You are currently browsing the monthly archive for september 2007.
Ja Jill, jag är jättetrött men också helt uppfylld. Det har varit så mycket information och man sitter hela tiden och tänker, ”ja just det”, ”det var en ny tanke”, ”det måste jag testa” osv. Det har också varit så skoj att prata med alla som också klickertränar. Jag för de flesta av mina diskusioner via datorn så att få göra detta live var helt underbart. Vad har behandlats idag då? Kathy började morgonen med att prata om Cues vilket närmast kan översättas till signaler. Hon började med att säga detta som jag tycker är så otroligt bra sammanfattande:
”Ett kommando/signal är inte ett ord som får hunden att utföra ett beteende utan en ”påknapp” som får hunden att göra något den tidigare blivit förstärkt för”. Man ger helt enkelt hunden en möjlighet att utföra ett visst beteende. Man kan jämföra med en 100 m löpare som får startsignalen att starta loppet. Det är inte själva signalen som gör att han springer utan den anger bara att nu är det dags att springa för att få möjligheten att vinna medaljen. Kathy rekomenderade oss att verkligen testa vilka signaler hunden verkligen kan för vet vi inte det, hur ska vi då kunna träna hunden. Vi lägger ofta stor vikt vid orden men för hunden är det bara signaler. Gör det lätt för hunden med tydliga signaler som inte kan blandas ihop och missförstås.
Sen var det Bobs tur och han hade massor av bra saker att säga. Tyvärr var hans presentationsteknik inte den bästa så det var massor av bilder som snabbt bläddrades förbi. Jag skrev för glatta livet men missade en hel del kändes det som. Rätt frustrerande. Något som fastnade var att det finns ingen metod som ger 100 % säkerhet. Han har jobbat mycket med djur för försvaret och hur väl dom än tränade så fanns det saker som gjorde att djuret misslyckades. Men med tanke på att djuren skickades iväg för att tränas av andra med en manual så måste jag säga att det är fantastiskt att dom hade så låg felprocent. Bob pratade en del om förstärkningsscheman men det känner jag är överkurs för mig. Han hävdar också att om man tränar rätt så ska man ha en ständig förbättring av beteendena man tränar. Hamnar man i platåer eller fastnar så får man analysera vad man gjort för fel. Det som är viktigt och inte nog kan poängteras är att man måste öva, öva, öva. Det krävs mycket övning för att lära sig fånga beteenden och förstärka rätt. Alla tränare på alla nivåer ska shapa ett nytt beteende i månaden.
Efter lunch var det Kathy igen som pratade om att sprida budskapet. Det var mest riktat till instruktörer men jag tyckte det var givande och man fick många träningstips. Viktigt är att lära sig filtrera bort det man inte vill hunden ska göra för att fokusera på det man vill att den ska göra. Man ska inte heller klicka för passiva beteenden för en nybörjarhund. Hunden ska alltid klickas för rörelse.
Bob avslutade dagen med att plocka upp lite trådar från förmiddagen. Bl a det intressanta med en ”keep going” signal. Skulle vara intressant att träna in men inget jag kommer lägga krut på nu. Det finns så mycket utvecklingspotential och jag är bara i början av min klickerträningskarriär. Avancerade tekniker för vänta tills jag kan grunderna bra. Funderar starkt på att gå Canis klickerinstruktörsutbildning och blev milt övertalad på lunchen 😉 att anmäla mig. Dagen avslutades med en frågestund. Jag passa på att fråga om hur man tränar bort pip och gnäll men dom hade ingen revolutionerande lösning 😮 utan det var det som Eva B lär ut. Belöna rätt beteende med arbete.
Föresten hann jag med lite hundträning i morse. Vi tränade att vänta på sin tur där man belönar väntan med arbete. Fungerade väldigt bra och samtidigt så träna vi lite grundfärdigheter. Sabina belv klickad för sitt vilket verkade förvåna henne. Hon bjöd på ligg, stå, ingång, sitt vackert men sitt fanns inte med bland de frivilliga beteendena. Intressant. Något att jobba på.
