You are currently browsing the category archive for the ‘prov’ category.

Här kommer protokollet i sin helhet från provet i söndags

Sammarbetsvilja:Godtagbar kan dock förädlas.

Sökarbete:Söker med hög fart. Arbeter något slarvigt över marken och förlorar i effektivitet.

Fart:Hög

Uthållighet: Håller väl fysiskt

Näsa: Fungerar bra men kan användas klokare.

Dirigerbarhet:Visar tydlig vilja att sammarbeta men behöver skolas.

Markeringsförmåga: Mkt bra och följer upp effektivt.

Skottreaktion: Ivrig och uppmärksam.

Stadga: Piper i passivitet, lite mer i inledningen men sansar sig.

Apporteringslust: Stor med snabba inlevereringar.

Apportgrepp: Ovårdad i sin apportering, slarviga grepp. Bra avlämningar.

Simteknik: Inleder plaskande men sansar sig och blir effektiv.

Vattenarbete: Spontan i alla delar.

Spårningsförmåga: Spårar snabbt och säkert.

Hundtolerans: Hedrande uppträdande.

Sammanfattande kritik: En inspirerad och jagande hund som är spontant hörsam men som brister i skolning och förståelse. Har också brister i sin apportering och stadga men gör ett prisvärt arbete.

Nu äntligen har jag tid att skriva om våran start på jaktprov igår. Det var en riktigt lyckad dag. Jag kom iväg i tid och det var, som vanligt vid den tiden en söndagmorgon, väldigt lite trafik. Däremot dimma som var lite otäck. Tog med mig Freddie till samlingen för att han skulle få rasta sig och planen var att efter det gå en runda och låta Freddie bränna av lite spring i benen. Nu blev det inte så då jag blev ombedd att starta i första par då en deltagare inte dykt upp. Kanske var det dumt att säga ja och kanske hade det gått lite bättre om jag följt min plan men nu blev det som det blev. Det var bara att gå direkt ner till starten där vi möttes upp av domaren Pelle Forslund. Min parkamrat blev Fredrik Lindström med duktiga Redsweepers Tailgunner. Provet började med att hundarna fick hämta 2 vilt var från söket. Det var inga större problem och Freddie fick bränna av lite krut. Efter det en dubbelmarkering på land där apporterna hamnade på linje. Inga problem där heller. Vi fortsatte till vattnet där Sweep fick hämta en dubbelmarkering åt ena hållet och sedan skulle Freddie få sin vattendirigering åt andra hållet. Man skickade först genom ett vassbälte, efter det var det blankvatten ca 50 m till nästa vassbälte där viltet låg. Freddie simma rakt ut men fastna sedan i kanten. Han fick nurra lite innan jag började skicka ut honom. Det blev vingligt men till slut kom han över och fick viltet i vind. Härligt. Efter det här kunde jag ha avslutat provet för efter allt strul som varit var det helt underbart att Freddie klarade dirigeringen. Vattenmarkeringarna gick också bra och vi gick vidare till landdirigeringen. Freddie fick vittring från de tidigare markeringarna och drog ner åt höger 2 ggr. Jag tog in honom varje gång och skickade om. Ingen vits att börja blåsa och ha sig. Sista gången gick han någorlunda rakt och hittade dirigeringen. Inte så snyggt men han gjorde det. Jag var själv nöjd med att jag vågade ta in honomoch skicka om. Jag hade bestämt mig innan att inte hålla på och bråka. Vi har haft problem sista tiden med linjetaget och det är bara att gå hem och träna mera. Avslutade med söket och nu gick Freddie in i väggen. Han for runt utan att slå på näsan. Tillslut kom en and in. Då fick vi bryta. När Sweep hämtat in sina vilt fick jag skicka Freddie igen. Pelle är en mycket klok domare som lät Freddie få lyckas. Den samlade kritiken blev att Freddie är duktig och samarbetsvillig men behöver lite mer skolning. Det var lite ovarsamhet med vilt och lite väl mycket hets runt fötterna på mig. Jag är mycket nöjd med Freddies prestation och han gjorde det han kan och lite till. Det blev en bra avstämning på vad vi behöver träna på. Helt underbart var det att ha Jill, Peter och alla andra i ryggen som stöd. Det gjorde att jag kände mig lugn och kunde fatta rätt beslut i alla situationer.

