You are currently browsing the monthly archive for juli 2007.

När man nämner att man klickertränar sin hund möts man ofta av intresse och att ”det verkar ju bra men funkar inte i vardagen och definitivt inte i jaktträningen”. Har försökt förklara mig blå att det visst fungerar men under en diskusion en kväll på campen gick det upp för mig varför jag inte når fram. Jag har missat en viktig bit. De flesta som inte vet så mycket mer om klicker än att det är den dosa som låter när man trycker på den och att man betingar den med godis. Det är visserligen sant att det är så. Men det innebär inte att man alltid belönar med godis. Några vanliga missuppfattningar:

  • Godis är alltid belöningen och därför fungerar inte metoden när det är mer frestande situationer.
    Saken är den att godis bara är en av alla belöningsformer som funkar bäst när man lär in delar av moment där man vill ha hög förstärkningsfrekvens. I jaktträningen kan man använda det i de grundläggande avlämningsträningarna hemma i köket, att träna in fotgående i lugna miljöer, sitt mm. Sedan använder jag denna grund när jag plockar in mer störning och svårare övningar. T ex så belönar jag fot med att få hämta en apport. Jag sätter upp vissa förutsättningar för att få jobba. Går man inte fot så kastas ingen apport, sitter man inte stadigt ”försvinner” apporten, allternativt det tar stopp (lina eller koppel). Detta är inget nytt under solen utan metoder som många använder sig av. Däremot så lär jag inte in fot och stadga med koppelryck. Inte för att jag har problem att ta tag i min hund utan för att jag upptäckt att Freddie sitter mycket stadigare om han har något att vinna på det. Det är skoj att se hur han trycker ner ändan i backen för att inte lockas att sticka i förtid.
  • Man sitter med klickern i högsta hugg och väntar på att hunden ska utföra det beteendet man vill shejpa (forma)
    Också en rätt lustig föreställning. Det skulle bli ytters ineffektiv träning och ta lång tid för varje moment. Tror man att det är så förstår jag verkligen att man tycker att klickerträning är rena gojan. Nej man ser alltid till att hunden inte har så många valmöjligheter och rättar till miljön så att det blir lätt för hunden att göra det som förväntas. Att t ex klickerträna inkallning för en valp är en enkel match. Man smyger iväg när valpen är upptagen av annat och när den upptäcker att du är en bit bort så är det en lätt sak att belöna farten in. Ska hunden gå rakt vid sidan så är det en lätt sak att placera sig intill en vägg om nu hunden skulle få för sig att vika ut baken. När det gäller själva apporteringsträningen gör jag inte annorlunda nu än innan jag började med klicker. Skillnaden är kanske att jag gärna belönar ett bra fotgående eller avlämningen med godis då det lugnar ner Freddie och ger mig en indikation på hur uppjagad han är. När han inte längre tar godis är det dags för rast. Belönar också gärna ett väl utfört arbete med lite bollek.
  • Klickertränade hundar har aldrig upplevt krav och är därför oregerliga.
    Jag skulle vilja påstå att det oftast är tvärt om. För min del som vill ha en väl kontrollerad hund på jakt finns det inga genvägar. Man kan inte låta hunden springa vind för våg och självbelöna sig till vardags för att sedan kräva att den ska kunna gå fot under långt mer stimulerande miljöer. Nej Freddie går nästan alltid i koppel vid min sida eller utan koppel för all del men fortfarande vid sidan. Han ber om lov för att få nosa och kissa och det är också belöningen för gott uppförande. Detta är saker som jag sällan ruckar på. En hund lär sig hela sin vakna tid det är bara att inse. Orkar jag av en eller annan anledning inte hålla på detta så får han ett frikommando. Samma sak är det med arbetet, följer man inte mina regler får man inte jobba. Försöker man hoppa ut ur bilen får man vänta en stund innan dörren öppnas igen. Vissa kallar detta ledarskap, jag kallar det kontroll på hunden.
  • Man FÅR inte korrigera hunden
    Får är ett starkt ord, bör vore bättre. Det är inte för att man är specielt mjuk i sin träning och rädd för att vara elak. Det är helt enkelt så att inlärningen blir inte lika effektiv därför undviker man det. Jag korrigerar ibland men väl medveten om att anledningen till att jag behöver ta till det är för att jag gått för fort fram i träningen. Men jag har märkt att för Freddies del är det bara dumt att korrigera i samband med arbete för han jagar bara upp sig och tappar fokus. Det sker nästan uteslutande när jag är på kurs och väljer den vägen för att kunna vara med på övningarna och det är ett medvetet val som jag får betala för i slutänden.