Jag sitter här helt tagen. Så mycket som snurrar i huvudet. Jag är verkligen glad att jag fått ta del av Bobs och Kathys stora erfarenhetsbank. Tänk bara att Bob tränat över 10 000 djur och flera av dem vilda. Det som berörde mig mest idag var Kathys berättelse om den mycket aggresiva valrosshanen som bodde på Washington zoo när hon började jobba där. ET som han heter hade dödat flera djur i bassängen och anföll människor som närmade sig. Hon började träna honom helt och hållet operant med mat som förstärkare. Han ändrade helt beteende och när hon slutade arbeta kunde ET 80 olika beteenden på kommando. Hon visade en film från sin sista dag och se denna kvinna i en bur stor som vårat kök tillsammans med denna jättelika 2-tonsvalross rörde mig till tårar. Som avslutning gav ET henne en kram med sin jättelika labb och en puss. Efter den uppvisningen är jag övertygad om att Bob har rätt när han säger att alla djur och alla beteenden kan tränas operant med positiv förstärkning.
Vi fick också en massa bra tips om hur man kan bli en bättre tränare. Bob berätta att han mycket sällan har använt korrigering i sin träning men poängterade att ska man göra det måste man vara än mer nogran med timing och avägning än när man förstärker och har man svårt med försärkingen ska man inte ge sig på korrigeringar. Korrigering ger en omedelbar synlig effekt men också en långvarig effekt som man inte vet så mycket om. En annan intressant effekt av korrigering var att om man direkt efter en korrigering belönar hunden så kan själva korrigeringen bli en förstärkare.
Till sist pratade Kathy om träning med lockande. Klassiska att man drar en godis över huvudet på hunden för att lära den sitt. Hon förklarade mycket pedagogiskt hur locka-träningen fungerar och varför de tär en dålig träningsmetod. Framförallt blir det en väldigt okontrollerad träning. Vi vet inte om det är handrörelsen, vårat kroppsspråk eller om det är något annat som hunden reagerar på. Detta är dessutom något som man måste lägga en massa tid och kraft på att jobba bort.
Imorgon fortsätter seminariet och jag ser fram emot ännu fler aha-upplevelser.
Just nu tycker jag bara far runt med axlarna uppe vid öronen. I onsdags var jag i Sundsvall och igår hade jag massor att göra både på jobbet och privat. Det är tur man måste ut med hundarna för promenaderna med dom är räddningen och det som gör att man orkar. Sabina får hänga med på promenaderna men gå i koppel. Det går riktigt bra och hon är pigg och glad. Någon träning hinner jag inte med utan Freddie får springa lös och motionera sig själv.
I helgen ska jag åka på semenarium med Bob Bailey och Kathy Sdoa. Det ska bli riktigt intressant och jag hoppas på 2 givande dagar. Ingen hundträning då heller alltså. På tisdag åker vi till Japan och då får hundarna bo på pensionat. Kommer bli riktigt jobbigt att vara ifrån dom så länge.
Igår var jag iväg till Ågesta för att testa en idé för sökträningen som jag funderat på. Fran gjorde mig sällskap och passa på att låta Aska träna på det hon behöver. Min idé var att lägga ut ett svårt, tungsprunget sök med få apporter åt ett håll. Sedan lägga ut ett lätt sök med många apporter åt andra hållet. På det svåra söket använde jag små dummies som jag gömde i grästuvor och kasta in i vass. Freddie fick jobba hårt, vara nogrann och verkligen använda näsan. Sista dummyn var svår och han kom in och fråga några gånger och försökte smita över till det andra söket en gång. Till slut var alla 5 inne och då vände vi om till det lätta söket. Det mäktes att det blev lite nytändning trots att Freddie var trött och han hitta snabbt 7 av de 8 apporterna. Den sista försökte jag hitta själv men fick kalla in Freddie som hittade den också. Totalt hämta alltså Freddie in 13 dummies. Tanken med upplägget var att Freddie ska fortsätta jobba trots att han är trött och få snabb belöning för det. Annars så brukar söket bli svårare och svårare ju tröttare hunden blir. Nu blev det istället lättare på slutet. Dessutom får man balans i övningen eftersom man byter håll. Det är bra för en het hund som Freddie där man inte tippar förväntningen åt samma håll hela tiden.