Eftersom vi startade först hade jag sedan gott om tid att titta på de andra startande och fick se många duktiga hundar. Vädret var underbart och som vanligt är alla så trevliga och mysiga på Brunnsholm och jag hade en toppendag. Vi fick avsluta med släpspår och det gick galant, skönt att ha det avklarat. Vi fick ett 3:e pris som jag är mycket nöjd med och min parkamrat Fredriks hund fick 1:a pris med Hp, grattis!

Grattis också till Fran och Aska som debuterade med apellspår i lördags och blev godkända, på Brunnsholm Tina Ö med Sluggo och Fokus som båda gick till pris igår och Inga med Kenzo, även där pris. Jag såg både Sluggo och Fokus, Sluggo är en härlig arbetsmaskin att se arbeta. Fokus härligt balanserad och så himla söt.

Aika blev i tisdags skrämd av 2 lösa schäfrar i Solna och försvann springande mt Essingeleden. Har du sett henne så hör genast av dig till Sigrid. Uppgifterna hittar du här. Mina tankar går till Sigrid och hennes familj. Det måste vara fruktansvärt att ens hund försvinner på det där viset. Håller alla tummar för att hon hittas välbehållen.

För egendel är jag också lite orolig då Sabina lämnades in på Bagis i morse för att ta bort den trasiga tanden. Det är alltid oroligt när hon ska sövas. Skönt är att Sabina bara tycker det är toppen att gå till veterinären och tittar inte ens åt mig när sköterskan går iväg med henne. Gullegumman.

Vilstpåret gick itne bra igår. Hon betedde sig väldigt underlig. Klarade vinklarna och återgången men tappade på raksträckorna. Det var som att hon hade svårt att fokusera. Långsamt gick det också. Med lite hjälp hitta hon sin skank efter 45 min spårande och var då så trött att hon inte orkade ta den. Inte likt den damen som säkert är besvärad av sin tand, mer än jag trott. Vi får komma igen när karensen är över.

Åh vad jag gillar de här soliga dagarna man kan få på hösten. I år har det varit snålt med sol på helgerna så den här helgen har jag verkligen njutit. Men jag ska börja med det roligaste. Jag kom precis hem efter att ha varit på återbesök med Sabina för att ta stygnen. Allt såg fint ut och alla stygn hade hon själv lyckats ta bort utom ett. Nu ska vi bara ha henne under uppsikt några dagar så hon inte slickar på såret och så får hon börja gå promenader på gångvägar igen. Sabina skuttar och är så glad över att slippa ha ont. Olydig har hon blivit också så nu får vi sätta igång med uppfostran och träning igen.

I lördags hade vi en härlig dag. Niklas mosters man fyllde 70 år och hade chartrat en båt som tog ett sällskap på över 50 personer till Öja. Det blåste en del och vågorna gick höga men vi kom fram ordentligt. Väl där blev det kaffe och sedan fria aktiviteter. Vi titta på fyren, en pestkyrkogård och på fåglarna som fastnat i näten för ringmärkning. Kan verkligen rekomendera ett besök dit. Ska försöka få in lite bilder. Efter det var det lunch och sedan åkte vi hem igen. Igår ringde klockan kvart i 4. Man kan fundera på vad man håller på med när man går upp så tidigt för att vara funktionär på jaktprov. Men så tänker jag att när jag startar så är det en massa andra stackare som får gå upp så tidigt för min skull så det känns bra att betala igen. Jaktprovet gick i Enköping och jag hade fått toppenjobbet att skriva åt Anita Norrblom i ökl-rutan. Till provet fick jag åka med Jill och Peter. Verkligen skönt att slippa köra själv. Vi hade en rolig dag med duktiga hundar och förare. Ett härligt funkisgäng var det också och humöret var på topp trots att blodsockret var nere i skosulorna innan lunchen. Anita var toppen att skriva för och tog sig tid att låta mig skriva klart och svara på mina funderingar. Man lär sig otroligt mycket på detta. Bra provupplägg var det också. Började med en kort transport framför skytt som sköt åt höger och första hunden fick hämta en kanin på dirigering. När den hunden var påväg in kastades en dubbelmarkering åt hund nummer 2. En kort transport och så skott bakåt för nästa landdirigering. Vidare transport till första delen av söket där det mesta låg i vattnet och resten i strandkanten. När hundarna sökt av närområdet gick alla vidare och söket fortsatte från en plats längre fram. Efter det fick hund nr 2 en vattendirigering och när den var påväg in fick hund nr 1 sin dubbelmarkering. Sedan fick den hämta vattendirigeringen. Efter ytterligare en transport så fick hundarna var sin dubbel på vatten. Allt detta var nerskrivet på papper som delades ut till alla funktionärer och allt vilt i söket var märkt så att det lätt gick att kontrollera vad som kommit in. En föredömlig organisation. Det är andra gången jag är funkis på detta prov och jag kommer gärna igen.

