You are currently browsing the category archive for the ‘prov’ category.

Jag hade bara en difus planering för 2010 och inte mycket att stämma av emot. I år ska jag göra en bättre plan men först tänkte jag titta tillbaka på året som gick.

Januari: Året börjar med att Sabina opererar bort några fettknölar efter en massa besvär. Hon behövde övervakning då hjärtat stannade vid tidigare besök.

Freddie och jag deltog i en prova-påtävling på klubben som gick strålande och vi vann våran grupp.

Februari: Vintern håller i sig, vi tränar snösök, lite jakt och innomhuslydnad.

Mars: Freddie och jag var med på en kombinerad lydnads- och friskvårdsdag. Det var lydnad för Anne Dahlin och sedan fick vi lära oss massera hundarna av Camilla som har Hundkuranten.

Sabina blir dålig och dregglar och kan inte tugga. Det visar sig vara något som kallas förlamad käke och en radda undersökningar följer. Vi hittar väl aldrig riktigt orsaken och Sabina blir så småningom bättre av sig själv.

Avslutningsvis för månaden var Anna och jag iväg och lyssnade på Freddy Worm, vargforskaren. Det var mycket givande och intressant.

April: Jag håller min första kurs på Lilla Träskaten i grundjaktträning med klicker. Det var väldigt skoj.

Vi tävlar, WT på Lidingö och det kan knappast gå sämre. Det märks att vintern varit lång men en bra avstämning på vad vi behöver jobba med.

Maj: Vi kommer med på jaktprov i sista minuten och är inte särskilt förberedda. Blev ett 3:e pris men jag är väldigt nöjd med Freddies arbete. Mycket har bliriv bättre sedan förra året.

Veckan efter tävlar vi i sök och det går mycket bättre. Vi blir med god marginal uppflyttade till lägre klass.

Jag blir medbjuden att träna för Ingela Funck.

Vi flyttar ifrån vår älskade Oxhagsstuga för att överta svärföräldrarnas Moa. Anna, Uffe och Viktor tar över vår gamla stuga.

Jag startar på Falunprovet och denna gång blir det 2:a pris. Freddie var lite för het och gjorde några småmissar. Efter provet åker jag till Torsby för att gå kurs för Maria Hagström i 2 dagar.

Juni: Freddie och jag fortsätter träna för Ingela och går en kurs för Jens Palmqvist.

SSBK ordnar ett bruks-KM som vi går och vinner, väldigt roligt.

Vanessa tar studenten

Juli: Har semester och åker på 2 läger. Först brukslydnad för Maria Hagström, senare sökläger för Ulrika Norell.

Augusti: Vi startar på jaktprov igen och det går åt skogen.

Jag håller ytterligare en kurs i jaktgrunder med klicker

Mamma blir riktigt dålig och blir inlaggd för undersökning

September: Är på föreläsning med Kenth Svarberg, mycket givande och intressant.

Mamma får svar på undersökningarna och hon har obotlig cancer och inte långt kvar att leva. Mattan dras undan under fötterna och livet får ett helt annat fokus.

Jag startar på det sista jaktprovet för säsongen, Freddie gör ett strålande arbete men ställer sig och tuggar sönder en and. Märkligt beteende som jag inte fattar orsaken till.

Vi startar på WT igen och Freddie jobbar fint men missar en station. Dagen därpå visar jag klickerträing på LRK/Östras aktivitetsdag.

Oktober: Anna och jag startar klickerkurs på SSBK

Mamma flyttar till Ersta hospice

Jag åker till Kina

November:

En tung månad, mamma går bort och arbetet med att tömma hennes lägenhet och planera begravning upptar all ledig tid.

December: Begravning och fortsatt röj i lägenheten. Tillslut blir vi klara dagarna innan jul. Snö och kyla gör att vi ställer in planerna att fira på landet. Natten till annandagen hjälper Freddie till att leta efter Rusa som sprungit bort. Han bryter en klo och har sedan dess fått vila och ta det lugnt.

2011 hoppas jag bli ett mycket bättre år.

Annonser

Historien upprepar sig om man säger så men vi tar det från början.