Efter träningen så släppte vi hundarna så dom fick busa lite. Detta är egentligen big no-no men ibland gör jag undantag. Anledningen är att om man alltid låter hundarna busa så skapar man en förväntan som ökar på stressen. Dessutom kan man få problem när hundarna ska jobba i par. Men sedan samlade vi ihop båda 2 och dom fick jobba med lite koncenrationsövningar som närsöksignal och tecken. Aska är en härlig liten dam med stor arbetslust. Känner igen mycket av Freddie i henne.
Sabina var så pigg och glad igår att jag fick för mig att börja med skrammelträning som jag fått tips om på Marias blogg. Det går ut på att man sätter en targetmatta en bit från det som hunden är lite rädd för och sedan flyttar man den närmare. Det här hade dom gjort på en valpkurs och jag tyckte det var toppenträning. Sabina är så rädd för saker som skramlar och låter så detta måste testat. Första objekt blev sopborsten. Den kan jag lägga i en dörröppning och så går Sabina inte in i det rummet. Men jag började att repetera targetbeteendet. Trots att vi bara tränat det några gånger och säkert nästan för ett år sedan så satte Sabina resolut tassen på musmattan. Efter några försök testade hon andra beteenden som att apportera eller sätta tassen bredvid. Det är perfekt för då fattar man att hon har förstått. Sopborsten kom in och targeten lades en meter ifrån. Eftersom Sabina blev lite ivrig så kom mattan närmare och närmare av sig själv och var tillslut nästan under borsten. Då tar Sabina mattan i munnen och flyttar ut den så hon kan trampa. Så fort ville hon inte gå fram. Oj va jag skratta. Sabina är helt klart en hund med både humor och egna idéer.
Åh vad jag gillar de här soliga dagarna man kan få på hösten. I år har det varit snålt med sol på helgerna så den här helgen har jag verkligen njutit. Men jag ska börja med det roligaste. Jag kom precis hem efter att ha varit på återbesök med Sabina för att ta stygnen. Allt såg fint ut och alla stygn hade hon själv lyckats ta bort utom ett. Nu ska vi bara ha henne under uppsikt några dagar så hon inte slickar på såret och så får hon börja gå promenader på gångvägar igen. Sabina skuttar och är så glad över att slippa ha ont. Olydig har hon blivit också så nu får vi sätta igång med uppfostran och träning igen.
