Vi är hemma en sväng för att tvätta och fixa i trädgården hemma. Uppkopplingen på landet är obefintlig så därför har det blivit skralt med uppdatering. Jag inledde semestern med en resa till Frankrike, först Dijon och sedan Paris. Vi råkade ut för värsta värmeböljan vilket inte är så kul när man ska åka runt och titta på olika sevärdheter. Men något som berörde mig illa var hur hundarna mådde i värmen. Det är ofta man pratar om att utomlands får minsann hundarna följa med överallt medan det i Sverige oftast inte är tillåtet med hundar på restauranger och i affärer. Men jag undrar om de Franska hundarna tycker att det är så kul att hänga med jämt. Många mådde riktigt dåligt i värmen utan att ägarna brydde sig eller såg till att hundarna skulle få skugga och vatten. Och hur kul är det att ligga på den servering där det passerar massa folk och andra hundar hela tiden som nästan trampar på dom. Många uteliggare hade hund också och dom såg inte alls ut att må bra. Man verkar inte mycket för trevlig hundträning heller utan det var mycket ryck i kopplet, i alla fall det jag såg. Nä jag tycker den Svenska hundhållningen är betydligt trevligare.

Sabina och Freddie fick vara med husse på landet när jag var bortrest och där har de det bra. Sabina orkar inte så mycket utan verkar nöjd med att ligga på gräsmattan och spana. Freddie får hänga med husse på löpturer och han verkar outtröttlig. Tycker det är lite skumt att han inte orkar så mycket när de springer i stan och han måste vara kopplad. När han får vara lös och springer minst dubbla sträckan är det inga  problem.

Vi har varit en sväng till Öland också. I år fick Sabina stanna hemma, det blir för jobbigt för henne med miljöombyte och en massa stök. Hon blev väl omhändertagen av Filip. Och snart bär det av till stugan igen, härligt.

Som jag skrev i förra inlägget har jag fått kostrådgivning till Sabina. Hon har fått prova på olika foder från Halla varvat med vom, kött, lever, mald kycklinghals. En halvtimma innan maten så får hon fiberhusk som fått svälla i vatten över natten. Det får jag blanda med blodpulver för att hon ska äta det. Freddie får han med då han alltid haft känslig mage. På kvällen får Sabina Fortiflora stött över maten. Som all probiotika är den svindyr men jag tänkte köra en kur. Det här att gjort att hennes harklingar nästan helt upphört. Förmodligen har de berott på att hon lider av sura uppstötningar i kombination med hennes förslappade strupe. Har pratat med veterinären om det här men de har sagt att det inte går att göra något. Jag tycker också att hennes kliande minskat i och med foderbytet och det vore toppen. Både harklingarna och det eviga kliande är rätt irriterande och framförallt måste det vara jättejobbigt för Sabina. Jag är så glad och tacksam att vi fick hjälp med detta.

Nu ska vi fira midsommar och hundarna ska få lufsa i skogen och kanske blir det lite bad också för Freddies del. Sabina brukar numera stå i vattnet och spana.

Det var länge sedan jag skrev om mina hundars mat. Jag skippade torrfodret för många år sedan och började ”barfa” som det slarvigt heter. Då var det nytt men idag vet de flesta i alla fall på ett ungefär vad det innebär. Det finns dessutom bekväma färdigblandade allternativ för den som är osäker eller inte orkar hålla på och räkna ut själv vad hunden behöver. Men et tycker jag är det fina med barf att man kan anpassa maten efter hundens behov. T ex så har Freddie lätt att få kristaller i urinblåsan och behöver därför minska på proteinet. För att han ska få i sig den energi han behöver ger jag extra fett och gärna lammfett. Sabina kan inte längre smälta ben utan kräks om jag ger henne det, även kycklinghals som är det snällaste man kan ge. Därför har jag länge gett vom & hundemat som var det första barf-liknande färskfodret som fanns att köpa i Sverige. Sabina har tacklat av rejält, hon är trots allt 13 år, snart 14 så jag har tagit det som naturligt. Men hon kliar sig något våldsamt. Inte så att hon är röd eller har utslag men allmänt kliig bara. Hos veterinären fick jag medel mot rävskabb men det kan det inte bara vara. Nu fick jag tips av en duktig kostrådgivare, Rose-Marie Kullberg om att innehållet i v&h har ändrats och att det inte längre kan räknas som helfoder. Bl a innehåller det för lite nötkött och det gör att hunden kan få zinkbrist. Så nu står jag i kvalet att hitta ett annat helfoder eller börja mixa själv. Det senare är inte så farligt, nu för tiden finns det allt möjligt i malen form, kyklingskrov, oxkött, vom och organ. De färdigblandade som finns innehåller vegetabilisk olja och det vill jag inte ge, den består av omega-6 som är inflammationsbildande. Med tanke på Sabinas dåliga leder är det inget hon behöver. Förmodligen kommer det bli en mix för att inte familjen ska protestera när de ska sköta utfodringen.