Freddie har faktiskt fått träna lite för att inte bli odräglig. I lördags ville jag testa en ny frisignal som betyder ”byt position”. Det har diskuterats på det eminenta forumet klickerforum så jag ville prova. Jag brukar säga ”såå” och då tar Freddie det som att han får resa sig (om jag sagt sitt), så det testade jag. Freddie la sig, klick, belöning, ”såå” Freddie reste sigklick och belöning. Det funkade bra. Testa flera gånger och Freddie verkar ha en frisignal. Vi tränade lite stoppsignal på avstånd upp till 50 m innan jag ville se om Freddie kan skilja på ”såå” och ”varsågod”. Ställde en skål med godis och så gjorde vi om övningen. Freddie ändra position utan att ta godiset. Bara på mitt varsågod sprang han till skålen. Duktig vovve!

Igår var jag och Kristina iväg och tittade på Eskilstunas jaktprov ekl. Missade precis Eva B som med Kuling tagit att andrapris. Efter att ha sett ett gäng duktiga hundar underdagen kan Eva vara nöjd med det priset. Det var ett svårt prov. Började med en walk-upp där de 2 paren gick tillsammans. Hundarna skulle först hämta in var sin dubbelmarkering och sedan var sin dirigering. Det var inte helt lätt med långt avstånd och mycket störning på vägen. Den dirigeringen som låg mot vattnet lockade mer än en hund att avvika för ett litet dopp. Efter det delade paren upp sig och det ena gick till söket som var i 2 områden och båda hundarna jobbade samtidigt. Efter att ha hämtat in några bytte dom plats. Söket var väldigt djupt och svårt så det satte verkligen hundarna på prov. Det andra paret gick ner till vattnet där det kastades en dubbelmarkering där en hamnade til höger på andra sidan en vik och den andra på samma sida till vänster. Sen skulle en hund skickas på en dirigering till andra sidan snett ut åt vänster och längst ut på udden. Det här var riktigt knepigt med alla störningar och många hundar sprang upp på land istället. När dirigeringen var bärgad så fick hund nr 2 hämta markeringarna och sedan byttes det om. Hundar som jag kände igen var Göran och det var skoj att få se honom som jag hört så mycket om. Han imponerade stort på landdirigeringen dom han näst in till spikade. På vattnet fastnade han på land så den kom inte in alls tyvärr vilket resulterade i ett 3:e pris.