I lördags hade vi en härlig dag. Niklas mosters man fyllde 70 år och hade chartrat en båt som tog ett sällskap på över 50 personer till Öja. Det blåste en del och vågorna gick höga men vi kom fram ordentligt. Väl där blev det kaffe och sedan fria aktiviteter. Vi titta på fyren, en pestkyrkogård och på fåglarna som fastnat i näten för ringmärkning. Kan verkligen rekomendera ett besök dit. Ska försöka få in lite bilder. Efter det var det lunch och sedan åkte vi hem igen. Igår ringde klockan kvart i 4. Man kan fundera på vad man håller på med när man går upp så tidigt för att vara funktionär på jaktprov. Men så tänker jag att när jag startar så är det en massa andra stackare som får gå upp så tidigt för min skull så det känns bra att betala igen. Jaktprovet gick i Enköping och jag hade fått toppenjobbet att skriva åt Anita Norrblom i ökl-rutan. Till provet fick jag åka med Jill och Peter. Verkligen skönt att slippa köra själv. Vi hade en rolig dag med duktiga hundar och förare. Ett härligt funkisgäng var det också och humöret var på topp trots att blodsockret var nere i skosulorna innan lunchen. Anita var toppen att skriva för och tog sig tid att låta mig skriva klart och svara på mina funderingar. Man lär sig otroligt mycket på detta. Bra provupplägg var det också. Började med en kort transport framför skytt som sköt åt höger och första hunden fick hämta en kanin på dirigering. När den hunden var påväg in kastades en dubbelmarkering åt hund nummer 2. En kort transport och så skott bakåt för nästa landdirigering. Vidare transport till första delen av söket där det mesta låg i vattnet och resten i strandkanten. När hundarna sökt av närområdet gick alla vidare och söket fortsatte från en plats längre fram. Efter det fick hund nr 2 en vattendirigering och när den var påväg in fick hund nr 1 sin dubbelmarkering. Sedan fick den hämta vattendirigeringen. Efter ytterligare en transport så fick hundarna var sin dubbel på vatten. Allt detta var nerskrivet på papper som delades ut till alla funktionärer och allt vilt i söket var märkt så att det lätt gick att kontrollera vad som kommit in. En föredömlig organisation. Det är andra gången jag är funkis på detta prov och jag kommer gärna igen.
Freddie har faktiskt fått träna lite för att inte bli odräglig. I lördags ville jag testa en ny frisignal som betyder ”byt position”. Det har diskuterats på det eminenta forumet klickerforum så jag ville prova. Jag brukar säga ”såå” och då tar Freddie det som att han får resa sig (om jag sagt sitt), så det testade jag. Freddie la sig, klick, belöning, ”såå” Freddie reste sigklick och belöning. Det funkade bra. Testa flera gånger och Freddie verkar ha en frisignal. Vi tränade lite stoppsignal på avstånd upp till 50 m innan jag ville se om Freddie kan skilja på ”såå” och ”varsågod”. Ställde en skål med godis och så gjorde vi om övningen. Freddie ändra position utan att ta godiset. Bara på mitt varsågod sprang han till skålen. Duktig vovve!
Freddie har fått en släng av magsjuka och måste ut en gång i timmen. Annars verkar han pigg och glad som vanligt. Sabina har lugnat sig med att dra av bandaget och slipper munkorgen dagtid men vi ser till att någon alltid är hemma och håller lite koll. Nätterna chansar vi däremot inte med så då åker allt på. Sabina har lärt sig att försöka gömma sig när det är läggdags men det är inte lätt för en labbe att bli osynlig.
Jag har varit på ledarutbildning i 2 dagar. Jobbigt men nyttigt. Ämnet var coachande ledarskap och det tycker jag man direkt kan översätta till att träna med klicker. Det bygger på att man som ledare respekterar medarbetaren och med hjälp av öppna frågor får personen att själv komma på en lösning på det som man kommit för att prata om. Förbjudet är att komma med ledande frågor eller direkta råd. Oj va svårt det var, lika svårt som att låta bli att korrigera eller visa hunden vad man vill att den ska göra utan istället komma på hur man ska få hunden att själv tänka ut vad den ska göra. Jag gillar!
Freddie och jag har börjat med en ny träningsrutin. Numera (den här veckan) börjar vi jaktträningen med lite grundfärdigheter. Då får vi tränat det samtidigt som Freddie blir skärpt och uppmärksam. Just nu står ingångar, ligg och stå, stå-upp på schemat. Vi fortsätter med skålträningen och idag fick Freddie springa på långa linjetag och träna på att skilja på ut och vänster. Förivra mig lite och då fungerade inte stoppsignalen för avståndet blev för långt. Det skulle vara ut-stopp-ut-stopp-vänster men sista stoppet blev obegripligt. Sen kom vi inte längre för ett pucko (ursäkta) släppte sin schäfer utan att ha lydnad på den som sprang rakt ut mot Freddie som satt snällt mitt på planen. Men jag lyckades mobilisera tillräcklig basröst för att få hunden att inse att det var säkrast att gå till husse. Men Freddie blev lite skärrad så vi avslutade istället med lite bollstadgeträning. Ikväll ska jag skriva upp en plan för hur jag ska träna med skålarna så jag inte behöver stå och fundera och tänka fel när jag väl är på plats.