Till sist så är den störta vinsten för mig med klickerträning är att jag fått verktyg för att lägga upp min träning på ett effektivt sätt. Handen på hjärtat, hur många sätter sig ner och tänker igenom vad dagens träning ska ha för mål och vilka steg man ska träna för att nå dit. Hur ofta analyserar man vad som gick bra eller dåligt och varför. För en erfaren hundtränare som tränat många hundar sitter detta i ryggmärgen men för oss andra krävs mer eftertanke.

Jag hoppas det här kan skingra lite missförstånd och om någon undrar över något så är det bara att  fråga.

Idag inträffade en närmast historisk händelse, Niklas följde med mig och träna. Jätteskoj tyckte både jag och Freddie. Vi åkte till samma plats som igår för att utnyttja samma område jag körde på då. Idag ville jag träna dirigering i kombination med markering. Vi började med att Niklas kasta en markering i dungen där vi tränade igår och så smög han ut en apport när Freddie var påväg tillbaka. Sen fick Freddie en markering i ett stenparti och efter det skulle han hämta dirigeringen. Han ville inte gärna släppa sista markeringsområdet och drog rakt in i mitt ben när jag skickade honom. Men det gick lätt att stoppa ochkalla tillbaka och nu gick Freddie som ett spjut på markeringen. Sen gjorde vi om samma sak fast tvärt om. Det gick jättebra och var inte särskilt svårt när Freddie väl begrep. En bra övning för att få Freddie att verkligen gå dit jag pekar. Efter det ville jag börja träna dubbelmarkering i det höga gräset. Först fick Freddie 2 väl avskilda enkelmarkeringar och sedan en dubbel på samma område. När jag skicka på den andra såg Freddie ut som ett frågetecken. Sen på andra ”jaa” så gav han sig iväg till rätt ställe. Men han hittade inte och sprang oturligt nästan rakt över men fel i vind. Jag försökte blåsa Freddie rätt men det lyckades ändå inte. Till slut fick jag ta in honom och så lyfte Niklas på dummyn så han hittade den. Freddie var nog för trött för nya övningar. Det är jobbigt att springa och leta i detta höga gräs. På väg tillbaka så gjorde vi en ”inte-byta-dummy” övning på vägen. Niklas kasta en dummy bortom honom och så kasta han en till vid sina fötter när han var på väg. Den landa framför tassarna på Freddie som raskt bytte. Jag tjoa på Niklas som ropa nej. Meningen var ju att man bara skulle vara snabb och plocka upp dummyn utan att säga något. Vi gjorde om men nu fattade Freddie att han inte fick byta och passerade dummyn så långt ifrån han bara kunde. Han fick bollbelöning när han var så duktig. Vi gjorde om med ett mer provocerande kast men han var lika duktig. Tredje gången ville han inte gå ut utan stannade och vänta på bollen. När han tillslut hämtade dummyn kastade Niklas kanindummyn men inte ens den fick Freddie att byta. Bra jobbat. Belönade med mycket bollek. Efter det fick vi sitta en bra stund vid bilen för att Freddie skulle få en någorlunda normal andhämtning.

Fick precis rapport från Rimbo att provet gått bra för Peter och Hermes. Några små fadäser men vi håller tummarna för att det blir pris. Freddies kurskompis Geminie startade precis och även våra 2 Novor skulle starta. Marias och Mats. Håller tummarna för alla 3. Ångrat att jag inte åkte upp, hade varit skoj att se alla. Imorgon börjar jobbet igen och dessutom har vi bröllopsdag.

Som förälder till en tonårsson ställs tålamodet på prov. I morse ringde klockan 5.00 för att vi skulle åka till Arlanda och vinka av Filip som skulle åka till England med scouterna. Det sista vi gör innan vi startar är att för 17:e gången fråga om han har koll på pass och pengar och för ett stön till svar. Vad tror ni händer? På Arlanda hittar han inte passet. Här fungerar varken positivt eller straff utan utbrottet vi får är ren ilska och uppgivenhet. Rådiga Vanessa (syster) springer bort och pratar med ledarna som hör sig för vad vi kan göra med incheckningspersonalen. Filip får boardingkort och bagaget placeras stand-by i väntan på passet. Guldstjärna till BA. Niklas åker hem och hittar passet på yttertrappan. Filip har tappat det när han skulle in och hämta jackan han glömt. Filip hinner in genom säkerhetskontrollen i god tid innan planet går, pust. Efter den pärsen däckade Niklas i soffan. Själv var jag mer rastlös och drog iväg med Freddie  till Ågesta.