Idag fick jag för en gångs skull lyxsamling kl 10 och jag hade dessutom fått sova inatt så det kändes bra. Hann med att låta Freddie springa av sig, träna stoppsignal och linjetag innan vi satt och myste vid hundstoppet. Fran kom som suport och en drös andra så det kändes gôtt med allt stöd. Provet började med en walk-up för båda paren samtidigt. Vi gick i par med en Masterkey-labbe och hade Kenth Palmgren som domare. Alla hundar fick 2 markeringar och en dirigering var. Första markeringen skicka jag otydligt fö rjag trodde Freddie skulle gå på den sist kastade. Glömde bort att hjälpa honom med ”mark” som jag brukar så han sprang fel först men kom tillbaka direkt och gick bra att skicka om. Andra gick bättre trots lång väntan på att parhunden skulle få in sin dirigering. Freddies dirigering kommer jag leva på ett tag och den jag tänker på när det gick åt skogen. Han sprang spikrakt, rätt på och det gick så fort att jag inte fattade att han hittat fågeln. Sen delade vi på oss och vi fick börja med vattnet. Vi hade otur att få börja med dirigeringen vilket innebar att han fick se på när det markerades. Dirigeringen gick bra, inte spikrak men han var lätt att styra bort från markeringsområdet. Sen var det dubbelmarkeringen som gick som den skulle förutom att Freddie la ner anden 2 m från mig och satte igång och tugga hårt, det var som han fick en knäpp och gick inte att få kontakt med. Därmed var det tack och hej för oss och Kenth beklagade verkligen. Jag bara fattar inte, när han gör så bra jobb i övrigt, varför ska han börja strula på det här viset nu. Som tränare har jag inte heller någon idé på hur jag ska lösa detta. Helt klart går Freddie upp i stress och sedan händer något som utlöser detta, frågan är vad. Det är inte kul alls. Freddie kan ju.

Men nu ska vi ta paus från jaktproven så får jag fundera över vintern. Det var skönt att få en paus från allt jobbigt och träffa goa vänner idag i alla fall och vädret var underbart.

Får väl ta och bogga då när det gått några dagar och jag fått distans. Jaktprovet i Falun var ett trevligt prov, bra upplägg och domare och funktionärer som fick en att känna sig väl till mods. Tyvärr fick jag en parkamrat som hade motsatt effekt då hon konstant gick och bråkade på sin hund som inte kunde gå fot, sitta stadigt eller komma på inkallning. Freddie kändes lugn och fokuserad och spikade sin landmarkering, tog in vattendirigeringen visserligen lite omständigt men han lyssnade fint på mig och tog mina direktiv. Söket jobbade Freddie kanonfint på till sista vilet, en kanin som låg 10 m framför utgångspunkten. Där ställde sig hundskrället och tuggade istället för att komma in. Tog en stund innan jag reagerade för det har då aldrig hänt tidigare. Därmed var det tack och hej för vår del och vi fick fortsätta som sparringpartner. Så himla surt när 1:a priset var så nära. Finns inte ord för hur ledsen och besviken jag är.

Igår var vi iväg på ohundiga aktiviteter och hälsade på kompisars sommarhus på Ljusterö. Kul med sjötomt tyckte Freddie och fick bada obegränsat. Lite för stenigt tyckte Sabina som helst vill ha långrund sandstrand för att bada. Idag är det trädgårdsarbete för hela slanten men kunde inte låta bli att träna lite fotgående på morgonpromenaden. Dags att sparka igång lydnadsträningen igen som legat på is inför provet. Ska försöka mig på en planering framöver också men det får vänta till imorgon.