Tillskottsdelen har också utökats. Sedan tidigare får Sabina fiskolja, Fortodol (gurkmejaextrakt) och blodpulver. Nu har jag börjat ge mjölksyrad kalk och Standards Immun som ska vara allmänt stärkande. För magen får båda hundarna en sked blötlakt fiberhusk på fastande mage. Så själva matdelen är inte så krånglig, värre är det att få med alla tillskott tycker jag.

Om någon undrar vad Freddie äter så ser det ut så här:

Morgon har jag ett rullande 6 dagarsschema, 100 g av vom, kött, 50 g lever, vom, kött, fisk. Till det tillsätter jag  lammfett.

Till middag får Freddie köttiga ben, runt 300 g. Oftast kycklingklubba men jag varierar med fläsk, nöt och lamm, vad jag får tag i.

Jag tycker att man ska titta på hur hunden mår. T ex så testade jag att öka på levermängden men då fick Freddie rinnande ögon vilket kan vara symptom på både för mycket och för lite a-vitamin. För övrigt är han välmusklad med glansig päls. Man borde lite mer på sitt eget omdöme tycker jag. När Sabina åt BARF så var hon blodgivare och då fick jag regelbunden en check-up på blodvärdena och de var alltid perfekta.

Fråga gärna om ni undrar över något av det jag skriver. Jag är ingen utbildad expert och ger inte kostråd utan skriver bara vad jag kommit fram till med mina hundar.

Just nu är det skytteltrafik till veterinären. Först var det Sabina som började kissa på sig. Det visade sig vara urinvägsinfektion. När jag lämnade in urinprov för att kolla om hon var ok efter atibiotikakuren passade jag på att lämna in urinprov för Freddie också. Det skulle jag gjort för länge sedan eftersom vi sänkte dosen på hans medicin innan jul. Så Sabina var inte ok och har fått en ny tablettkur. Freddie hade kristaller i urinen så nu ska vi kolla honom med ultraljud.
Anledningen till att vi försökte sänka dosen är att den medicin har tar inte är bra för levern. Vid full dos så fick han sämre levervärden. Nu får vi öka igen och det känns inte bra alls.

Det här året har verkligen inte gått i hundträningens tecken. Ett hundliv är förhoppningsvis långt och under den perioden så är det inte konstigt att det inträffar perioder där man inte riktigt har tid eller lust att ha hundträning som huvudsyssla. Det är säkert så för många att man aldrig tröttnar men för min del har det varit annat som tagit tid, kraft och energi i år. Vi har fyllt år, dottern har flyttat till Vancouver och det har inneburit resor och annat kul. Jag har bytt jobb (igen) och det är faktiskt rätt jobbigt.

Nu menar jag inte att jag helt lagt hundträning på hyllan, har man en Freddie funkar inte det. Vi tränar sök, lite jakt som aktivering och lite lydnad på promenaderna. Men senaste dagarna har det blivit riktigt mycket. I lördags blev det sökträning och jag tycker Freddie börjar bli riktigt duktig. Eftersom det var en känd bana passade jag på med fler tomslag än slag med träff. Var väl bara något slag som blev för grunt men när jag skickade om gick Freddie ut fint.

I söndags var det jaktträning i Södertälje som en kille som heter David (viltben.se) ordnade. Kul stationer och jag gick in med förutsättningen att vi skulle ha kul och lyckas med övningarna. Förutom lite störning av snart-löptik så gick det helt enligt plan. Väldigt nöjd med att Freddie lyssnade på stoppsignalen när han fastnade i doften och fortsatte ut.

