You are currently browsing the monthly archive for mars 2008.
Det är så härligt att värmen kommit tillbaka igen och att man kan träna ute. Igår blev verandan ny träningsplats och Freddie och jag kom riktigt långt med stå under baklängesmarch. Så långt att vi fick flytta ut på gräsmattan. För att få riktig stuns i ställandet belönade jag med boll och sedan var det slut på den träningen. Freddie ville inte komma in med bollen och startade leken att komma till mig och precis när jag sträkte fram handen for han iväg med retfull min. Jag blev sur och gick in och tränade med Sabina istället som fick träna tasstarget. Hon gjorde några försök att apportera men eftersom det inte lönade sig försvann det snabbt. Bra tycker jag att hon testar vad som är rätt. Det är lite typiskt henne att hitta på andra saker när man kört en 4-5 repetitioner av något så nu får hon träna massor på att repetera många gånger på raken. I morse blev det ingångar som fick nötas. Råkade säga ordet fel en gång när hon la sig och det fattade Sabina direkt. Jag är väldigt inkonsekvent i fel och byt signaler och vet inte riktigt vad jag ska göra när Sabina upprepar t ex ligg trots att jag nollar henne genom att gå ur position. En sak till som jag upptäckte var att jag går ur position innan jag belönar vid ingångsträning. När jag ändrade mig och inte gick ur position förrän jag gett belöningen blev det mycket bättre med repetitionerna. Så fort jag gjorde fel blev Sabina osäker. Bra att jag kom på det alldeles själv 🙂
Igår blev det bara planering för Freddie men Sabina ska också få jobba. Imorgon ska hon lämna blod och får stanna hemma från träningen med klickerforum-tjejerna. Hon brukar vara trött efter det äventyret. Den här veckan ska Sabina träna ingångar som ska blir raka varje gång och att hålla kontakt under FF. Det gamla beteendet att släppa i starten har kommit tillbaka så det jobbade vi med i morse. Vardagsinkallningen måste vi också jobba mer med. Den är berövlig och kan inte kallas inkallning längre utan mer en vädjan från min sida. Misstänker att jag slarvar och bara kallar in när jag vill gå vidare. Skärpning alltså.
EFIT för igår finns nu här
Att ha en långdragen förkylning kombinerat med massor att göra på jobbet gör inte att träninsginspirationen infinner sig precis. Och det kalla vädret har gjort att även morgonträningen ”frusit inne”. Klicker och godis är svårt att hantera med vantar. Men nu närmar sig kurstillfälle 2 med stormsteg och vi har en massa kvar av läxan att träna.
-
Fokus stående/sittande framför föraren
–Klart men bör testas av -
Fokus under marsch baklänges
–Klart men bör testat av -
Targetstick med nos
–Inte påbörjat -
Pekfinger/handflata mot nos
-Inte påbörjat -
Post-it lapp med nos
-Inte påbörjat -
Musmatta med tass
-Påbörjat men behöver jobbas med mera -
Sitt från stående framför föraren
-Klart -
Sitt under marsch baklänges
-Inte påbörjat -
Ligg från stå/sitt framför föraren
-Klart -
Ligg under marsch baklänges
-Påbörjat -
Stå framför föraren
-Klart -
Stå under marsch baklänges
-Inte påbörjat -
Se upp-varsågod
-Klart -
Gå och se upp-varsågod
-Klart
Vi har en hel del att jobba med alltså. Jag ska sätta igång med marschbeteendena och target idag. Planen får bli att träna två färdiga eller påbörjade varjedag. Utöver det ska jag lägga till ett nytt varannan eller var tredje dag.
Sökträningen blev inte av i dag heller. Det känns inte så kul när vi bara är 3 och träningen blir inte effektiv då. Tråkigt för jag vill verkligen köra söket. Jag jobbar med att hitta fler till gruppen.