Efter en liten turné till Dalarna och Värmland har jag massor att skriva om. Får dela upp det i 2 inlägg och börjar med Dalarna-äventyret. Åkte upp till Falun i lördags i stekande sol och pajad AC i bilen. Inte så kul. Framme hos Marita fick jag beskedet att hon och Bright tagit sin andra 1:a och numera är i ekl, grattis! Under natten drog ett regnväder in över Dalarna och det höll i sig till eftermiddagen. Smart när jag fick för mig att jag inte skulle behöva gummistövlar. Vi kom i lagom tid till samlingen i Kuså men miss i planeringen att jag fick starta första par och hann inte köra av Freddie den värsta upphetsningen. Det ledde till en övertaggad hund och jag kände redan i starten att det här inte var ett bra utgångsläge. Fick gå i par med Eva och duktiga Stråla vilket var kul och kändes bra. Alltid skönt när man känner parkamraten. Domare Pelle har också en förmåga att få en att känna sig trygg och lugn så jag var faktiskt inte särskilt nervös. Provet började med att Stråla fick en dubbelmarkering på land och Freddie på vatten, sen bytte vi plats. Freddie vimsade på andra-apporten både på land och vatten och jag var tvungen att hjälpa honom lite. Det behövdes inte mycket utan bara lite påminnelse men det var ju inte alls bra. Trist början. Efter en kort transport fick Stråla en landdirigering och Freddie på vattnet. Det här gick fantastiskt bra. Freddie simmade på rakt ut men drog åt höger, i höjd med den lilla ön fågeln låg på så blåste jag stopp och visade vänster med det fina kortet jag fått av Marita. Och Freddie styrde om som om han vore radiostyrd och gick rakt på. Då var han förlåten, gullehund. Landdirigeringen gick också bra. Freddie började leta efter 2/3 delar av sträckan men då blåste jag bara ned Freddie , lät honom sitta och varva ner några sekunder och så skickade på ett perfekt ut, rakt på fågeln. Veckans hårdträning av dirigering har gett resultat. Tack Marita också för tipset att inte skicka förän ”axlarna” sjunkit ner 🙂 Till sist gick vi till fältet där jag fick börja pga min avsaknad av gummistövlar, tack Eva. Freddie gjorde ett fantastiskt bra arbete, täckte väl marken och följde upp alla vittringar. Jag behövde inte göra mycket.  Det var helt klart ett 1:a pris mässigt arbete i de flesta delar och det känns bra. Det som drog ner betyget var de snurriga markeringarna, lite pip och så lite rullande av fåglar i munnen. Han skadar inte viltet men det ser ovarsamt ut. Alla 3 sakerna beror på stress och jag tycker det var en rättvis bedömning. Jag är ändå jättenöjd med Freddies arbete, vi fick fin kritik och det känns att 1:an är nära. Bara vi nu kommer med på några prov.

Stort grattis till Eva och Stråla som tog sitt andra 1:a pris för helgen och därmed också är uppe i elit. Det var verkligen välförtjänt. Träffade Sofia och Doris vilket var kul. Alltid skoj att träffa nätkompisar i verkligheten. Efter att ha varit hemma hos Marita för klädbyte och lunch åkte vi tillbaka för att hämta kritiklappen. Toppen att den kloka provledningen hoppade över prisutdelningen i ösregnet. Jag kunde ge mig av mot Torsby betydligt tidigare än jag räknat med. Mer om den resan i nästa inlägg.

Igårkväll strax efter åtta så ringde mobilen och jag såg att det var ett Katrineholmsnummer. Pulsen rusade upp och jag fick faktiskt problem att svara. Och ja, det hade blivit en plats ledig på dagens prov och provansvarig undrade om jag ville ha den. Tänkte efter 2 sekunder innan jag svarade ja tack. Sen ångrade jag mig genast, blankett skulle fyllas i och mailas, vägbeskrivning skrivas ut, matsäc fixas, alla papper plockas fram osv. Filmen Avatar som vi just börjat titta på gick inte alls att se. Sen var det bara att ställa lockan på halv 5 och gå och lägga sig. Sov väl inte jättegott men det gick och att gå upp i morse. Kom ihåg det mesta utom pengar till provavgiften och handduk. Pengar fixade jag i Flen och handduk fick jag låna av Agnetha som jag kört om på e4:an och som jag sedan körde tillsammans med. Det mesta ordnar sig. Jag fick gå  i näst sista par för dagen tillsammans med Agnetha och Kiwi, det kunde inte bli bättre. Vi hann i lugn och ro se första paret och inse att det var ett jättesvårt prov. Efter det gick vi en rejäl promenad i de vackra omgivningarna och efter lunch gick jag och körde några dirigeringar med Freddie. Det kändes bra.