Igår hängde jag med ett gäng boxerägare och träna i Haninge hundhall. Så skönt att träna inomhus i ruskvädret. De flesta momenten sitter faktiskt bra trots att miljön var lite stökig. Jag hoppas det blir fler tillfällen. Freddie fick avsluta kvällen med en mil med husse.

Oj höll på att glömma det viktigaste. Sabina fyllde 13 år i söndags. Hör och ser inte så bra, lite långsam på promenaderna men ändå pigg för sin ålder.

Vilken sommar vi har och har haft. Sedan sist har jag börjat på nytt jobb och haft semester. Det här med nya jobbet har tagit på krafterna så hundträningen blivit lidande. Det blir några lydnadspass ibland men inget strukturerat tyvärr. En annan anledning är att jag blivit av med mina träningsplatser. Forbollsplanen har förvandlats till konstgräsplan och lekparken har rustats upp. Sedan gör värmen sitt, jag får bomull i huvudet när det är varmt och orkar ingenting. Men när vi badar brukar jag passa på att ta med chuck-it och några tennisbollar. Bra motion och går att försvåra. En sak jag upptäckte var hur ”farligt” det är att alltid träna på samma sätt. Avståndet blir ungefär det samma varje gång jag kastar så när Filip kastade hade Freddie väldigt svårt att fatta att han måste längre ut.

Vi har haft det skönt på landet och nu har vi äntligen fått ordning på vattnet så man kan duscha och diska utan att det är ett projekt. Underbart skönt. Det gör att det är lättare att ge sig ut på en löptur också.

Nu när det är liiite svalare så hoppas jag vi kan komma igång med både söket och lydnaden. Vill klämma in lite jaktträning också för att det är så kul. Lyckades cykla omkull förra veckan med en förmodad revbensspricka vilket gör att jag inte är helt rörlig. Jag får helt enkelt hitta på lite andra belöningar än dragkamp.

IMG_3094

Det som tagit mest tid är att både jag och Niklas fyllt 50 år. Även om vi hållit det enkelt så har det varit en del fix i alla fall. Mitt firande gick av stapeln i Paris men vänner. En helt underbar stad som jag besöker allt för sällan.

Både hund- och egen träning har fått stryka på foten, jag har varken sprungit eller hunnit med yogan. Hoppas det blir bättring nu. Husse tar i alla fall med Freddie på löpturer ibland och jag kör intervallträning.

Men jag måste prata lite lchf idag. Jag har ätit enligt lchf i över 5 år, jag mår bra och glad att hittat ett sätt att äta som jag kan leva med och som gör att jag inte går upp i vikt. Dessutom mår jag väldigt bra av kosten. Men nu har det varit mycket om olika typer av fastor och jag har läst mycket på en blogg som heter higfatfitness, köpte Martinas bok. Så jag började med att testa 16:8 fasta. Det innebär att man fastar 16 timmar och äter under 8 timmar. Inte hela tiden så klart men under de 8 timmarna är det ok att äta, under de 16 kan man dricka te, kaffe och vatten. Jag brukar äta middag vid 7 sen hoppar jag över frukost, dricker bara kaffe och sedan brunch vid 11. Det har gått bra, inga problem att inte äta frukost vilket förvånar mig. Jag har alltid varit en sådan som måste äta frukost. För mig är det här nyttigt då jag lär mig att jag inte dör om jag inte får mat och jag lär mig känna skillnad på riktig hunger och sug. Jag inser att jag inte har haft koll på när jag är hungrig eller mätt. Nu hände det inte så mycket så jag har lagt in träning innan jag äter dagens första mål, bäst är högintesiv styrketräning men det blir lite löpning också. Jag har dragit ner på mejeriprodukter till ett minimum, bara lite gräddsås ibland och absolut inget snask. Det här har gjort att viktminskningen äntligen tagit fart. Nej inget ras men det tickar stadigt nedåt. I Paris ville jag inte hålla diet så då blev det vin och några efterrätter. Gick upp 2 kg men de var borta igen efter en vecka.