Idag är det EFIT och jag fotar för fullt. Men trots att kameran var med glömde jag totalt när vi var iväg till Ågesta och träna. Så kan det gå när man är fokuserad 🙂
I alla fall hängde Niklas och Sabina med och träna och vi träffade Sverker som hade Brazze och Fritte med sig. Sverker hade några bra övningar för att lära hunden att gå över gammal vittring. Det var perfekt och precis vad Freddie behöver träna. Först gjorde vi en markeringsövning där första markeringen kastades närmast och när den var hämtad en bakom i linje. Freddie fastnade i området där den första var kastad men jobbade sig bakåt. Det är en bra egenskap hos honom att inte tappar fokus och svävar iväg. Sabina fick hämta en, den bakre. Hon var lite vidlyftigare men hittade också. Sverker la ut 3 dummis som fick ligga medan vi gjorde en annan bra övning. En synlig apport lades ut, hunden skickades och när den var påväg tillbaka lades en till ut en bit bakom där den första lades ut. När hunden sprang över där den första legat stöttade man med ett ut. Freddie jobbade bra och Sverker la ut längre och längre bort tills man såg att Freddie avvek från linjen. En jättebra övning både för att lära hunden springa över vittring och för att sträcka ut avståndet i dirigeringen. Till sist fick hundarna hämta varsin av de som Sverker lagt ut tidigare. Både Freddie och Sabina stördes av det tidgare arbetet och vek av. Men när man gick fram gick det bättre. Skoj var att Sabina lyssnade så bra på signaler, hon kan om hon vill. Jag tycker absolut Niklas ska gå en dummyjakt eller working test med henne. Dom är ett bra team när han väl får ordning på kommandoorden och visselsignalerna.
Avslutningsvis la vi ut ett sök där jag grävde ner 2 dummies som Fredde skulle få ta på slutet. Jag vill lära honom att skilja på gammal och rätt vittring eller hur man ska säga. Resten lades ut utspritt över ett område med berg och skrevor. Brazze och Sabina fick turas om och hon jobbade på bra. Fritte fick hämta en också och båda tog varsin av de jag grävt ner. Man kan inte annat än skratta åt dom, gammal är äldst och ungdomarna har en del att lära. Freddie jobbade bra med den första och hitta de i alla fall. Men sedan hade han svårt med den sista och jag såg hur trött han blev. Tillslut slängde jag ut en som han fick hitta. Sen gick Fritte ut och bara plockade in den sista som ingenting 🙂
Det var ett bra träningspass och jag är nöjd både med Sabina och Freddie. Lite pip var det framförallt när jag varit iväg och kastat och Freddie fått sitta med husse.
En liten saga om vad vi gjorde i onsdags.
Freddie är en labrador som bor i ett hus tillsammans med sin syster Sabina, matte Tina, husse Niklas, Vanessa och Filip. En morgon började dagen lite annorlunda. Först kom husse ner från övervåningen före matte. Det händer inte ofta och sedan när matte kom ner så tog hon genast på sig ytterkläderna utan att äta frukost. Det tyckte Freddie var konstigt och lite snopet. Han hade förväntat sig sin vanliga smakbit från mattes frukostäpple. Sen försvann husse också och inte förrän ganska lång tid kom matte tillbaka. Nu blev allt som vanligt igen och hon åt frukost och sedan fick Freddie komma ut på promenad tillsammans med Sabina. Förmiddagen förflöt som den brukade när matte var hemma och hon satt som vanligt med datorn i knät samtidigt som hon pratade då och då.
På eftermiddagen gick matte upp och klädde på sig de gröna byxorna hon brukade ha när det skulle hända roligheter. Freddie blev uppspelt. Matte packade mat och annat i en ryggsäck och sedan så fick Freddie koppel på sig och följa med ut. Men bilen var borta och de började gå längst gatan. Dom gick till centrum och in i tunnelbanan, där hade Freddie varit för länge sedan och det var spännande med alla ljud och dofter. När ett tåg kom in fick Freddie gå ombord och sätta sig på golvet. Massor med folk gick förbi och en del pratade vänligt. Det blev svårt att koppla av ordentligt. Efter en stund reste sig matte och dom fick gå av tåget innomhus. Matte hade bråttom och gick mot en konstig trappa som rörde sig. Stackars Freddie kunde inte göra annat än hoppa på men läskigt var det. Sen kom dom ut och där var massor med folk, bäst att hålla sig bredvid matte.
De kom fram till ett ställe som var väldigt konstigt. Det satt folk i stolar vända mot väggarna och bakom stod andra människor och håll på med de andras hår. Freddie fick lägga sig i ett hörn och så satte sig matte i en sådan där stol med en människa bakom. Freddie kollade att inget farligt skulle hända men matte hon pratade på som vanligt så det var nog lugnt. När matte suttit färdigt i stolen gick dom ut igen. Nu hittade Freddie äntligen ett träd så han fick lätta på trycket. Freddie och matte gick ner under mark igen och här var det ännu mera folk. Dom åkte ett nytt tåg som skramlade och Freddie ville inte ens sätta sig, bäst att stå så man inte trillar omkull tänkte han.