Efter att ha suttit och försökt varva ner var det äntligen dax. Provet började med att Kiwi fick börja med söket. När 2 vilt var inhämtade gick skytt och kastare längs med ett fält vattensjuk mark med massa död vass där 2 vilt kastades under transport ut 10 m i det våta. Vi stod ovanför och det var en slänt ner. Freddie spikade båda markeringar och det susade till i huvudet, det var en strålande början. När söket var klart gick vi ner mot vattnet där det sköts mot en ”ö” i hagen. Kiwi fick vattendirigeringen och kom lite fel vilket ledde till den del visslande och nu kunde Freddie tyvärr inte hålla tyst utan släppte ur sig några ljudliga gäspningar för att lätta på trycket. När Kiwi plockat upp dirigeringen fick Freddie söka av ”ön” och jag tycker han var metodisk och höll sig fint i området. Transport igen och nu fick Freddie vattenmarkeringarna där den första hamnade på land på andra sidan dammen och den andra på blankvatten, spikade nr 2 och gav sig sedan som nästan enda hund simmandes till nr 1, de hundar jag såg tog landvägen runt. Men det var inte så smart för Freddie tappa fokus och gick upp på fel sida om viltet för att få vind och fick styras av mig för att hitta anden. Inte så bra. Kiwi fick ta sin landdirigering och sedan bytte vi plats. Kiwi spikade båda markeringarna och Freddie fick en dirigering snett över en kohage, över ett dike och upp för en slänt. Insåg redan tidigare att det här var för svårt för oss och jag hade rätt. Efter diket vek han av och sedan var det hopplöst. Och ju mer jag blåste ju värre blev det och vi fick till slut ge upp. Surt och där försvann vårat 1:a pris som jag är nästan säker på att vi låg på tills dess. Nu fick vi vattendirigeringen och den gick utan större problem och ssit tog vi det svåra söket. Det låg upp i en slänt, ner i våtmarken och i skogen längst bort. Jag tycker Freddie jobbade fantastiskt bra, det syntes att han var trött mot slutet men han kämpade ändå på. Fattar inte riktigt varför han envisades att springa i våtmarken framför hagmarken men till slut kom även de in. De som jag upplevde som lättast kom alltså in sist.

Domaren Åke Liedgren kom fram och beklagade att dirigeringen inte funkat och det kändes ju bra i elände. Det var ett jättesvårt prov och Freddie har överträffat mina förväntningar. Jag är jättenöjd även om det sved lite med missen. Vi har 5:or rakt igenom utom på dirigering och markering. Det var fina apportgrepp, bra avlämningar, ok fotgående tills sista transporten då Freddie inte orkade koncentrera sig. Nu ska vi träna dirigering!

Igår åkte jag ner till Vadstena för att slippa gå upp så tidigt idag. Freddie och jag bodde på vandrarhemmet mitt i stan och det kan jag varmt rekomendera. Jättetrevligt och lite personligt. Vi tog en kvällspromenad ner på stan för jag behövde en bankomat och stan visade sig vara riktigt mysig med massa roliga affärer. Tur att allt var stängt för annars kunde det blivit dyrt.

Provet var ett särskilt prov och det innebär att man hjälps åt att vara funktionär åt varandra. Det hela kändes mest som en b-provsträning och domaren Pelle Björk var verkligen trevlig och gav alla hundarna en rejäl chans att visa vad de gick för.  Roligt idag var att se Sluggo som var klockren på dirigeringarna något Tina haft problem med tidigare. Grattis till Björn Norden som fick provets enda 1:a pris i nkl.