Nu ska jag börja jobba igen så det ska bli spännande om jag kan hålla det här ätmönstret. Utmaningen blir motionen, kommer inte kunna träna innan jag äter första målet men jag tror det funkar med kvällsträning. Jag kan verkligen rekommendera att börja prova att ändra sitt sätt att äta om viktminskningen står still. När jag väl slutat med choklad, nötter och mejerier så är jag inte ens sugen längre. Jag äter mig rejält mätt de mål jag äter och är pigg och har energi.

Läser då och då på bloggar och fb att det lärs ut på kurser att ordet NEJ är tabu. En del skyller problemet med hundattacker på detta. Och det är sant att man i klickerträningen inte tränar med positivt straff eller korrigering som det heter på svenska. Men de hundar som jag möter som har utfallsproblem är inte direkt klickertränade. Istället hör man ofta på långt håll en ägare som innan vi hinner mötas sagt åt sin hund minst 10 ggr utan resultat. Jag har nog aldrig upplevt att en hundägare passivt låtit sin hund hålla på och bete sig.

Jag håller kurser i det som kallas allmänlydnad för valpar och äldre hundar och jag har aldrig lärt ut att man inte får säga nej. Däremot försöker jag lära in beteenden som fungerar i vardagen. Den vanliga ”nej”-träningen brukar se ut så att man ställer ut en skål med godis och så får hundarna med ägaren i koppel passera skålen, försöker hunden äta upp godiset ska man säga nej med skarp röst, kanske också peta hunden i sidan om det behövs och en del tycker man ska rycka till i kopplet för att lära hunden att ”Nej” betyder obehag. Vad lär sig hunden på det? En sak den lär sig är att man försöker inte ta godis som ligger i en skål och framförallt inte när någon säger ordet nej. Men många förväntar sig att hunden lärt sig en massa andra saker. Jag brukar fråga vad man vill att nej ska betyda. Ett vanligt svar är ”sluta med det du håller på med”. Har hunden förstått?

Jag ska ge ett exempel: Du har tänkt se en bra film på tv och skulle vilja ha något gott att äta framför filmen. I frysen hittar du din favoritglass och du lägger för dig i en tallrik och tar med den till soffan. När du sitter där och äter och tittar på film kommer din sambo hem och skriker NEEJ! Du kanske tittar dig omkring för att se vad som har hänt men hen står och tittar på dig med sur min. Oj, hen kanske inte gillar att jag äter glass i soffan eller vad är det hen gapar om tänker du? Det visar sig att hen har köpt glassen för att ta med till jobbet dagen därpå och bjuda på. Nu har du ätit upp den.

Hur skulle du kunna förstå det bara genom ordet nej? Du är människa och vet att nej kan betyda olika saker, det kan vara svar på en fråga om vägen, det kan vara svar på om man vill göra något osv. Men att vi tror att hundarna ska kunna förstå att nej betyder ta inte godiset, jaga inte haren, skäll inte på grannen osv, det är väldigt konstigt tycker jag.

Därför tycker jag det är bättre att fundera på vad jag vill att hunden ska göra i olika situationer och lära den det. När vi möter andra ska hunden gå vid sidan, när hunden ser en hare ska den komma till mig, när vi går förbi något ätbart ska hunden be om lov osv. Om något händer som vi inte tränat på kallar jag på hunden och har då lärt hunden att komma när jag ropar. Men en bra inkallning, stadga vid sidan och kanske ett stoppkommando klarar man sig i de flesta lägen. Då kan jag också ta till basrösten och ha en hund som lyssnar när det verkligen gäller istället för ett uttjatat nej som hunden helt ignorerar.

 

Den här veckan har det gått bättre med träningen. Freddie har fått gå med väskor, gjort 2 distanspass varav ett längre (60 min) och 2 intervallpass. Jag kör intervaller tills han blir andfådd, just nu 3*200 m ungefär. Intervaller och balans är det som jag tycker är viktigast att träna för Freddies del. Han är rätt stark och både i jakten och söket är det explositet som behövs. Vi har kört ett pass balansera på en stock, det fick Sabina också göra. Hon behöver mycket balans och stärka upp de små musklerna. 

