Freddies rygg är nu så pass ok att vi vågade oss på att träna sök igår. Faktum är att jag tycker han har ett helt annat steg nu och mer ork. Det är inte omöjligt att tokigheter både i söket och i jaktträningen kan ha en förklaring i att Freddie får ont, eller känner av det onda när han börjar bli trött.

Söket gick bra och vilket underbart väder det va igår. Ja idag med men det är ju måndag och jag sitter på kontoret. Fast man blir gladare av att titta ut över Djurgården och se hur vackert det är i solskenet. Åter till söket, Freddie fick ett kort skick där jag inte belönade, dumt nog tappade jag honom i påviset men å andra sidan fick han då ingen utdelning av att slita sig. Efter det blev han lite vimsig och tappade fokus. Helt klart behöver vi träna massor på utebliven belöning och att det bara är att fortsätta jobba så kommer den till slut.

Ett kort stopp hemma för lunch och hopsamling av kurssaker så bar det av till SSBK och instruktörsutbildningen. Det var ”uppkörning” av allmänlydnadspasset och det klarade vi galant. Fattas bara av en 6 år gammal hund med vardagslydnadsnörd till matte. Ja jag tycker faktiskt vardagslydnad är kul och det finns så mycket man kan träna. Dessutom blir man aldrig så lycklig som när man lyckas lösa ett svårt problem. När vi var klara hade det blivit rejält kallt så Freddie fick följa med in och tillbringa resten av kurskvällen med 3 höglöpande tikar i lokalen. Jag tror det blev för mycket för han la sig på sidan och somnade efter en stund.

Senaste tiden har vi fräschat upp dirigeringskunskaperna och nu börjar de gamla takterna visa sig igen. Jag jobbar mycket med blinda apporter på obanad väg. Det ska inte vara några spår till hjälp utan man måste följa mina anvisingar. Det blir inte heller så många apporter per pass, lagom för att kunna hålla fokus och inte jaga upp sig.

Annonser