Min träning

Jag anmälde mig i ett svagt ögonblick till Midnattsloppet som går av stapeln nästa lördag. Det som varit bra med det är att jag upprätthålligt träningen under sommaren istället för som man brukar göra uppehåll. Jag har också gjort rejäla framsteg. I våras klarade jag nätt och jämt av att springa 2 km, idag är 5 km inga problem och jag grejar ca 8 km med viss egen-peppning. Det är bra för självförtroendet och fram för allt känner jag att jag orkar mycket mer. I söndags gick vi 3 timmar i skogen och jag var knappt trött, tidigare har en sådan tur gjort mig totalt utpumpad. Samma sak med sökträingen igår. Jag brukar tycka det är fysiskt ansträngande för det blir rätt mycket spring i skogen med vallning, figgande och påvis men igår kändes det bra. Så hur det än går nästa lördag så känner jag mig som en vinnare hälsomässigt.

Hur går det att träna på LCHF då? Alldeles utmärkt, jag känner aldrig av mjölksyra eller att benen stumnar. Något som är lite lustigt är att det tar en stund för fettdriften att komma igång (tror jag) för första 10-15 min kan vara lite tröttsamma men sedan är det som att något ”kickar” in för man får en extra skjuss och sedan orkar man länge. Jag brukar äta lite kolhydrater någon timma innan passet i form av en smothie med bär och ett pulver som heter Maca. Det blir ca 5 g kolhydrater, detta för att jag ska orka lite mer och få ut mer av passet. Direkt efteråt äter eller dricker jag något proteinrikt för muskeluppbyggnadens skull. Det här är mitt sätt som funkar bra för mig. Jag är noga med att stretcha ordentligt efter varje pass, slarvar jag med det får jag lätt ont i höft och knä. Vårens styrketräning har nog gjort nytta också. Den ska jag ta upp igen efter loppet.

Sök!

I sommar var vi på sökläger på Klickerklok med Thomas Stokke som instruktör. Vi var bara 3 deltagare så det var väldigt lyxigt, Lina med Zaphoid och Cecilia med kesen Ceasar. Det gjorde att vi hann med minst 3 pass om dagen och det är verkligen givande att kunna köra så mycket på raken. Vi började med att bara kolla hur det såg ut och jag skulle passa på att köra tomt första men med upphissad rulle. Jag hissade inte upp rullen tillräckligt och då såg jag att Freddie tog rullen när jag ropade på honom. Dessutom så tyckte Thomas att han inte spran tillräckligt rakt utan gärna missade i hörnen.

Åtgärden blev dels back-to-basic med systemträning, vi testade både ljud och synretning och kom fram till att syn passar bäst. Samtidigt fick figgarna vänta några sekunder innan de började belöna, detta för att göra avtryckaren trögare. Sen jobbade vi med stig- och skogslydnad. Ett annat råd var att lägga in många tomslag i träningen så inte det blir något konstigt.

Jag inser att det stora felet jag gjort är att träna för ensidigt och förutsägbart. Det blir lätt så när man ska tävla och fokuserar på det. Men jag tycker Freddie gjorde framsteg med träningen och nu har jag faktiskt anmält oss till en tävling. Så mycket mer sök har det inte blivit i sommar men jag hoppas vi kommer igång igen snart.