Efter lunch var det äntligen dags för Eva E och Tigger. Det såg väldigt bra ut men på landdirigeringen villa Tigger bort sig och kom aldrig till rätt område. Söket var han helt fantastisk på och höll sig fint i området trots att parkamraten blåste i pipan i stort sätt konstant. Vi som såg på såg Tigger långt bort i söket och trodde att nu var han påväg till grannsocken men det visade sig att det minsan låg en dummy där ute. Nere vid vattnet blev Tigger lite lätt i baken vid kasten och fick sedan sitta och se på när parhunden inte ens ville gå i vattnet. Markeringarna hämta han klockrent och det var häftigt att se hur han på båda såg till att gå upp i vind. Dirigeringen klarade han med lite vl mycket blås kanske men som sagt, det var Eva inte ensam om. 3:e pris blev det även här trots lite pip och det ska Eva vara mycket nöjd med. Jag är säker på att hon är det också. Medan vi stod och vänta på att det andra paret skulle bli klara med sitt vatten missade vi dagens snyggaste vattendirigering. Den måste ha varit rakt på får vi hörde inte ett ljud. Det var en underbar Doubleuse golden som fick det enda 1:a priset vi såg igår.

Det var en väldigt trevlig dag med trevligt sällskap. Man fick mågna uppslag till träning och jag inser att man behöver lägga mycket vikt på att träna dirigering på avstånd i en massa olika miljöer och störning. Jag tog mig genast an det i morse och fortsatte tänja på Freddies avstånd med skålarna. Idag gick det perfekt och Freddie inväntade mitt muntliga kommando på sidodirigeringarna. Testade även ut på längre avstånd och med andra skålen längre bak. Det slog mig att Freddie ofta bara springer 5-6 m på mitt uttecken och det är såklart för att skålen alltid befinner sig på det avståndet. Men det är en lätt sak att träna upp. Avslutade med stadgeövning med bollen som gick strålande. Är så nöjd med Freddie idag. Mindre nöjd är jag med Sabina som åter igen slitit av sig banaget trots tratt och slickat på såret så det är alldeles svullet. Idag åker jag och köper en mun korg.

Ja Jill, va ni är bra att hålla tummar och tassar för idag blev Freddie godkänd i anlagsklass viltspår. Typiskt nog så blev det plöstligt fint väder och nästan 20 grader varmt och där stod jag i tjocka byxor och fleece. Trodde Freddie skulle ta det lite lugnt i och med att han som jag skrev inte spårat på ett år men ack vad jag bedrog mig. Iväg i full karriär och handskar att hålla linan med hade varit på sin plats. Turligt nog trassla han in sig hela tiden så jag hade fullt upp med att reda ut det hela. Det gjorde att vi klarade spåret på minimitiden. Hade han inte fastnat hade han varit i spårslutet inom 5 min, det är jag säker på. Han har en jäkla bra näsa den hunden. Frågan är om det här är en karriär Freddie ska satsa på för det lär bli stort jobb att få ner farten.

Jag har uppdaterat lite på sidorna. Resultatsidan var hopplöst inaktuell men det är fixat nu. Dessutom har jag lagt till några nya länkar. En till Maria Yttermyr som jag gått klickerkurs för. Det är riktigt rolig läsning om hur man klickar både hundar och hästar. Klicka på My education i länklistan. Sen har Eva Bodfäldt börjat blogga och där hittar man många tänkvärda texter om hundträning.

1_sep-vinnarbild.jpg
Stolt matte och nöjd hund!

Ryktet har gått ser jag. Tack snälla alla för gratulationerna, det är så roligt att komma hem och läsa alla kommentarer och framförallt att det är så många som gläds med mig. Själv behövde jag en kväll i stugan för mig själv för att smälta detta stora. Jag är alldeles överväldigad och har fortfarande svårt att fatta att det är sant.
Det var ett mycket trevligt prov och arrangörerna och provledningen ska ha stort tack. Domare Sune Nilsson började med att på samlingen berätta vad han ville se hos hundarna. Framförallt ville han se lite bus och spontanintet och det skulle han få se 🙂
Provet var ett rakt prov utan krångligheter. Trots det var det inte helt lätt. Det började med 2 enkelmarkeringar. Det var som vanligt med Freddie full fart in och lika fort in igen. Husse berättade att det gick ett sus genom publiken och han fick minsann stå där och malla sig och berätta om Freddie.
1_sep-inleverering.jpg
Själv varken såg eller hörde jag annat än vad som hände i vår lilla bubbla. Vi gick vidare ner till vattnet där det sköts ett skott på vägen. Sen fick jag skicka Freddie på ett närsök i längs stranden. Freddie hitta truten direkt och den kom in bums. Nu gick vi upp till söket som var lite knepigt. Man fick stå i ena hörnan och skicka upp i en slyig brant slänt full med ris. Freddie hitta snabbt en fasan och sedan kom kaninen in. Den var väldigt spännande tyckte Freddie.
1_sep-bus.jpg
Freddie sticker till den avlämnade kaninen istället för att ge sig ut på söket.

