You are currently browsing the tag archive for the ‘kurs’ tag.

I helgen har vi haft goldenkillen Kvatro på besök. Det tar lite tid att få hans förtroende men den här gången vågade han sig in i sovrummet och bjöd på lite gos i soffan. Det är en lättsam hund men han är stor och har päls. Då labbarna bara är att torka av med trasa efter en blöt promenad så fastnar verkligen smutsen på Kvatro. Så nej, det blir nog inten pälshund för min del, kanske en liten cocker då som är lätt att spola av i duschen 🙂

Sabina hade en högtidsstund då hennes älskade uppfödare Lars-Olof kom och hälsade på (med sambo). Det är häftigt att Sabina kommer ihåg efter alla år och kärleken går inte att ta miste på. Hon hade fått vara med i sökskogen på förmiddagen också så hon var rätt trött efter allt ståhej.

Freddie skötte sig väldigt bra i skogen men så har vi tränat många gånger på den platsen. Därför passade jag på att köra påvis där Freddie ska skritta varvat med tomslag. Roligt var att se att han inte bara toksprang första skicket utan letade ordentligt.

I går hade jag aktivitetsdag med min allmänlydnadskurs. Vi började med spår och alla hundarna upptäckte att det fanns ett spår att följa. Däremot orkade de inte hålla koncentrationen men det är inget konstigt. Spår är jobbigare än man tror. Det är roligt att se hur glada och stolta  hussar och mattar blir över deras fantastiska hundar. När vi samlades i stugan efteråt låg alla hundarna utslagna.

Jag har under senvintern hållit en valpkurs som är slut på måndag. Idag hade vi aktivitetsdag och det är så roligt att få valparna att arbeta självständigt. Annars bygger vardagslydnaden så mycket på kontakt och arbete hos ägaren men inget går upp mot att se en valp ta sitt första spår och stoltheten hos ägaren att hunden klarade av det.

Jag går själv kurs nu också, började i torsdags. Från att ha varit en flitig kursare blir det inte mycket av den varan nu för tiden. Men nu hade Carro på Norra Stockholms hundcenter en kurs på 3 ggr i framåtsändande. Lagom långt och kul att fokusera på ett moment. Det var 3 avhopp från kursen av olika tråkiga anledningar så vi blev bara 3, vilken lyx. Första gången var det mycket teori vilket var bra, redan där fick jag en sådan där jobbig aha-upplevelse. Tänk vad nyttigt det är med kurs som får en att komma ur sina gamla hjulspår. Carro gick igenom alla grundfärdigheter som är bra att ha när man ska träna framåtsändande. Bl a pratade hon sig varm för plattformsträning. Jag har läst om det men varit skeptiskt, klickerträning blir lätt så himla prylberoende och det kan få mig lite anti. Men jag är nog övertygad och har idag varit och inhandlat frigolit för att bygga några plattformar. Var inne på Mattvaruhuset i Stuvsta och tiggde till mig en rulle gammal balkongmatta som jag ska klä den med. Bild kommer när den är klar. Det som blev dyrt var rullen med matttejp som jag köpte eftersom de var så snälla att ge mig mattan gratis 🙂

Vad har då plattformsträning med framåtsändande att göra. Jo först skapar man ett stort värde för hunden att stå på plattformen. Det blir tydligt när den kan ha alla fyra tassarna på den. Därifrån kan du få hunden att börja röra sig framåt, kanske t o m till nästa plattform. Det blir lätt att få ett bra avstånd. Man kan även sända hunden till plattformen och få den att stanna med nosen riktad bort från dig. Plattformen kan så klart användas till en massa andra moment, fjärren, alla avståndsmoment i freestyle osv.

För övrigt har vi så smått kommit igång med sökträningen och Freddie går bra tycker jag. Oftast bra raka skick, jobbar sig fint ut på tomslagen utan tendens till blindmarkeringar. Det enda som är jobbigt så är det påvisen. Sist kom han på ett nytt knep, dra utav bara h…te, slacka så matte trillar baklänges och då sätta in stöten med ett jätteryck. Mmm, kul.

