You are currently browsing the monthly archive for februari 2012.

Jag tycker vintern blev alldeles lagom lång i år. Har jobbat hemma idag och trots duggregn på eftermiddagen var det härligt att gå på isfria gångvägar där vattnet porlade i kanterna. Baksidan är att hundarna blir alldeles geggiga men det får man ta. Det finns trasor.

Jag har shoppat loss på bokrean och nu har jag en hel hög med böcker att gotta mig i. När jag nu ska hinna det. Just nu har jag alldeles för mycket inbokat. Yoga på tisdagar, qigong på onsdagar. På torsdagar ska jag snart börja hålla kurs och det kanske blir en till på söndagar. Utöver det har vi slutspurten på instruktörsutbildningen. En massa som ska sammanställas och så ska vi ha extra tillfällen för vår projekthelg den här lördagen och nästa. Det är också hög tid att ta tag i lydnadsträningen om vi ska tävla i vår. Apportering och söket har vi kört i vinter men lydnaden är svår när man inte har bra planer att vara på. Ja man behöver inte ha tråkigt i alla fall 🙂 Allt är saker som är roliga och ger bra energi. 

Ha en bra helg!

Jag berättade i förra inlägget att Sabina har blivit lite vimsig. Det här bekymrade mig såklart och när jag var och handlade hundmat frågade jag om de hade något uppiggande för en gammal labradordam. Jag fick tips om nässelpulver och det tog bara några dagar så var Sabina pigg och glad igen. Nu får hon en tesked om dagen blandat med maten. Nässelpulver innehåller d-vitamin som jag själv äter större delen av året och det är klart att hundarna också kan behöva tillskott. Jag vet inte hur de bildar d-vitamin eller om de får det med kosten.

Ett annat tillskott som jag börjat ge henne är curcumin, gurkmejaextrakt. Det är antiinflamatoriskt och i år är första vintern Sabina varit helt fri från hälta. Inte en dag har hon varit stel när hon vilat efter en snöpromenad, det var nästan regel förut. Curcumin är mycket skonsammare än metacam också och kanske värt att testa om magen inte tål läkemedlen.

Så nu har jag en pigg och glad hund som stjäl apporter från Freddie när han slarvar. Som hänger med på promenaderna utan att förvirra sig och tycker det är kul att träna.

Något jag tjatar om när jag håller kurs är ansvar. Vi har ansvar för att våra hundar inte orsakar olägenheter för vår omgivning. Vi har också ansvar för att våra hundar mår bra och får den omvårdnad de behöver. Men när vi tränar tillsammans då vill jag lägga mycket ansvar på hunden. Jag styr visserligen vad vi ska träna och mitt ansvar är att lägga träningen på en nivå som hunden klarar av. Mitt ansvar är också att ”förklara” på ett tydligt sätt vad jag vill hunden ska göra. Men sen vill jag att hunden ansvarar för det hunden ska göra. Ta en sådan sak som jaktfot. När man går som apportör så vill jag att hunden går vid min sida och håller sig där tills den får besked om annat. Om jag då går och tjatar ”fot” så har jag tagit över hundens ansvar. Samma sak om jag hela tiden måste korrigera för att hunden ska vara på rätt plats. Bättre då tycker jag att vända på det, om hunden gör rätt så kan det hända roliga saker. Alltså, går hunden fot kan den få apportera, så länge den går fel händer inget. Vare sig vi lockar, visar eller korrigerar tar vi ansvaret för träningen från hunden och beteendena blir inte lika säkra.

När jag gick och funderade på det här idag så kom jag på att jag trots detta alltid visar att Freddie ska komma in till sidan när vi ska jobba om han nu är ”ledig”. Så idag testade jag att bara ställa upp mig utan att säga något. En mycket konfunderad Freddie satt framför mig och tittade en bra stund innan han kom på att han skulle sätta sig vid sidan istället. Förmodligen har jag länge ”belönat” hans sittande framför med att klappa på benet eller göra någon knyck med kroppen. Nu ska det bli intressant hur många gånger det tar att jobba bort hjälpen.

Idag passade jag på att träna närsök i den djupa snön. En minidummy som man kastar hårt ner i marken är verkligen inte lätt att hitta och man måste leta noga.

Sabina var lite vimsig idag och tappade bort oss. Även här låter jag hundarna ta ansvar att hålla koll på mig men när Sabina hittar något smaskigt så glömmer hon sig. När hon väl kom på att vi var borta sprang hon åt fel håll, jag höll på med Freddie och såg inte det förrän hon var långt borta utom hörhåll. Hon verkar se lite dåligt också för jag viftade men hon såg inget. Tur jag hade pipan för den reagerade hon på. Jag måste inse att gamla tanter får man hjälpa lite mer.

februari 2012
M T O T F L S
« Jan   Mar »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
272829  

Blog Stats

  • 118,205 hits

Kategorier

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 322 andra följare

Blogkeen

Labradorerna Sabina och Freddie