Ja domaren ville ju se lite bus. Sen blev det mest en massa spring och domaren tyckte nog han sett tillräckligt för vi fick gå ner till vattnet där 2 enkelmarkeringar kastades som avslutning. Sen fick vi vår muntliga kritik där vi fick stort beröm för de fina, snabba avlämningarna. Domaren undra om jag visste vilken kapacitet hunden hade och jo, jag anar det. Han höll inne med prisvalören och det blev en spänd väntan till prisutdelningen. När dom började räkna upp 1:a pristagarna och jag insåg att vi var bland dom gick en stor rysning genom hela kroppen och tårarna bara kom. Det var en gråtande stolt matte som fick ta emot rosett och diplom.
Den sammanfattande kritiken: En hund med kycket stor kapacitet. Genomför provet mestadels mycket tilltalande. Farten är tyvärr något för hög för näsan, vilket hämmar effektiviteten i söket. Väl förd!

Jag börjar med dagen idag för jag är så uppfylld av en varm glädje över Freddies prestation idag på Sörmlandsprovet. Anlände i god tid till Hässelängen där prorvet skulle hållas och de trevliga arrangörerna välkomnade med kaffe och mackor. Mycket uppskattat och det hör inte till vanligheten att man som vanlig deltagare blir så bortskämd på prov. Utställningen började nästan direkt och var rena skämtet för vår del. Fnissar åt kritiken: Helhetsbeskrivning, en ung hanne. Detaljbeskrivning, Trevligt huvud, något raka vinklar, bra topline, tunn bröstkorg och tunna lår  (har ni sett Freddies lår!) trevligt temperament. 3 poäng fick vi där men det var inte för utställningen vi kommit dit. Sen blev det en lång väntan på vår tur i jaktdelen av provet. Vi hade startnummer 13 vilket innebar näst sist. Inte så tokigt faktiskt för Freddie hann lugna ner sig både en, två och tre ggr. När det till sist var vår tur var Freddie rätt sansad. Gick fint fot bakom skytten hela vägen ner till starten. Skytten hade för övrigt en halvbror till Freddie och hade haft Fredies anmoder Myrthagens Hekla. Det berätta han när vi stod och småprata en stund innan vi skulle börja vilket gjorde att min nervositet försvann helt. Klok kille. Det började med 2 vattenmarkeringar där Freddie satt stadigt och sedan försökte springa ut till som vanligt. Andra truten hade han lite svårt att greppa så avlämningen blev väl sådär. Sen fick vi stå och vänta en stund medan hunden innan fick sin kritik. Toppen för Freddie som han varva ner en smula innan söket. En kort transport med skott på vägen och sedan ut i sök. Freddie hitta snabbt kaninen men funderade en stund på vad han skulle göra med den. Till slut bestämde han sig för att apportera den till mig. Sen hämta han in en kråka och sedan tog det stopp. Hitta en fläck att nosa och kissa på, sprang in i buskarna, tillbaka till mig, ut till busken och tillslut ut för att hämta kråkan längst ut. Nu försökte jag verkligen få Freddie att apportera truten han nobbade och när jag använde bestämda rösten insåg han nog att det var lika bra att göra som jag sa. Vi vände om till ett litet närsök där ytterligare en kråka hämtades in och så avslutades provet med 2 enkelmarkeringar (kråkor). Andra markeringen sprang Freddie förbi och braka rakt in i taggtrådsstängsel. Det gjorde att han kom lite ur balans men hitta till slut tillbaka till kråkan. Vi fick avsluta med att sitta passiva under 2 vattenmarkeringar. Lite pip kom det som slutade när jag muttrade lite. Det blåste kraftigt så det uppfattades turligt nog inte av dommaren som tyckte att han var mycket lugn under passiviteten. Domare var föresten Liselotte Hermansson och jag tyckte hon var väldigt trevlig som domare. Det orden hon sa är de som gjorde mig så himla glad. Hon sa att jag var den enda hunden under dagen som verkligen varit naturligt följsam och sammarbetsvillig. Hon tyckte att vi var ett ekipage där allt såg så lätt och självklart ut utan att vi gjorde så mycket väsen av oss. Gissa om jag blev glad. Nu fick vi nedrag i betyget pga tveksamma upptag av truten och kaninen men en stark 2:a blev resultatet och 6 poäng. Därmed hade vi totalt 9 och sluta på 8:e plats.