Den här veckan står dirigering och markeringsarbete på schemat och jag började med att gå runt en liten dunge mitt på ängen. Gräset ar rejält högt ochgav  perfekt svårighet. Satte Freddie och gick ut och kastade 6 dummies runt i dungen. Sen skicka jag Freddie på 2 från ca 30 m. Gick ett kvarts varv runt och öka på avståndet med 10 m. Skicka igen på 2 och gick ytterligare att kvarts varv och skicka till slut på 1 från ca 50 m och den sista från 60 m, samma håll. Linjen gick genom tistelsnår men Freddie sprang rakt och fint alla gånger. Snubblade sista gången varpå han stanna och fråga men när jag inte sa något fortsatte han framåt. Med detta var jag nöjd och hade skingrat tankarna lite. Känns bra inför WT på lördag.

Nu är vi hemma igen från landet. Drog ut på det in i det längsta men till slut måste man bara ge sig av.  Sabinas tå är fortfarande svullen och igår hade veterinären pratat in på mobilsvar att hon har en kronisk inflammation. Undrar vad sjutton man ska göra åt det. Till vidare får hon behålla tratten och fortsätta vila. Hon verkar ganska nöjd med att gå och skrota på tomten och blir bara lite ledsen när hon inte får följa med när Freddie och jag går ut och tränar.Vi har jobbat på med söket. I tisdags la jag ut söket på samma ställe som tidigare och med alla dummies exakt som dom legat när Freddie fått se på men utan att han fick titta denna gång. Det gick kalasbra och även kaninen kom in till slut. Då fick Freddie bollbelöning och vi avslutade med den som den 5:e och sista. I går flyttade jag om i söket och gömde också  apporterna lite klurigt. Han hämta raskt in 6 och förvänta sig boll efter kaninen. Men jag skicka en gång till och nu märktes det att Freddie började bli trött för han började söka planlöst. Någon sa att det går en magisk gräns vid 6 apporter, får man dom att passera den gränsen kan hunden söka hur många som helst. Jag lät i alla fall Freddie hållas och ignorerade han sfrågor. Till slut satte han igång att söka igen och hittade en till. Nu blev det bollbelöning.

Idag tänkte jag göra det svårare och lägga ut 8 men så tyckte jag det var bättre med 6 och där han fick hämta alla. Kaninen flyttade jag ut en bit. Freddie sökte fantastiskt bra med ett fint sökmönster och jobba sig ut. Den sista virra han lite i början men gav sig sedan ut i området och hitta kaninen. Jag är riktigt nöjd och nu är det sags att byta område. Men jag tror söket ska få vila ett tag och att vi ska träna dirigering i veckan inför WT nästa söndag. Avslutade med linjetag där jag lagt ut en apport där vi tränat hela veckan. Idag så backade jag några meter upp på ett litet berg. Genast blev det svårt och Freddie stanna och fråga. Jag kalla in och skickade om. Vill inte uppmuntra detta frågande. Stanna ska man göra när jag blåser stopp.

Sabina smet med mig ut i skogen när jag gick för att plocka kantareller. Jag lät henne följa med och hon var så glad. Men vilken dålig kondis hon fått. Sabina flåsa och blev trött fort. Trots det hängde hon med hela vägen och markerade till och med kantareller hon hittade. Det var bra för henne för hon har sovit gott istället för att ligga och slicka på tån. Tratten slipper hon, slickar hon för mycket får det bli munkorg.

Jag har uppdaterat bloggen så om någon är intresserad av vad vi haft för oss i sommar går det bra att läsa nu. Har även skrivit in hur det gick på WT.

Idag regnar det och är riktigt trist väder. Niklas och Filip åkte in till Eskilstuna för att handla lite grejer till Filip som åker till England på lördag. Själv har jag passat på att koka saft på alla röda vinbär jag plockade igår. Freddie har fått göra ett sök där jag gick och la ut apporterna utan att han fick se. Han jobba på bra och fick ta in 6 st. Den sista var kaninen längst ut och när han kom raka vägen hem med den belöna jag med boll. Lämnade de övriga på fältet till i eftermiddag eller morgon bitti. På väg till söket la jag ut en dummy som jag skickade Freddie på som linjetag. Blåste söksignal men det snarare stjälpte än hjälpte Freddie så jag ska försöka hjälpa honom så lite som möjligt i fortsättningen.