Ökl-upplägget var så att vi började med en walk-up på ett fält där första hunden fick en dubbelmarkering och den andra dirigeringen. Vi fick börja med dirigeringen och det gick sådär. Freddie hade många egna idéer om var fågeln låg och lyssna inte särskilt bra men till slut fick vi in den. På markeringarna knallade min parhund varpå matte vrålade nej. Freddie tog den andra men ville sedan inte gå till den första som nejats. Det blev ett väldigt dirigerande där Freddie ställde sig hos kastaren (Inga) och liksom bad om hjälp. Tillslut fick jag Freddie rätt men det vart ju ingen markering precis. Sen var det söket där Freddie jobbade bra tycker jag. Det var knepigt och endanst en hund hade tidigare tagit in allt men Freddie grejade det och det är jag nog mest nöjd med under dagen. Ner till vattnet för lite vila medan parhunden jobbade och sedan fick Freddie en dubbelmarkering i vassbältet till höger. Första gick galant och så simmade Freddie mot den andra men plötsligt fick han för sig att simma till den redan hämtade och sedan vidare ut. Jaha även här fick jag dirigera honom rätt 😦 Till sist skulle jag skicka på dirigeringen parallellt med vassen ut på en vassudde som stack ut. Jag använde mitt lämna-kommando men då började Freddie låta av frustration och så klart drog han iväg till  markeringarna. Här blev det en ren arbertsseger för min del, jag var helt enkelt envisast och till slut efter mycket visslande och ropande kom Freddie rätt. Inga lysande insattser och jag är inte speciellt nöjd. Freddie kan bättre än så. 3:e pris fick vi med nöd och näppe.

Jag är i allla fall glad att jag fick komma med på detta trevliga prov. Det har varit en härlig dag med vackert väder. Nu får det bli hårdträning av dirigering framöver.

Puh det är lika varmt idag så jag har faktiskt tagit ledig från jobbet, bäst att passa på när tillfälle bjuds. Precis när jag skriver det här tittar ett rådjur in på tomten men efter tillsägelse från mig så gick den in till grannen. Freddie som sover vid mina fötter märker ingenting. Halva dagen har gått och jag har varit effektiv. Vi började med morgonprommis med lite träning. Sabina fick fortsätta med nosen på tassen, tjatig jag vet men passiva beteenden är svårt för henne. Nu kräver jag att hon stannar till med nosen för att hon ska bli belönad. Det här gör henne frustrerad men det är bra att hon får jobba sig igenom det med. Freddie fick träna ingångar, dom är hemska och oengagerade. Kan bero på att Freddie var lite trött efter löprundan på 8 km tillsammans med husse igårkväll. När jag ville ha ingångar bjöd Freddie fina ”vända sig om” så det fick bli nästa moment att träna. Det är så frestande att klicka för något hunden bjuder när man tränar något annat men jag stod faktiskt emot för att underhålla repititionsklokheten. Och det gick ju bra, Freddie bjöd fina vändningar sen också. Vi ska nog få till det där framförgåendet med shejping.

När vi kom hem bar det av till Farsta djurklinik med Sabina för att undersöka hennes knölar. Första besöket för mig och det var positivt. Jättetrevlig veterinär, Åsa, som inte alls tog illa upp att Sabina hoppade och krävde köttbullar. Eftersom Sabina är en nålvan hund kunde hon ta biopsi på knölarna utan något lugnande. Sabina låg så snällt under proceduren. När vi skulle betala kom en tjej in med en japansk spetsvalp på 7, 5 vecka, hur söt får man bli. Den skulle veterinärbesiktigas och det var uppfödaren som kom med valpen om nu någon undrar vad en så liten valp gör hos veterinären. Sen träffa vi Janne och Eva och blev ståendes en stund och prata innan vi kom iväg hem igen. Så skönt att slippa stressa. Nu väntar jag bara på att Åsa ska ringa och berätta hur provet såg ut och hoppas på att det bara är vanliga fettknölar.

I helgen står trädgårsdarbete på schemat, jag har redan fixat en av rabatterna, kantskurit och rensat, blev himla fint. Niklas har satt upp en ny större spalje till min ros Alchymist som vi inhandla igår. Jag har jobbat med att försöka få ordning på de kraftiga grenarna och binda upp rosen. Hälften har jag fått klippa bort. Har man trädgård har man alltid att göra. Imorgon kväll ska vi äta kräftor med svärföräldrarna och på söndag är jag funkis på labradorklubbens dummyjakt.

Jo så fick jag PM från jaktprovet i Vårsta, jag står som 10:e reserv igen. Ska skicka in en till anmälan idag men det blir dyrt, ligger redan ute med 1200:- utan att ha fått starta.

Nu är jag hemma igen efter Dalarna-utflykten. Vi har haft det helt underbart i Mariatas vackra hem och blivit så väl omhändertagna. Tack snälla för att vi fick komma. Bra träningar har vi haft också så både Freddie och jag är nöjda. Men för att ta det från början så var vi på dirigeringsträning hos Jenny och Helene i tisdags. Det var givande som vanligt. Vi var delvis några från torsdagen och så några nya, däribland Kristina med Hero och Eva med Mimmi. Skoj att träffa dom för det var väldigt längesedan.