Resten av helgen då. Ja den började riktigt tråkigt. Jag åkte tidigt för att hinna träna lite innan resten av familjen kom. Upptäcker att det varit inbrott igen med krossat fönster, tv’n stulen och frys och kyl på vid gavel. Tur i oturen verkade det hänt nyligen för innehållet i frysen var fortfarande kallt. Där låg mest hundmat, fåglar och klövar. Jag fantiserar om att tjyvarna fått sig sin livs överaskning när dom kollar i påsen och det ligger döda kråkor där hehe. Jag fick fler vilt att träna me doch åkte iväg till sjön. Det var rätt klibbit varmt i fredags och hur som behövde hundarna få bada. La ut mina 6 vilt med kanin längst ut och and i vattnet. Freddie leta bra men var väl het. Hade nog behövt en promenad innan söket men jag hade blivit försenad och ville bli klar. Anden hitta han inte utan jag fick gå med ut och stötta. Var ändå nöjd. Sabina fick komma ut och så nöjesbada hundarna. Sabina är rolig. Helt plötslig ser jag henne på andra sidan där vi kört söket. Hon har simmat över för att kolla vad vi hållt på med där borta. Den onda tån var bortglömd.

På lördagen åkte vi ner på loppisen och där fynda jag kaninskinn mm. Perfekt att ha att byta med när mitt blir äckligt. På eftermiddagen åkte vi och bada. Eller rättare sagt hundarna och barnen badade. Tror inte min förkylning hade mått bra av det.
EFIT blev det ingen idag. Kameran låg kvar på Niklas jobb och det var väl lika bra det. 5 timmar i väntan på jaktprov hade inte varit någon höjdare 🙂

Idag har vi varit på MH på Botkyrka BK. Det var ett väldigt trevligt arrangerat MH och jag är nöjd med upplägget. Vi kom lite tidigt så jag han se hunden innan och få en uppfattning om vad som komma skulle. Jag beskriver nedan alla moment och där jag har kommentarer står dom efteråt.

1a Kontakt, hälsning 4. Tar kontakt själv eller bevarar kontaktbesök

1b Kontakt, Sammarbete 3.Följer med men är inte engagerad i testledaren.

1c Kontakt, hantering 3. Accepterar hantering

Kommentar: Ingen överaskning. Freddie är rät neutral inför människor han inte känner. Hälsar men sedan är det bra. Trodde kanske han skulle vara mer undvikande på hanteringen så det var ju skoj.

2a Lek 1, leklust, 5. Startar mycket snabbt, leker mycket aktivt.

2b Lek 1, gripande, 5. Griper direkt, hugger föremålet i farten.

2c Lek 1, gripande och dragkamp 4. Griper direkt med hela munnen och drar emot tills TL släpper

Kommentar: Ingen överaskning alls. Freddie betedde sig precis som jag förväntat och tyckte momentet var toppenkul.

3a, förföljande, 1, Startar inte. 4 Startar med hög fart, målinriktad-bromsar in vid bytet

Kommentar: Första gången sprang Freddie ut efter att jag tagit ett steg framåt men efter halva sträckan blev han osäker och kom tillbaka till mig. Man vet aldrig vad som rör sig i hundens huvud men jag tor Freddie blev lite osäker på om han verkligen fick springa efter bytet eftersom det försvann.  Andra gången hade han full koll och sprang ut och apporterade in trasan till mig.