När Freddie och matte var framme fick dom gå utmed en stor gata med massor av bilar. Nu blev det mera träd också, härligt. De kom fram till ett ställe med många bilar och där stod mattes bil! Men först skulle hon in och prata i ett stort rum där bilarna var innomhus, konstigt. Till slut fick Freddie äntligen hoppa in i bilen och han somnade bums, det är jobbigt att gå på stan. Men inte åkte matte hem inte. Freddie vaknade av att det luktade väldigt gott och matte fick en påse från en lucka. Sen satt hon där och mumsade utan att bjuda, taskigt.
Matte startade bilen igen och Freddie somnade om. Nästa gång bilen stannade så såg Freddie Jenny som han bodde hos i höstas. Jenny gick och pangade utanför och gömde dummies. Nu börjar det likna något tänkte Freddie. Det kom andra bilar körande med andra mattar och varje matte hade varsin snygg labradortjej med sig. Freddie var i himlen. Jenny sköt mot skogen och så fick alla hundarna hämta varsin dummy. Jättekul och Freddie ville såklart visa upp hur snabb han var och va duktig han var på att hitta. Särskilt som brudarna inte alls ville springa så rakt och fint som Freddie kunde. En till fick Freddie hämta åt ett annat håll och sedan började det bli mörkt. Matte pratade om att hon frös också men det var väl inget att bry sig om. Freddie fick hoppa in i bilen och fick äntligen något att äta medan mattarna gick in i ett hus.
Det var en riktigt rolig dag som Freddie var nöjd med och han somnade gott i soffan när han äntligen kom hem igen.
Idag efter att ha varit ute och busat kom Aska in och haltade. Det visade sig att hon skurit sig i trampdynan. Samtal med Bagis som tyckte vi kunde komma in och visa upp henne för sköterskan i receptionen. Frans föräldrar kom och hämtade henne och fixade det. Visa sig att det inte var så farligt och det kunde läka av sig själv. Åh va tråkigt att det skulle bli så här. Vi saknar Aska redan.Jaktträningen igår snöade in kan man väl säga. Det var ett så kallat aprilväder så man visste inte riktigt om det skulle bli snöstorm eller sol. Vi satsar på träning på måndag istället och hoppas på lika fint väder som idag. Hundarna har skött sig bra och verkade trivas ihop. Aska har totalt charmat in sig framförallt hos Niklas och Vanessa som älskar att sitta och gulla med henne. Freddie fick tag i Askas orka och tuggat sönder den, som hämd gav sig Aska på soffbordet, men lugn Fran, vi ska ändå byta ut bordet. Idag tog jag en egen promenad med Aska, det går inte att gå med alla 3. Hon är väldigt impulsiv och har inte lärt sig att kontrollera sig och det gör att hon är väldigt stressad och okontaktbar på promenaden. Jag var väldigt konsekvent att hon inte fick avvika från min sida utan lov, vi gick några steg och så nosa som belöning. Det gjorde att det tog ca 30 min att gå runt fältet (500 m) men mot slutet gick Aska lugnt med slakt koppel. Hon var helt slut när vi kom hem och har sovit i flera timmar. Det här är aktivering på hög nivå. Igår träna vi shaping och nu är vi klara med läxan. Freddie kan gå upp på lådan med bakbenen och lyfta på bakbenet utan låda. Sabina satt sig ner och Aska la sig ner. Både Aska och Sabina har tränats med lockande och det märks för dom låser sig gärna i ett beteende som dom vet brukar löna sig. 
Hundarna var förvånansvärt lugna inne. Det brottades en del mellan varven men mesta tiden sov dom. Ute var det Sabina som jagade Aska, Freddie hade fullt upp att springa och kissa.
Så här höll dom på
När man har 3 hundar hemma inser jag att dom bildar en lite flock. Det är väldigt intressant att studera hur hundarna interagerar med varandra. Freddie är lekfarbrorn som inte har några tendenser till att dominera och sätta på plats. Däremot sätter han upp regler för leken och vill inte Aska följa regleran så blir det ingen lek. Och Aska vill leka så hon anpassar sig. Man ser också vad hundarna gillar och det kan man utnyttja när man ska belöna hundarna. Både Aska och Freddie gillar kamp så det håller dom på med en hel del. En annan lek är att Freddie har något i munnen som Aska försöker ta. Ute är det mest jaktlekar och så brottas dom både inne och ute. När Freddie tröttnar går han ifrån eller säger till att det får vara nog. Det respekteras.