Själv har jag haft 2 löppass, ett 30 min och ett 60 min, 1 yogapass, 1 qigongpass och ett styrkepass. Blir ingen yoga ikväll för vi ska på rock, Ninebelowzero. Mitt jobb vill anmäla 2 lag till tunnelloppet och då sa jag ok. Jag som inte tänkt springa något lopp i år måste nu lägga upp en träningsplan. Vikten kryper sakta nedåt och jag har börjat logga vad jag äter för att ha lite koll, oftast blir det faktiskt för lite så det är bra att man kan justera. Det är lite problematiskt med lchf, i går var jag ensam hemma och skulle mysa i soffan med lite god ost och fläsksvålar jag köpte i London. Orkade bara några få bitar innan jag var proppmätt. Fast man kan mysa utan att äta, kollade ”Äta, sova, dö” väldigt bra och jag förstår att den fick priser. Sen fick jag tips om att man kan ladda ner en plugg-in så att man kan kolla på bbc-play och det blev brittiska Masterchef, den bästa enligt mig.

Med träningen går det rätt bra, med bloggandet går det sämre. En Londonresa kom emellan och så lite annat som gjort att fokuset  varit på annat håll. Jag har gjort ett träningsschema åt mig själv också. Jag vill få in mer styrketräning och löpning i veckorna utöver yogan och qigongen som jag redan utför regelbundet. Jag kör också s.k. periodisk fasta sedan några veckor och det börjar visa resultat på vågen. Är väldigt peppad att komma i form nu. Periodisk fasta, eller pf som det brukar förkortas innebär att man antingen fastar några dagar i veckan ett helt dygn eller som jag en del av dygnet varje dag. Enkelt uttryckt så hoppar jag över frukosten, en stor grej för mig som alltid trott jag ska dö av svält om jag inte får min frukost. Det är nyttigt för min del att inse att jag klarar mig bra även om jag är hungrig, jag kan till och med träna på tom mage. Faktum är att det brukar gå bättre än om jag tränar några timmar efter lunch. Lunch, middag och ev. mellanmål är fortfarande lchf. 

Förra veckan kom jag med på en clinic i jaktfot hos Eva Bodfältd. Den var riktigt bra och även folk som inte håller på med jaktapportering borde ha nytta av den. Stor del handlade om att få bort stress och frustration vid sidan. Detta genom att ge hunden tydliga ramar och en kunskap om vad som gäller. Eva visade på 3 olika hundar, en valp, hur man börjar träna, en hund som gärna går lite för långt fram och pendlar (det är vårt problem) och en hund som var väldigt stressad och klängig. Egentligen var det samma lösning för alla 3 och det gick snabbt för alla 3 hundarna att förstå när förarna bara var tydliga och konsekventa. Så receptet är:

  1. Lär hunden var den ska vara, positionen
  2. Öka förståelsen genom att jobba med störningar
  3. Ignorera hunden om den hoppar och skuttar
  4. Ta bort ingångar och låt inte hunden komma i fotposition framifrån under inlärningen
  5. Och det viktigaste, undvik ögonkontakt, kontakt skapar aktivitet.

Vi har börjat träna så smått på detta, det går visst att lära gamla hundar sitta🙂 Vid matskålen får Freddie sitta och tittar han på mig händer inget, när han fokuserar på matskålen försöker jag lura honom med olika ord eller puttar på honom. Ute måste han gå vid min sida för att få komma lös, gå och nosa osv. Det här har jag kört sedan han var liten med skillnaden är nu att jag kliar honom, försöker smita undan, låter honom försöka ta en godis eller något annat. Kommer Freddie in när han är lös får han inte sticka iväg när han fått godisen utan måste gå fot några steg med mig kliande på huvudet. Det här har Freddie fattat fort, tog bara några dagar. 

Till sist har jag anmält mig till en facebook-grupp som Gameondog anordnat om framåtsändande. Man kommer få tips, filmer och kunna lägga upp filmer med sitt eget arbete. Himla smart grej.

augusti 2016
M T O T F L S
« Jul    
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Blog Stats

  • 117,917 hits

Kategorier

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 322 andra följare

Blogkeen

Labradorerna Sabina och Freddie
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 322 andra följare