3b, Gripande, 1, Springer inte fram, 5, Griper föremålet och behåller det i minst 3 s.

4, Aktivitet, 5,Växlar snabbt aktiviteter under momentet.

Kommentar: Det enda moment jag är riktigt missnöjd med. Freddie visade tydligt att han har svårt att koppla av mellan momenten.

5a, Avståndslek,intresse, 4, Intresserad, vill iväg, enstaka starförsök.

5b, Avståndslek, hot/agg, 1, Visar inga hobeteenden

5c,Avståndslek, nyfikenhet, 5, Går direkt fram till figuranten utan hjälp.

5d, avståndslek, lekslust, 5, Griper direkt, drar emot,släpper inte.

5e, avståndslek, Samarbete,3, är aktiv med figuranten när denne är aktiv.

Kommentar: Freddie var enbart nyfiken på figuren där ute. När jag släppte sprang han ut direkt och busa med den roliga trasan. Figuranten sa att han strunta i henne och ville bara hitta trasan. Den apporterade han så fint till mig och jag berömde klantigt nog. Han ville helst springa runt med sin trofé så figuranten fick locka på Freddie för att han skulle komma och leka.

6a, överaskning, Rädsla, 3, gör undanmanöver utan att vända bort blicken.

6b, överaskning, hot/agg, 2, visar enstaka hotbeteenden.

6c, överaskning, nyfikenhet,3, går fram till overallen när föraren står bredvid.

6d, överaskning, Kvarstående rädsla, 1, ingen tempoförändring eller undanmanöver

6e, överaskning, Kvarstående intresse,2, Stannar upp, luktar eller tittar på overallen vid 1 tillfälle

Kommentar: Freddie blev rejält rädd när overallen flög upp. Stod bakom mig och sprang runt och kolla bakom. När jag gick ända fram så kom han och kolla. Locka på Freddie och då såg han att det där var ju inget farligt och hoppa upp på overallen. Gick sedan lugnt vid sidan när vi promenerade förbi. Jag tycker han avreagerar snabbt när han konstaterar att det inte var något farligt.

7a, Ljudkänslighet, räddsla, 1, stannar inte eller kort stopp

7b, ljudkänslighet, Nyfikenhet, 5, går fram till skramlet utan hjälp

7c, Kvarstående rädsla, 1, ingen tempoförändring eller undanmanöver.

7d, Ljudkänslighet, kvarstående intresse, 1, visar inget intresse.

Kommentar: Freddie far direktut mot skramlet för att kolla varpå jag snubblar på honom. När han kollat vad det var är det ointressant. Freddie har aldrig varit rädd för oljud eller varit i någon spökålder så det förvånade mig inte alls.

8a, spöken hot/agg, 2, Visar enstaka hotbeteende

8b, spöken, kontroll, 5, kontrollerar och handlar mot båda spökena undar hela momentet

8c, spöken, rädsla, 4, Uppehåller sig i huvudsak bakom föraren. Växlar mellan flykt start och kontroll.

8d, spöken, nyfikenhet, 1, går fram till figurant när föraren tagit av huvudbonaden.

8e, spöken, Kontakttagande med figurant i spökdräkt, 2, acceptrear kontakt med fig utan att besvara den.

Kommentar: Först när spökena kom fram satt Freddie och tittade förväntansfullt på dom men när spökena rörde sig mot oss så blev det läskigt. Han gick bakom mig och stod och morra och skällde. När jag sedan gick fram sprang han runt i skogen på behörigt avstånd. Han hälsade snabbt och sedan var det bra.

9a Lek 2, leklust, 4, startar snabbt, leker aktivt.

9b, Lek 2, gripande, 5, griper direkt hugger föremålet i farten

10 skott, 1, Visar ingen berördhet. Snabb kontroll och sedan helt oberörd.

Kommentar: Lite avmattning i leken, Freddie började bli trött. Noterade första skottet under leken men det var bara jag som såg att han kasta en blick. Andra skottet reagerade han inte på. Skotten under passivitet tittade han bortåt skotten men släppte det sedan.