Sabina är mer dominant och har satt Aska på plats och visat vem som bestämmer. Där är Aska mycket mer försiktig och går inte i närkamp. Jaktlekar fungerar bra men hon vågar inte leka något annat. Sabina blir lite frustrerad för hon gillar också att kampa och brottas. Men vill man sätta sig i respekt så får man nog betala priset för det form av en avståndstagende hund. Det här måste jag genast överföra på hur vi människor är mot våra hundar. Vissa tycker det är viktigt att dominera sin hund så den visar respekt. Då får man säkert en hund också som närmar sig med bakåtstrukna öron och låg svans. En sådan hund leker man inte så mycket med heller och det hör man också ofta från framförallt jaktfolk att man inte ska leka med sin hund. Den ska bara vara där och vara till lags. Själv vill jag vara som Freddie mot mina hundar. Jag vill att dom ska våga leka, busa, kampa och vara påhittiga med mig. Självklart ska dom följa mina regler i leken men jag vill absolut inte att dom ska tveka att ge sig i kast med våra lekar. Ska man bara ha sin hund till jakt är det säker mer praktiskt att hunden inte gör så mycket väsen av sig men vill man träna lydnad och andra saker blir det svårt med en sådan hund.
Nu kanske jag svamlar och inte kan man bli beteendevetare och etolog på att studera 3 hundar men spännande är det i alla fall.
Aska har funnit sig väl tillrätta här hemma och har upprättat följande rutiner. Brottas med Freddie, sova en stund i hallen, brottas med Freddie, sova i hallen, osv. Sabina håller sig undan i soffan men blir småskitarna för stökiga går hon in och styr upp det hela. Jag tog ut alla på fältet på eftermiddagen och du inträffa en lustig händelse. Aska vet inte att mna ska stanna vid grindhålet och sprang rakt ut. Jag kallade på henne och hon kom så fint men då kände sig Sabina tvungen att ”tala om” att Aska varit olydig och sa till henne på skarpen. Stackars Aska slängde sig på rygg och där kunde hon ligga tyckte Sabina som inte lät henne kliva upp förän jag kom och tog Sabina därifrån. Kanske ska berätta för Sabina att vi inte kör med sådana metoder och dessutom var hennes timing urusel. Sabina var säkert inspirerad av att jag blivit arg på henne när Aska kom och Sabina smet ut och vägra komma tillbaka.
Aska är otroligt lik Freddie till sättet och det blir liiite jobbigt med 2 hundar som svansar runt en så fort man rör på sig. Aska kommer i alla fall fin-fint på inkallning varje gång i full fart. Jag har introducerat henne för mina principer att man inte springer och nosar i kopplet hur som helst och det köpte Aska snabbt. Det är bara ”nosa” kommandot som inte sitter men det ska vi nog fixa. Familjen är överförtjust över denna lilla ”knä-hund”, så koppla av i London Fran. Imorgon får Aska hänga med på jaktträning.
I påsk har vi Aska på besök här hemma när matte Fran åker till London. Hitills har det gått bra både med Sabina och Freddie. Sabina busade med Aska på ängen och sedan fick båda komma in till Freddie. Han blev alldeles till sig och dom kan inte låta bli varandra. Det busas hela tiden så nu har jag skillt dom åt med kompostgalller.
Vi beslöt igår att stanna hemma från landet efter en titt på 5-dygnsprognosen. Snöoväder är på gång och då är de tinte så kul att sitta i en stuga med utedass och vatten på gården. Helt klart börjar vi bli äldre och bekvämare. Både Niklas och jag känner oss lite halvkrassliga också och då vill man ha det varmt och skönt.
Sabina är för tillfället helt omöjlig igen. Tyckte att hon blivit så träningssugen och arbetsvillig. Men nu går hon helt sin egen väg. Jag försökte träna fotgående men det gick inte alls. Belöna med snöbollar, något som hon älskar men när jag böjde mig ner för att göra nya sprang Sabina iväg och nosa långt utanför planen. Inte kommer hon när man ropar heller så det fick bli koppel på. Varken godis eller lek verkar motivera henne, får ta mig en funderare på vad det beror på. Freddie tyckte det var skoj att träna fotgående i alla fall och fick också snöbollar i belöning. Perfekt för då kan man ha vantarna på och behöver inte bekymra sig för att få tillbaka ”bollen”.
