Lerig jaktträning

Efter senaste dagarnas regn var ängarna vid Ågesta livsfarliga att gå på. Och som om inte det vore nog hade bonden spritt ut gödsel över hela härligheten. När vi hade tränat klart var både Freddie och jag leriga upp till öronen och det blev dusch för båda när vi kom hem. Träningen höll på att sluta olyckligt, jag går upp i skogen för att kasta några markeringar åt de andra, Fran ville ha tennisbollar så jag sa att hon kunde kasta dom så att Freddie fick hämta dom, man är ju lite bekväm av sig 🙂 Freddie var så i gasen att han snubblade i diket och hoppade sen på 3 ben. Jag bara kände att nu får det vara nog med hältor och veterinärbesök men efter lite vila var han ok igen. Freddie hade skrapat upp ett sår på benet där han var rakad för blodprovet och det gjorde såklart lite ont. Skönt. Så vi kunde träna svåra markeringar och långa blinda dirigeringar. Det tar sig tycker jag och formen börjar likna den han hade som ung. Nu har vi 2 gäng att träna med och det börjar bli dags att lägga upp en långsiktig plan och inte bara träna ad-hook.

Regnigt sök

Trotsade regnet idag för sökträning. Det är faktiskt lite spännande med regn för dofterna trycks ner mot marken och det blir svårare för hundarna. Nu märktes inte det så mycket man man ska ju träna i alla väder för man vet aldrig hur det ser ut sedan när man tävlar. Det här var första träningen efter tävlingen och Freddie var hetare än någonsin. Han letade bra och markerade fint men påvisen… Helt galen och kampskallade när jag inte släppte iväg honom fort nog. Jag fick jobba mycket med att stå still när han hävde sig fram och bara gå när han travade. Det här kommer jag fokusera på framöver, det är livsfarligt som han beter sig. Annars är jag nöjd, fina tomslag och letade bra. Vi körde belöning på alla figgar utom en då Freddie smet före.

Ikväll ska vi på middag och imorgon blir det jaktträning igen. Vore skönt om det slutat regna då.

Skruttigt

Här blir inte mycket gjort. Freddie har problem med kisseriet och har nu fått något som heter cystinkristaller i blåsan. Det här är ett medfött fel som medicineras resten av livet. Dessutom ska vi dra ner på proteinet. Svårt med en hund som äter så mycket som Freddie. Sabina började halta igen förra helgen och har fått smärtstillande. Nu är hon ok så jag ska testa att ta bort tabletterna, kommer hältan tillbaka blir det en ny pencelinkur. Själv har jag dragits med halsont och allmän hängighet i flera veckor nu. Det är inte kul alls för jag orkar inte göra allt jag vill göra.

I lördags var vi i alla fall iväg på jaktträning med ett nytt gäng. De var mycket trevliga och alla fick jobba efter sina önskemål och ingen ifrågasatte varför man gjorde si eller så. Väldigt skönt och avslappnat, jag kommer hänga med fler gånger.