Till sist kom jag på att jag glömt gratulera träningskompisen Eva K till 1:a priset i nkl i Eskilstuna. Stort grattis till bra prestation.
Sabina är en väldigt vig hund. Det måste vara all stretchning. Hon har lyckats slita bort banage och legat och slickat på såret så det blev aldeles svullet och eländigt. Detta gjorde att min planerade dag på Tyresö BK och kollande på bruks NM förvandlades till att åka runt och leta munkorg till damen. Denna lyckade Sabina dessutom, efter allt besvär kränga av sig så det blev tratt på också. Gissa om vi har en deprimerad labrador här hemma. Idag fick jag också åka till veterinären för en koll av såret men det såg bra ut. Skönt för jag orkar inte med mera strul nu.
Freddie och jag tog en cykeltur igår. Gav mig ut på en stig för att skona Freddies leder men där i gräset finns goda dofter och plötsligt tvärstannar han varpå hela cykeln välter. Toppen tyckte Freddie som genast fick bollbelöning då dom låg i cykelkorgen samtidigt som han undra varför matte låg på marken och skrek. Men det var ju bara att hoppa upp igen och fortsätta. Missade att men chuck åkte av så vi fick cykla tillbaka och hämta den. Passa på att träna markeringar i högt gräs. Det blev riktigt bra träning och Freddie klarade t o m en dubbelmarkering. Tyvärr är min teknik inte den bästa men en liten bit kommer bollen i alla fall. Freddie var stadig och hade rumpan i backen. Jag accepterar inte några försök att lyfta på den.
Igår var jag och Kristina iväg och tittade på Eskilstunas jaktprov ekl. Missade precis Eva B som med Kuling tagit att andrapris. Efter att ha sett ett gäng duktiga hundar underdagen kan Eva vara nöjd med det priset. Det var ett svårt prov. Började med en walk-upp där de 2 paren gick tillsammans. Hundarna skulle först hämta in var sin dubbelmarkering och sedan var sin dirigering. Det var inte helt lätt med långt avstånd och mycket störning på vägen. Den dirigeringen som låg mot vattnet lockade mer än en hund att avvika för ett litet dopp. Efter det delade paren upp sig och det ena gick till söket som var i 2 områden och båda hundarna jobbade samtidigt. Efter att ha hämtat in några bytte dom plats. Söket var väldigt djupt och svårt så det satte verkligen hundarna på prov. Det andra paret gick ner till vattnet där det kastades en dubbelmarkering där en hamnade til höger på andra sidan en vik och den andra på samma sida till vänster. Sen skulle en hund skickas på en dirigering till andra sidan snett ut åt vänster och längst ut på udden. Det här var riktigt knepigt med alla störningar och många hundar sprang upp på land istället. När dirigeringen var bärgad så fick hund nr 2 hämta markeringarna och sedan byttes det om. Hundar som jag kände igen var Göran och det var skoj att få se honom som jag hört så mycket om. Han imponerade stort på landdirigeringen dom han näst in till spikade. På vattnet fastnade han på land så den kom inte in alls tyvärr vilket resulterade i ett 3:e pris.