I tisdags började vi med långa dirigeringar ut på blankvattnet. Först en markering på halva avståndet, ca 80 m ut. Freddie visade att han lärt sig något och tuffa på rakt ut istället för att dras in i vassen. Väl ute på rätt avstånd fick jag dirigera lite för att få honom rätt. Helene och Jenny tycker att träning är ett ypperligt tillfälle att få in ett sätt att komunicera med hunden och därför skulle vi stötta och styra. Jag tycker redan Freddie svarar bra på mina ”ja-ja-ja” och även mina ”nej” när han går fel. Det här gör att jag nästan inte alls använder pipan för att den inte ska bli en korrigering som den lätt blir. Faktiskt tycker jag det funkar bättre i så fall att säga nej och låta stoppsignalen förbli positiv. Freddie verkar känna sig trygg i att få ett stöd som han begriper. När alla fått sina markeringar lades det ut dirigeringsapporter på andra sidan sjön, ca 200 m ut. Sen fick vi skicka och dirigera från båten. Freddie hade några ställen där han fastnade, vid vasskanten gick det lätt att få honom vidare, vid en boj fick jag trycka i och sedan där markeringen fallit. Jag var med i båten och fick coaching av Jenny. Båten stannade på 100 m så de sista 100 m fick Freddie simma på egen hand. Jag fick ta i ordentligt för att höras med mina stöttningar så Jenny bjöd på läkerol när rösten börja tryta 🙂  Medan vi väntade kunde vi skicka hundarna på vassök men eftersom det var en som utnyttja det hela tiden så blev det inte så mycket för oss andra. Efter lunchen åkte vi iväg till ett fält där Jenny slagit gator att dirigera i. Jättebra för då kunden man verkligen hålla hunden på rät linje. Tyvärr så blev Freddie plötsligt lite rädd för Jenny och ville inte ta markeringen hon kastade. Dirigeringen till samma ställe gick hur bra som helst. Sen skulle vi skicka rakt, blåsa stopp och sedan vänster där Jenny kastade en apport, Freddie ville inte ta den. Åt höger gick det bra för där kastade Helene men jag fick lite skäll att jag inte skickade direkt utan ville att Freddie skulle sätta sig först. Det ska vara lite bus och glädje. Nu var kursen slut och Maria och jag gav oss av till Falun.

I Falun lyckades jag såklart köra vilse men till slut hitta vi Marita och hennes helt underbara hus. Vi blev väl mottagna och det blev en härlig kväll med vin och massa prat. Vi har väl ventilerat allt som går att ventilera. Maria och Marita är sådana underbara vänner som man kan prata om allt med.

På onsdag for vi iväg till en frisbee-golfbana för att träna markeringar och dirigeringar. Det fanns stenmurar att träna hundarna att hoppa över. Det gick väl sådär, det blev mer springa runt eller klättra som gällde. Lite bilder blev det i alla fall.

Nova vid mur

Nova funderar på hur hon ska ta sig över

Bright apporterar

Bright apporterar

Freddier apporterar

Freddie på språng

Vi åkte tillbaka till huset för att lämna hundar, äta lunch och byta om.

Freddie o B

Inte helt nöjda att behöva dela bil

Nu var det dags att turista och vi åkte till Sundborn där jag aldrig varit. Fantastiskt vacker och Karin och Carls hus blev jag alldeles tagen av, så fint och vilket liv dom levt.

Sundborn

Sundborn

Jag gick den guidade turen och så tittade vi på Karinutställningen vilket var intressant. Hon var en fantastisk textilkonstnär bland annat. Vilka tidlösa mönster som känns moderna än i dag.

