aktivitetsdag. Hoppas man kan sprida denna trevliga och roliga träningsform. Svårast att förklara är ”Hur vet hunden hur den ska göra”. Ja men hur vet den annars vad den ska göra, det är ju det som är inlärning. Vädret var inte det bästa så det var rätt lugnt på mig ruta. När ingen besökte mig passade jag på att träna grunder med Freddie. Det har vi verkligen slarvat med senaste åren. det är bara momentträning för hela slanten. Jobbade med vanliga beteenden med lekbelöning, nej då kan Freddie varken sätta eller lägga sig utan då blir det ingångar och skall. Stereotypa belöningar eller??? Fick ordning på det till slut men det här ska vi jobba mer på. Jag jobbade en hel del på själva leken också, släppa snabbt, komma tillbaka med leksak och sådana grejer. Blev lagom långa pass samtidigt som folk som gick förbi kunde kolla vad vi gjorde.
Senaste kommentarer