Jo så har Freddie fått följa med till mitt jobb för första gången. Eftersom kursen är i Aringe så är det praktiskt att slippa åka hem för att sedan ta sig igenom stan i rusningen. Det gick strålande. Freddie är verkligen exemplarisk där, låg på sin filt trots att jag sprang ut och in hela tiden. Ibland kom kolegorna in och undra om han åkt hem för det var så tyst. Tydligen är det mer liv på andra hundar som varit där. Han fick träffa frallan Celeste men tyckte mest hon var konstig. Hon försökte på alla sätt få Freddie att leka men han blev bara mer och mer skeptisk. Freddie är ju en hund som bara leker med hundar han känner väl och den här tyckte han nog var lite konstig och inte begrep hon hans jättetydliga signaler heller. Skönt i alla fall att veta att det funkar med hund på jobbet. Tyvärr tror jag inte Sabina skulle vara lika duktig. När  hon varit med på husses jobb har hon skällt och vaktat och det går ju inte. Ska nog testa någon gång i alla fall.

Vi var 4 ekipage som skulle vara förevisningsobjekt att diskutera kring. Lite nervöst faktiskt men det gick bra. Skönt också att jag kände de andra 3. Första övningen var att få med oss hundarna från stationen och sedan tillbaka utan att man ”tappade” hunden. Vi fick börja öva på varandra. Det är verkligen en bra grej, öva innan och komma på vad svårigheterna kan bli samt att man får in mekaniken i att fylla på godis, ta fram leksak osv. Efter diskussion om hur det gått så fick vi förevisa med hundarna en i taget. Hundarna tyckte det här var konstigt, det märktes och har man kört mycket omvänt lockande så blev vissa lite skeptiska. Jag utmanade mig själv genom att byta med leksak men det gick bra. Mycket tack vare att jag har jobbat in signaler för att släppa och att ta leksaken. Och faktiskt Freddie släppte direkt när jag sa tack så det blev riktigt bra. Jag hoppas jag kan få film på det här senare.

Belöningen får inte ta slut förrän hunden ska utföra ett beteende, vi ska lära hunden att direkt när belöningen tar slut förväntar vi oss ett nytt beteende. Om hunden inte utför det vi hade tänkt oss ska man ta allvarligt på det och se till att nästa repetition blir rätt. När vi inte tränar har vi hunden på sin station. Det här är bra för vi tillåts pausa, fylla på godis, utvärdera träningssessionen och planera för nästa. Tränar man med flera så vet träningskompisarna när det är ok att prata.

Nästa pass fick vi välja något beteende vi har signal på eller något som är under shejpingprocess. Nu fick vi många bra exempel på hur man kan förbättra träningen. Det fanns en hel del skräp hos alla oss som man fick tips på hur man skulle få bort. Det var otroligt att se hur lätt det faktiskt var att genom små förändringar genast få bort mycket av skräpet. Det handlade om att hunden bryter kontakten i belöningen eller buffar med nosen istället för att utföra det vi hade tänkt.

Själv ville jag ha tips på saktagåendet och hur jag får Freddie att fortsätta framåt efter belöningen. Idag så kastar han sig om och springer till mig och det är väldigt omständigt innan nästa repetition kan påbörjas. Här fick vi bryta  ner beteendet i molekyler och det slutade med att Emilie fick vara hund, Eva var handtarget och jag slet med att belöna med tajming. Många skratt blev det och Freddie gjorde tydligen stora ögon, ”vad håller dom på med???”. Men det var suveränt för här krävdes fokusering och koncentration och det var ju bra att Freddie slapp bli helförvirrad av att man gjorde helt fel. Anledningen till att det blev så här var att vi upptäckte att Freddie tyckte det var jobbigt när belöningen fanns bakom hans huvud. Så uppgiften var att få honom att förstå att om han höll nosen framåt kom belöningen bakifrån huvudet. På det viset kan jag springa ikapp honom och ge belöningen i munnen istället för att kasta den. Det här är perfekt att pilla med nu när det är kallt ute.

Det blev många bra diskussioner efter det här passet men själv var jag helt slut. I morgon kommer jag skriva om söndagen då det inte var något praktiskt arbete. Ämnet var ”Att underlätta lärande” och riktar sig till hur vi människor lär och lär ut på bästa sätt. En mycket spännande dag det med. Det kallas TAG-teach och är klickerträning för människor.

Den här helgen har jag haft förmånen att få lyssna och lära av duktiga Eva Bertilsson och Emilie Johnson-Vegh, 2 personer som jag länge velat lära av. De driver utbildningsföretaget Carpe momentum som du kan läsa mer om här. Den som bjudit in till detta är Eva Bodfältd och vi höll till på nyöppnade Stockholms Hundsportcentrum, Upplands väsby. Jag har valt att dela upp inläggen med ett per dag då det var för mycket att sammanfatta i ett inlägg.

