Norgehelgen!

Hemma igen efter en härlig hundhelg i Norge hos Fanny och Thomas. Det var en dryg resa men det var det värt. Anlände vid 21-tiden efter att få ha kört sista biten i dimma och regn. Då var det gott att få lite te och bara sitta ner i ett varmt kök. På plats var redan Siv som jag skulle dela rum med. På lördagen kom övriga 13 så totalt blev vi 17 st som alla skulle träna hund. Det var både agillity, lydnad och jakt på programmet och vi delade upp oss efter intresse. Jaktfolket började med en gemensam promenad och bara det är uppjagande för många hundar. Thomas och jag hade innan pratat ihop oss om att jobba mycket med hundarnas attityd. Men Freddie skötte sig bra och gick fint vid sidan utan att försöka nosa trots att snygga Shejpa gick före. När Shejpa fick börja jobba med spannielsök blev det svårare men Freddie skötte sig då med. Det var väldigt kul att få se Shejpa jobba. Jag har ju aldrig sett en spanniel i arbete förut och tyckte det var häftigt att se hur själva söket är så belönande i sig. Shejpa var inne och rotade i varenda tuva och snår och det blev såklart lockande för Freddie. Som belöning la jag snörbollen i ett snår så att han fick skickas dit på ett linjetag. Nu var jag genomblöt så Freddie fick torka i bilen och jag äta lite lunch. Efter lunch var det flera som ville lära sig mer om fotgående mellan skålar, Eva Bodfältds metod. Jag låna rengkläder av Fanny och tog med mig lite skålar. Det här var rätt bra även för oss för Freddie har börjat gå på snedden när vi gör de här övningarna så ibland är det inte så dumt att gå tillbaka till början.  Sen fick de andra hundarna prova. Man märker att det är väldigt lätt att dra ut på tiden som hunden ska gå vid sidan innan man skickar. Det är också väldigt lätt att ge hjälper som att ta ett steg tillsidan eller stanna till. Men metoden bygger på att man bara ska vända om när hunden passerar så att den genast får en ny chans att göra rätt. Jag tror alla fick kläm på hur det fungerar och kan jobba vidare. Nu gick vi in och jobba med shaping istället. Det är tröttsamt att vara ute i hällregn på en vattensjuk plan. Desutom är det skoj att se hur Fanny jobbar och otroligt lärorikt. Shejpa är fantastiskt duktig och vi fick se hur Fanny finslipar små detaljer. Alla som ville fick prova med stöd av de som tittade på. Jag gick till köksgruppen där man jobba med crate games och nos touches.

Crate games

Siv jobbar med nos touches

Själv passa jag på att få hjälp med backa. Jag blev pinsamt medveten om hur tafflig jag är och att det verkligen inte är Freddies fel att vi inte får till det. Jag måste verkligen jobba mer med shaping och få till snittsen. Det ÄR verkligen mycket mekanik. Men Freddie prestera några väl medvetna bakbensrörelser och jag var nöjd.Gick in och kolla på Pavlov som skulle lära sig lk1-apporten

Fanny och Pavlov

Tycker han påminner rätt mycket om Freddie. Därför passa jag på att prata lite bollbelöning med Thomas. Han konstaterade att är det så att Freddie blir alldelse tossig av bollen måste jag jobba med attityden för blir han spänd och uppjagad ska jag inte träna med boll.Efter all träning var det skönt med en dusch och sedan tog matlagningen vid. Jag hade åkt ifrån den gröna curryn men det gick nästan lika bra med röd. Ingen klaga i alla fall 🙂 De flesta åkte hem men Eva Bertilsson kom för att vara med på middagen. För mig var det underbart att bara sitta och lyssna på diskusionerna om hundträning. Det blir liksom en annan dimension när man slipper diskutera klickerträningens vara eller inte vara.   På söndagen hade det slutat regna och jag la beslag på både Thomas och Fanny för lite spannieljakt. Trine med labben Imre hängde med och Patrik fotograferade. Eftersom Thomas hade bössan med sig så blev det genast mycket svårare att gå fot för Freddie. Vi fick stanna många gånger och varva ner. Freddie fick en apport där Shejpa fick träna att sitta vid kast (sitt i uppflog kallas det va?). Efter det blev han rätt omöjlig och det är verkligen något att jobba på, att behålla lugnet efter arbete. Efter det gick vi ut på fältet där Fanny jobbamed dirigering. Jag ville prova en dubbelmarkering på leråker där det inte finns referenser. Freddie knallade på den första. Han knallar inte i skott eller kast utan när han tycker han väntat länge nog. Men Thomas han före så det fick Freddie inget för. Ja han kom på min inkallning också. Vi bytte plats och gjorde om och nu gick det mycket bättre. Freddie sprang på den första men ångra sig och skulle gå till den sist kastade. Men har man valt så har man så det blev inkallning igen och ett nytt skick där jag anvisade vart han skulle. Nu leta han bra och koncentrerat och båda apporterna kom in i ett nafs. Nu var det dags för mig att packa ihop och åka hem igen. Tack snälla Thomas och Fanny för att jag fick komma. Det var toppen att träffa så mycket trevligt folk med härliga hundar och där alla tränar med klicker. Insåg vilken lättnad det var att bara kunna klicka på, utan att tänka på vad andra tycker. Även om det aldrig är någon som bryr sig så blir man mer avslappnad bland likasinnade. Nu är jag jätteinspirerad att ta tag i en massa saker.

 

Ljuvliga Pi, vilken hund!