Allt är filmat och jag ska titta på filmen ikväll. Beskrivarens kommentar var att han var glad att han skulle få en retriever i höst. Freddie gjorde alltså gott intryck. Framförallt är det härligt att se hans goda humör. Allt var skojigt som hände och han gick med liv och lust vidare till nästa moment. För Freddie var det här en dag på gröna lund med hissnande berg- och  dalbanor, spökhus och annat skoj. Nu ska han få en rejäl vila resten av helgen.

Imorse åkte Sabina och jag iväg till Nävekvarn för viltspårprov. För en gångs skull var jag inte ett dugg nervös utan såg fram emot en trevlig dag. Väl där träffa jag Fransan och Lars-Olof, Sabinas uppfödare. Eftersom jag var lite sen så hann jag precis anmäla innan dom ropa upp grupperna. Det var över 80 startande så det var bra att det gick undan. Vi hamna i samma grupp som en tjej som var med på retrieverkursen med Eva Bodfältd. Det var ett roligt återseende. Sen var det 2 som hade varsin spanniel. Vi starta 2:a och hade gott om tid att rasta och varva ner. Sabina var som vanligt lite strulig i starten for omkring, spårade en bit för att sedan gå helt fel och stå frågande och titta på mig. Jag förde tillbaka henne för omstart och nu gick det bättre. Sen tuffa hon på men lite ringningar i vinklarna. Sabina måste alltid på retrivervis slå i spåret vilket gör att jag fick springa i slalom mellan risiga träd. Domaren hade också en förkärlek för att göra det så verklighetstroget som möjligt och hade gått genom de värsta snåren. Man kan ju inte heller göra som jag brukar när vi tränar, låta Sabina ringa i lugn och ro för att plocka upp linan när hon hittat spåret igen. Utan det var bara att springa med varv på varv i snåren. Jag som har så taskig kondis flåsade som en bälg och svetten rann 🙂 . I återgången fick hon lite bekymmer och undrade vad som hänt. Hon ringa en del men redde ut det med. Skottet gick galant och när jag satte henne på spåret så var det full fart till skanken som hon genast började äta på. Jag fick byta lite diskret mot ett grisöra som jag lägligt nog tagit med mig. Jag känner min hund. Domaren tyckte Sabina var en trevlig bekanskap som spårade målmedvetet. Hon hade ett stort tapt i återgången som gjorde att hon inte fick HP. Det märktes att Sabina behövde mer rutin. Jag är så nöjd med Sabina som jobbade på och redde ut alla svårigheter helt på egen hand. Nu ska hon anmälas på fler prov och få sitt championat.

Tillbaka på starten så träffa jag Fransan som var mycket besviken. Hennes spårläggare hade glömt bort vart spåret gick och gick före i spåret. Hade ingen koll alls. Hon måste bara överklaga, så får det absolut inte gå till. Vi vet ju att Tindra är världens bästa spårhund. Sen började Sabina dra väldigt i kopplet och krumbukta sig och det var hennes uppfödare, Lars-Olof och Inga-Lill som kom gående. Oj va glad Sabina blev. Har nog aldrig sett henne hälsa så innerligt på någon förut. Hon hoppa jämfota (eller tassa kanske det heter) och vifta på hela kroppen. Härligt att se och man blev lite tårögd faktiskt. Sabinas uppfödare är väldigt trevliga och det var skoj att träffa dom igen. Det var ett tag sedan. Dom tyckte Sabina såg så fin ut och var en kopia av mamma Siri. L-O och I-L är alltid så glada över att jag jobbar så mycket med henne. Dom ville att vi skulle träffas och att Siri skulle få träffa Sabina. Funderar på om jag ska be L-O döma Freddie på viltspårprov på deras land. Ja sen var det prisutdelning efter överläggning av domarna. Vi fick diplom och kritiklapp. Sen åkte vi hem trötta och nöjda.

december 2019
M T O T F L S
« Sep    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Blog Stats

  • 118 778 hits

Kategorier

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 322 andra följare

Blogkeen

Labradorerna Sabina och Freddie