Föreläsningen på fredagen handlade om vad som händer mellan belöningarna. Trodde du att träningsrepititionen tar slut när du ger hunden sin belöning, ja så har i alla fall jag resonerat men i fredags fick jag veta att det var helt fel. Träningen pågår hela tiden hunden är under träning, dvs inte i pausläge. Om vi inte ser till att utnyttja hela sessionen så får vi skräpbeteenden och passet blir ineffektivt.

Hur ser då det perfekta träningspasset ut:

  • Vi har flyt
  • Vi minimerar skräpbeteenden
  • Har fungerande transporter och pauser
  • Vi jobbar effektiv med kontrast mellan arbete och paus

För att få flyt gäller det att bryta ner beteendena i små delar. Jag tycker jag varit bra på att dela upp mina moment men på lördagen var vi nere på molekylnivå och petade, mer om det i nästa inlägg. Anledningen är att vilket beteende hunden än utför blir det på något sätt förstärkt och därför gäller det att allt hunden gör i tränings sessionen har med beteendet att göra. På det viset får inte skräpbeteendena som inte hör till beteendet utrymme att utföras. Vi ser till att transportera hunden så när vi startar träningen står hunden på rätt plats för att genast kunna utföra beteendet. Sedan direkt när belöningen tar slut ska hunden direkt kunna utföra sitt beteende igen. Då får vi flyt och minimerar risken för att hunden ska göra något annat. Gör hunden något den inte ska ser vi till att den genast får tillfälle att göra rätt igen.

Ett misstag man ofta gör när man klickertränar är att man vill ha tillfälle att se beteendet utföras igen och igen. Tränar vi kontakt så ser vi gärna till att hunden på något sätt släpper kontakten för att den ska ta kontakt igen. Där får vi genast en hund som lär sig släppa kontakten i belöningsögonblicket.

Kriterierna då, det är det svåra tycker jag, med klickerträning. Har vi svåra kriterier blir förstärkningsfrekvensen låg och det är hög risk för skräpbeteenden att komma in i träningen. Har vi låga kriterier blir det såklart tvärt om. Vi får hög förstärkningsfrekvens och minimerar risken för skräpbeteenden. Och trots att vi får träna i fler delar blir träningen effektivare och det kommer gå fortare att nå slutresultatet.

Klicket blir signalen att belöning är påväg och det gäller att man klickar för exakt rätt beteende. Och att ta belöningen är också ett beteende, vi måste lära hunden att ta olika belöningar och att de kan dyka upp var som helst. Och när hunden är klar med sin belöning är vi där direkt för att transportera hunden till utgångspunkten eller till pausplatsen. Om vi behöver tid att förbereda nästa repetition ser vi till att belöningen tar lite tid (dragkamp, mjukost), annars kan belöningen ta slut snabbt så hunden genast kan utföra beteendet igen.

Se till att vara förbered innan du tar hunden från pausplatsen. Hur ska du belöna? Var ska hunden vara? Vad är kriteriet? Vad gör du om hunden gör fel? Det är bra att öva utan hund om det är något komplicerat du ska utföra och behöver träna mekaniken.

Till sist det här med när hunden gör fel. Utebliven belöning är det bästa och ta hunden till startpunkten med en godismagnet eller på annat sätt utan att man tappar hunden. Felsignalen ger inte den information den behöver utan det är belöningarna som bygger beteenden. VI tror att vår felsignal ger information till hunden att den ska göra något annat men ofta så blir det inlärt beteende att t ex komma till dig och då kan man lika gärna kalla in hunden. Felsignal är ofta väldigt komplicerat och svårare att tajma än en rättsignal.

När vi tillslut börjar sätta ihop våra små delar är det viktigt att hunden i början får belöning för varje del. När sedan hunden inte får belöning för varje del måste man hålla koll på att beteendet upprätthålls.

Mycket att tänka på blev det och det är så spännande och intressant. Lördagen ägnades sedan åt att praktisera detta och vi hade turen att få vara demo-ekipage men mer om det i morgon.

I söndags var det examination hela dagen för att få titulera sig allmänlydnadsinstruktör. Det har varit långa 9 månader med mycket arbete men som också varit roligt och lärorikt. Examinationen bestod dels av skriftligt redovisning av vårt projektarbete men också att redovisa inför gruppen. Efter det fick vi ett individuellt samtal och beskedet att man var godkänd. När allt var klart bjöds det på tårta som såg väldigt god ut men inget för mig. Nu gäller det bara att få tid att hålla alla kurser man vill.