Igår fyllde Vanessa 18 år och blev alltså vuxen. Tänk att det där lilla rödhåriga knyttet som kom till världen för 18 år sedan numera är myndig. Vart tar tiden vägen. Lite stolt är man allt över att ha lyckats någorlunda med att få till en flygfärdig människa med kunskaper om livet tillräckliga för att klara sig på egen hand. Nu hoppas jag vi får ha Vanessa hemma några år till men skulle hon få för sig att flytta kommer jag inte vara ett dugg orolig. Den tjejen har koll och skinn på näsan. Igår blev det sång och frukost på sängen och sedan middag på japansk restaurang på kvällen. Alla åt vi favoriten shabu-shabu vilket passade bra i det ruggiga vädret.
Jag hann med lite qi-gong mitt på dagen också. Jag går en gång i veckan på jobbet och det är så himla skönt och nyttigt. Man får energi och lär sig koppla av. Qi-gongfröken påpekade vikten av att fokusera på rätt saker. Fokuserar man på det man vill ha får man det och fokuserar man på det man inte vill ha får man mer av det också. Låter lite som klickerträning 🙂 men intressant att tänka på att om man lägger fokus på beteenden man inte vill ha så kanske det faktiskt blir så att man omedvetet förstärker sådana beteenden. Det är förmodligen man får bättre koppelgående om man fokuserar på att hunden ska gå vid sidan än att man fokuserar på att hunden INTE ska dra i kopplet. Ordet INTE är faktiskt ett ord som jag bli rmer och mer allergisk mot. Det är faktiskt helt värdelöst i en massa sammanhang. Det ger ingen information alls utan bara förvirrar. Allternativen till INTE är oändliga och hur ska man veta vilket man ska välja.
Veckans planering hoppar jag över. Känner mig inte alls inspirerad utan jag kommer träna lite va som faller mig in och ta nya tag efter påsk.
Idag har jag varit på kastkurs som Peggy arrangerade på Sundsta säteri. I kursbeskrivningen stod det att vi skulle få lära oss att kasta långt och högt men utöver det fick vi även lära oss att kasta med precision. Det här har man stor nytta av om man vill bedriva effektiv och givande markeringsträning. Peggy förklarade också mycket pedagogiskt skillnaden mellan bra markeringsträning och dålig. Vi fick massor med tips hur man kan underlätta för att lära hunden bli en god markör. Men först fick vi visa hur vi kastade innan kursen och Peggy mätte och skrev upp hur långt vi kastade.
Sen var det teori och Peggy demostrerade hur man ska kasta för att få bästa svung.
Efter det fick vi träna själva och Peggy gick runt och kom med tips. Att kasta med precision och längd är lite som att skjuta lerduvor eller svinga golfklubba, det är de små detaljerna som gör susen och man behöver absolut inte styrka med rätt teknik. På förmiddagen fick Freddie vara med och det blev massor med träning på att se på när det flög dummies överallt. Han fick apportera åt mig och han har nog fått fler markeringar idag än under hela sitt liv. Alla apporter kom in med samma fart och glädje. En gång knallade Freddie men annars så höll han ihop bra trots att det apporterades kors och tvärs över driving rangen vi höll till på. Efter lunch bytte jag hund och gaphalsen Sabina fick komma ut. Hade ingen större lust att ta med henne för hon skäller och gnäller, drar och stretar men nu var hon med och behövde komma ut. Hon jobbade i alla fall bra och hämta alla dummies jag kastade. Vid examen i slutet av dagen så visade det sig att jag förbättrat min teknik både i avseende längd och höjd. Tummen upp alltså. Förutom en givande och lärorik dag bjöds det både på morgon- och eftermiddagsfika och däremellan en härlig lunch. Hur många kurser har man varit där man får sätta sig vid dukat bort och där det bjuds hembakta, varma vaniljhjärtan till fikat. Mums.Nu är jag helt slut, jag borde nog stannat hemma och vilat idag men jag får ta en tidig kväll istället.
Labradorerna Sabina och Freddie 
Senaste kommentarer