Pudel

Någon hade gjort en pudel av plastband

På kvällen tände Marita grillen och sedan följde ytterligare en härlig kväll men ännumera prat och vin. God mat åt vi såklart.

grilla

Maria, Marita, Bright, Nova och Freddie

Torsdag åkte vi iväg för att heja på Lena och Vincent som startade på Kusöprovet. Vincent jobbade bra men hade visst lite ofog för sig så det räckte inte ända fram. Vi hade förmånen att få se Karina Selén med Brights kullsyster Sushi göra ett fantastiskt arbete, det är en fröjd att se Karina föra hund. Efter det blev vi träningssugna och åkte hem för att träna vatten. Marita bor vid en vacker sjö med suveräna träningsmöjligheter. Det bara bubblade upp övingar vi kunde göra. Men även våra hundar har sina begränsningar så vi fick sansa oss. Började med att skicka på apportering förbi ett vassbälte för att sedan lägga ut dirigeringar där. Innan de fick hämtas fick Nova och Freddie hämta varsin dubbelmarkering rätt långt ut och lite klurigt. Freddie löste det bra men jag fick styra lite. På ettan ville han byta område men tvåan gick bättre men krävde lite dirigering. Den utlagda dirigeringen var jag nöjd med. Freddie lyssnar bra på mina anvisningar. Jag rodde ut i båten och det var skoj, det var en fin träeka som var underbar att ro. Att det regna gjorde inget men det blev såklart inga bilder. Vi avsluta med en dirigering till som jag blev riktigt nöjd med. Nu hade det inte kastats innan och den låg på en ö uppe i snåren. Freddie sprang upp på land och då såg jag honom inte så jag dirigeria honom för långt till höger. Där tog han stopp fint och följde anvisningen tillbaka till vänster utan problem. Det var jag riktigt nöjd med. Han fick dessutom direkt belöning för han hitta direkt. Jag hade kunnat fortsätta men hundarna var rätt trötta och middag skulle lagas.

Idag skulle Marita och Bright starta på provet och vi var uppe tidigt. Det blev tokigt för när vi kom några minuter före utsatt tid hade en annan tagit Maritas plats så hon fick gå som andra par. Det här tycker jag är dåligt och så får det inte gå till men mitt intryck av arrangemanget över lag var att det var lite slarvigt och nonchalant. Men en bra sak var att man fick ta med sig hunden så det utnytja Maria och jag. Perfekt träning att sitta med utan att få jobba. Freddie skötte sig bra och sa inget även om han häsha. Mot slutet var han riktigt lugn.

Ace

Inga-Lena hade med sig den här sötnosen som jag halvt på skämt halvt på allvar passade på att tinga en valp efter. Linjerna är fina och Inga-Lena en trevlig och duktig uppfödare. Att hon bor granne och är kompis med Marita gör inte saken sämre.

Bright gjorde ett fint arbete men en liten fadäs gjorde att det inte räckte ända fram. Orättvist tycker jag men domaren dömer. Det märligaste med det hela är att parkamratens hund var helt odirigerbar på landdirigeringen. Mycket otrevligt förd med mycket gap och skrik. Trots det fick dom förmodligen ett fint pris. Jag har mina teorier om varför men behåller de för mig själv. Kan bara säga att själv skulle jag inte vara stolt över det priset.

Tack snälla Marita för att du är en underbar vän, värdinna och träningskompis. Jag kommer gärna igen om jag får.

Här får man gratulera på löpande band. Idag tog Sara och Easy 1:a pris vid Södertäljeprovet, stort Grattis! Jag är inte förvånad för det är ett duktigt ekipage och det är dom väl värda. Skulle inte förvåna mig om vi får se dom i ökl redan i höst.

Själv har jag varit och hjälpt till på vardagslydnadskursen. Idag var det spår och det var roligt, alla hundarna var duktiga och jag hoppas att hussarna och mattarna vill fortsätta träna. Freddie fick stanna hemma för han är dålig i magen.

Fick precis ett efterlängtat samtal från en glad Maria vars röst stockade sig. Det blev ett efterlängtat 1:a pris på Rimforsaprovet och därtill dagens enda bland 15 startande hundar. Jag är så glad för Marias skull och ingen kan vara meravärd ett 1:a pris än lilla Nova. Detär så härligt att förändring i träninsgsättet verkligen ger utdelning. Bra jobbat Maria!

september 2019
M T O T F L S
« Sep    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
30  

Blog Stats

  • 118 742 hits

Kategorier

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 322 andra följare

Blogkeen

Labradorerna Sabina och Freddie
Annonser