Freddie har gett mig en ny idé till skallträningen. Här om kvällen när vi tittade på tv så började han plötsligt skälla uppfodrande på mig, sprang ut i hallen och såg helt galen ut och jag fattade ingenting tills jag titta ner på golvet. Då har han varit och hämtat en boll, lagt den vid mina fötter och börjat skälla för att få ta den. Han är lite rolig som inte tänker tanken att börja leka med en stulen leksak men man kan tydligen försöka arbeta för att få leka med den. Till Freddies besvikelse blev det inget av det men nästa morgon så testa jag att lägga bollen på marken och fick fina skall utan så mycket hopp. Skillnaden är alltså att jag inte håller leksaken mot bröstet som tidigare. En enkel förändring som förbättrat momentet mycket, tack Freddie.

Tyvärr har jag blivit förkyld igen och har jobbat hemma idag. Vi är mitt i en testperiod och det går inte att vara borta. Tråkigt för hundarna men då blir det lite mer roligheter när vi är ut. Först skvallra dom på haren som bor på ängen och som knappt flyttar på sig längre då den verkar lärt sig att labbarna är ofarliga. Då blev det bollek för båda. Sen en godissök i skogsbacken och så fick Freddie träna dirigering med minidummies. Båda hundarna verkar faktiskt rätt nöjda med det och det ble minimal ansträngning för mig.

Det blev vattenträning igår hos Jenny, jättekul tycker jag, lite för kul tycker Freddie som blir alldeles till sig när han fattar vad som är på gång. Vi fick börja med debbelmarkering från båt med skytt. Maria hanterade bössan och Jenny båt och valpen Leo. Den första hamnade bakom ett stort shok liggvass som de hundar som absolut måste ta kortaste vägen fastnade i, det gjorde så klart Freddie och vad jag inte fattar är varför han med flera valde den som var först kastad och svår att få tag i framför den sist kastade som låg synlig i gatan mellan vassen. Efter mycket kämpade var Freddie på väg att ge upp men Jenny stötta med ett nytt kast och då lyckades han ta sig igenom. Bra jobbat. Nr 2 dirigerade jag till och den var inga problem. Sen fick jag vara skytt åt Maria och det tyckte Freddie var väldigt häftigt men orättvist att inte han fick hämta det matte sköt.
Eftersom liggvassen var svår för hundarna kastades nästa dubbelmarkering från land så hundarna kunde hoppspringa genom den tunga vassen och få lite självförtroende. Det gick mycket bättre. Till sist la Jenny ut dirigering på första stället och vi fick skicka på skrådden. Freddie skulle promt iväg till där vi sist kastade så jag fick ta in honom och göra om, då gick det bättre även om Freddie frågar massor och behöver stöttning. Nu har vi itne tränat vattendirigering på över ett halvår så jag får väl acceptera att han är ringrostig. Blev sugen på att ta tag i det nu. När vi var klara så låg det kvar 2 apporter så Toni och jag ville skicka igen. Men Freddie betedde sig på samma sätt som sist men nu tröttare och virrigare, när jag gav upp sa Jenny, stopp, stopp och for snabbt ut i båten för att stötta. Tack snälla Jenny som verkligen vill att hundarna ska lyckas. Duktiga Noa tog sin dirigering utan problem. Vilken härlig kväll det var, det enda som saknades var kameran för Leo var för söt när han satt i båten och spanade.
Jo holkar är som ben man trär utanpå byxorna. Smidigare än regnbyxor och perfekt när man har en hund som promt måste skaka sig i fotposition och som trycker sig mot benet i transporterna. Jag köpte mina på Walter Borg men det finns säkert på nätet och i andra jaktbutiker. Maria och jag samåkte en bit och det är bästa stunden när man får prata igenom alla övningarna i lugn och ro.

Idag träna Freddie och jag läggandet där han fick köra frivilliga för att stärka upp beteendet. Sen fick han träna inkallningar tills ingångarna satt. Sabina fick också en inkallning med ställande som gick jättebra och hon fick bollbelöning. Freddie som hade snörbollen i munnen släppte den och blev stående. Men när han engagera sig i kampleken så fick hundarna byta. Det hade Sabina inget emot och hon tyckte det var kul att kampa. Skäms för att jag bara för att jag inte tränar så mycket med henne glömmer bort att leka. Skärpning från min sida. Vi hann med lite omvårdnad när vi kom hem. Kloklippning, stretchning och lite masage. Det verkade hundarna tycka vara mysigt och jag känner mig nöjd med att tagit hand om dom på ett bra sätt.

januari 2020
M T O T F L S
« Sep    
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Blog Stats

  • 118 794 hits

Kategorier

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 322 andra följare

Blogkeen

Labradorerna Sabina och Freddie