Återbesöket gick bra men vi får avvakta med Sabinas svullna tå. Kunde bero på att hon slickat på tån så det har fått vara tratt på sedan dess. Hon kommer åt ändå så tån är fortfarande svullen. Dessutom så upptäckte jag en hårlös gul fläck på Freddies kind i fredags morse. Ringde veterinären i Eskilstuna och fick tid samma dag. Det var ”hot spot” och Freddie fick salva, blev rakad och fick tratt han med. Så nu har vi två tratthundar och det är inte helt lätt i en trång stuga. Inte blev det bättre av att vi fick besök också över natten. Det var visserligen trevligt eftersom det var vänner vi inte träffat på bra länge med dom envisades med att kasta pinnar i ett till Freddie. Trots att man säger ifrån så är dom där när man vänder ryggen till. Riktigt jobbigt. Tratten verkar inte störa i alla fall. Igår åkte vi till Malmköping och strosa runt i den mysiga staden och gick ner till strandcaféet och köpte glass. Freddie trodde han skulle få bada och satt och skakade. När vi sedan erbjöd honom vatten som caféet tillhandahöll åt hundar hoppa han ner med tassarna i hinken. Det är nog Freddies största sorg att han inte får följa med och bada. Idag drog han iväg ner mot diket men jag fick stopp på honom. Gick och la ut ett sök istället med 8 dummise och kaninen längst ut. Freddie jobba på bra och gick för första gången ut de 100 m där de längst ut låg. Missade ändå kaninen som låg där så den fick han hämta med mig. Imorgon ska jag lägga ut söket utan att han ser och med alla 11 dummies så det blir lätt att hitta.

Idag la jag ut söket på samma ställe som igår. Freddie fick titta på. Hade bestämt mig för att han skulle få hämta 6. Idag hade han svårt att komma ut på djupet och visade dessutom tendenser att söka vidare med dummy i munnen. Han fick hämta 7 av 10 och kom som längst ut 50 m. Verkade trött så det var ok. Sen fick han följa med ut och hämta de sista. Missade att lägga ut en och försökte hitta den men den låg i väskan. Vädret var nyregnat och svalt.Sabinas tå är svullen och verkar öm. Vi ska på återbesök till Bagis idag och jag hoppas det inte är något konstigt med tån.

Vi är tillbaka på landet igen. Freddie har fått vila och nu är det dags att ta tag i sökträningen. Jag gick ut på morgonen och snittsla upp ett sök med 11 dummies med ett djup på drygt 100 m och ca 40 m brett. Freddie jobba bra och tog till sist in en på djupet. 8 fick han hämta och sedan gick vi tillsammans och tog in de sista. Tanken är att ”lära” Freddie området för att senare gå och lägga ut söket utan att han ser. På eftermiddagen fick Freddie följa med och plocka svamp. Han var väldigt het och hoppig. När han fick frikommando for han iväg i full fart genom skogen och hitta diken att bada i. En gång for han tillbaka nästan säkert minst 500 m tillbaka till ett dike vi passerat. Jag fick inte stopp på honom och han kom tillbaka alldeles blöt i samma fart. Freddie har små sår här och där på kroppen, inte konstigt som han far fram.Sabina verkar ok i tån. Hon fick av sig bandaget och såret såg så fint ut att hon fick lufta det. Men så börja Sabina slicka på tån och fick ha tratt.

Ikväll kom jag hem från campen. Oj va skoj det har varit och vilken fantastisk liten hund jag har. 3 dagar har vi gått för Willy Gustavsson, en dag var det b-provsträning och vilthantering. Sen hade vi en dag med Tinnike från Holland och där har jag äntligen hittat en som tänker jaktträning på samma sätt som jag. Avslutningsvis var det WT igår. Freddie gick jättebra men vi hade lite otur på en ruta där Freddie blev förvirrad och jag inte kunde stötta honom då även mitt huvud tiltade. Men vi fick vår första fullpottare på en annan station så jag är mer än nöjd. 67 poäng fick vi ihop. Jag ska skriva mer detaljerat när vi kommer hem från semestern, det lovar jag men nu ska jag packa om för att åka till landet imorgon.

Jo jag måste berätta om stackars Sabina som fått operera bort klokapseln och tåbenet. Men nu när jag kom hem verkar hon helt ok och hon skutta runt som vanligt.