Efter lunch var det äntligen dags för Eva E och Tigger. Det såg väldigt bra ut men på landdirigeringen villa Tigger bort sig och kom aldrig till rätt område. Söket var han helt fantastisk på och höll sig fint i området trots att parkamraten blåste i pipan i stort sätt konstant. Vi som såg på såg Tigger långt bort i söket och trodde att nu var han påväg till grannsocken men det visade sig att det minsan låg en dummy där ute. Nere vid vattnet blev Tigger lite lätt i baken vid kasten och fick sedan sitta och se på när parhunden inte ens ville gå i vattnet. Markeringarna hämta han klockrent och det var häftigt att se hur han på båda såg till att gå upp i vind. Dirigeringen klarade han med lite vl mycket blås kanske men som sagt, det var Eva inte ensam om. 3:e pris blev det även här trots lite pip och det ska Eva vara mycket nöjd med. Jag är säker på att hon är det också. Medan vi stod och vänta på att det andra paret skulle bli klara med sitt vatten missade vi dagens snyggaste vattendirigering. Den måste ha varit rakt på får vi hörde inte ett ljud. Det var en underbar Doubleuse golden som fick det enda 1:a priset vi såg igår.
Det var en väldigt trevlig dag med trevligt sällskap. Man fick mågna uppslag till träning och jag inser att man behöver lägga mycket vikt på att träna dirigering på avstånd i en massa olika miljöer och störning. Jag tog mig genast an det i morse och fortsatte tänja på Freddies avstånd med skålarna. Idag gick det perfekt och Freddie inväntade mitt muntliga kommando på sidodirigeringarna. Testade även ut på längre avstånd och med andra skålen längre bak. Det slog mig att Freddie ofta bara springer 5-6 m på mitt uttecken och det är såklart för att skålen alltid befinner sig på det avståndet. Men det är en lätt sak att träna upp. Avslutade med stadgeövning med bollen som gick strålande. Är så nöjd med Freddie idag. Mindre nöjd är jag med Sabina som åter igen slitit av sig banaget trots tratt och slickat på såret så det är alldeles svullet. Idag åker jag och köper en mun korg.
Igår tog jag ut Freddie på en lite längre cykeltur. Det blev ca 2 km. Freddie verkar njuta av att få mala på i snabb trav. Än så länge håller vi oss på asfalt men så fort Freddie fattat att man inte stannar och nosar tänkte jag cykla på stigar istället för att inte slita på lederna. Fick in ett galopp pass så att han fick lite puls. Annars är han rätt oberörd av rundan. Skoj var det i alla fall.
I morse var fotbollsplanen ledig och jag hade med mig skålar. Det blev sök-stopp-vänster, ut-stopp-vänster och så ett långt linjetag bakåt innan jag skicka ut-stopp-vänster. Freddie har en tendens att gå mot mig när jag blåser stopp. Då gjorde vi om och jag fick honom att stanna upp direkt och ta kontakt. Vänster fungerade bra nästan alla gångerna. Bara när jag först skickat på det långa linjetaget bakåt blev Freddie lite tveksam. Något jag funderar på är att Freddie går åt sidan på min handsignal, jag skulle vilja att han inväntade röstkommando men jag vet inte om jag ska lägga krut på det. I så fall behöver jag en medhjälpare. Jag är i alla fall glad att jag inte ska starta på WT nästa lördag för det märks hur mycket slarv det blir när man kört några WT. Man bryter ju inte precis en ruta därför att hunden tar några steg på stoppet utan sådant släppts igenom. Nu ska vi fila på detaljerna till nästa säsong.
Sabina mår mycket bra och skuttar runt hemma och bjöd upp Freddie till lek igår. Han blev såklart överlycklig då det inte hänt på bra länge. Polismatte fick genast gå in och styra upp det hela så det slutade med pusskalas istället. Dom är så söta med varandra.
Imorgon åker jag och Kristina till E-tuna för att kolla in bl a Eva E som startar i ekl. Tyvärr missar vi Eva B och Eva K. Lycka till alla som startar!
Labradorerna Sabina och Freddie 
Senaste kommentarer