Idag var det ledigt hela dagen inför kvällens tävling. Efter frukost åkte vi med Peter och Jill till Döda fallet. Verkligen ett häftigt ställe som är värt ett besök. Efter fika och glass tänkte vi hitta ett ställe att bada hundarna för det var en varm dag. På vägen passera vi en jaktbutik och det får inte missas. Hitta en skön skjorta. Sen blev det hundbad och färd tillbaka för lunch. Den var slut så istället åkte vi till det Thailändska meditationscentret där det pågick något jippo. Där fick vi mumsig taimat för nästan ingenting.

Efter vila var det dags att åka ner till samlingen för kvällens working test. Vi hade nr 4. Första rutan blev en dubbelmarkering där den första kastades en bit på ett fält och den andra på andra sidan en busk- och gräsremsa där hundarna inte såg nerslaget. Skickade Freddie på den första som han fick leta lite efter. På nr 2 ville jag inte chansa utan skicka som en dirigering och blåste en liten söksignal. Helt onödigt då Freddie hittade bra själv. För att jag hjälpte till fick vi poängavdrag och hamna på 14. Andra rutan blev en till dubbelstation där hunden först fick en markering som hamna ner i en brant slänt full med tistlar och högt gräs. Hunden såg bara dummyn när den var överst i kastbågen och fick lita på hörseln. Jag skcika och blåste söksignal när Freddie var i rätt område eftersom jag sett att de andra hundarna gärna gav sig ut i ett vidare sök. Det gjorde att Freddie hitta dummyn snabbt. Sen skulle vi vända om och skicka hunden på ett enkelt linjetag på ca 30 m. Men Freddie började söka sig ut och när jag blåste stopp och försökte få ut honom fattade han inte alls. Tillslut så for han iväg ner i slänten igen, det var mycket roligare att röja runt där och nollan var ett faktum. Fick skicka en gång till i alla fall och nu gick det bättre. Förtretligt, framförallt när jag sedan såg att Gaynor gett oss en 9 av 10 för markeringen. I och med denna nolla var vi ute ur leken och man kunde slappna av. Vi gick till Bumper boy stationen. Vi fick prova innan så att hunden tog apporten och den tyckte Freddie var skoj. Ville inte riktigt släppa. Var orolig för om Freddie skulle vara stadig men det visade han sig vara. Markera fint den första som kom in klockrent. Ville sedan inte titta åt den nya riktningen och efter några försök lät jag Freddie sitta åt fel håll. Han såg nr 2 när den studsa och fick in den fint också. Här fick vi 17 poäng. Gissar på avdrag för att  Freddie inte var följsam. Nu var Freddie rejält i gasen och det blev inte bättre av att vi fick starta nästan direkt på nästa station. Här skulle hunden få en markering och när den lämna av smögs en ny apport ut på samma ställe. Här klanta jag mig rejält och då Freddie lämnat av den första så misstolkade jag Phils signal till skytten och skickade Freddie på linjetaget. Phil var snäll och lät mig gå iväg och komma tillbaka och göra om. Den här gången skötte jag mig och vi fick 20 poäng! Min fösta fullpottare någonsin. Det var bara en hund till som fått det på den stationen och jag fick särsilkt beröm för de fina avlämningarna J. Till sist var det en enkelmarkering upp i tistelssnår igen. Där hade vi varit och jobbat med Willy så jag visste vad svårigheten var. Därför hjälpte jag Freddie rejält med söksignalen och fick 16 poäng för det. Jag är jättenöjd med vårat arbete. Jag valde poängavdrag för att stötta då Freddie var rätt så trött i luvan efter veckan. Och Freddie gjorde sitt bästa, knalla inte utan höll ihop bra. Efter väl förättat värv fick jag en hamburgare och en öl och Freddie fick en smörgås och ett grisöra. Det satt fint. Som krydda på kvällens framgångar berättade Jill att det gått strålande för henne och Eizor också. Riktigt skoj att höra. Nu är dom på G.

Till sist vill jag sammafatta veckan med att det är toppen att få jobba så intensivt med sin hund under så många dagar. Man kommer varandra nära och växer ihop som ett team. Jag har lärt mig massor om Freddie och fått massor med nya träningsidéer. Måste verkligen tacka de som gjort detta med Campen möjligt, Bitte, Margot och Patricia, vilka guldmänniskor.

juli 2007
M T O T F L S
« Jun   Aug »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Blog Stats

  • 118,205 hits

Kategorier

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 322 andra följare

Blogkeen

Labradorerna Sabina och Freddie