Igår träffade jag Anan och Johanna i garaget igen. Vi hade en verkligen toppenträning tycker jag där vi löste problem på löpande band. Det är så kul när man känner att man lyckas med saker som man tänkt att ”det går aldrig”. Millie fick jobba med apportering, eller det var nog mest matte Johanna som fick jobba med att inte klicka. Det är nog det svåraste för oss klickertränare att verkligen vara kräsen med vad man belönar. Läs gärna Thomas braiga inlägg på klickerklok.se. När Johanna bara klickade för bra grepp så gjorde Millie framsteg och kunde hålla apporten, problemet var innan att hon plockar upp men släpper direkt. Kvatro jobbade med budföringen och vi ökade på avståndet. Då började han göra sådana där bakomingångar på mig. Vi brydde oss inte om det men det är lustigt vad gammal kunskap ploppar fram ibland, man undrar vad som triggar igång det. Förmodligen avstånd och att jag inte är Anna. Vi la till klappar också utan problem. Freddie jobbade också med budföringen. Vi la till ingångarna och det gick till min förvåning hur lätt som helst. Däremot ville inte Freddie stanna hos Anna utan for iväg igen direkt efter klicket. För att öka motivationen så fick Anna låna snörbollen och då ville minsan Freddie stanna kvar. Anna jobba med doggie-zen och när Freddie reste på sig så åkte leksaken ner i fickan igen och han fick göra en ny repitition. Snart kunde han sitta kvar stadigt hos mottagaren. Det blev lite svårare att vara kvar hos mig men det gör absolut ingenting. Millie fick jobba med ingångar där Anna klickade när dom blev raka. Hon jobba på bra och vi fick bort mycket av hennes studsar. Kvatro jobbade med ingångar med apport i munnen och gjorde stora kliv framåt. Kunde ta apporten hos mig, springa 2 m och göra en perfekt ingång. Han är så himla duktig. Freddie skulle också få jobba med approt men vi är på ett annat plan. Här gällde att greppa lungt, sitta och hålla och släppa på kommande. Med matskålen som distraktion och belöning klarade han det. Jag måste verkligen jobba mycket med lugn i apporteringsmomentet. Vi avslutade med en platsliggning där hundarna låg 2 min. Jag gick tillbaka och belöna flera gånger och avslutade med att Freddie fick springa till sin matskål.

Jag är verligen glad för vårt lilla garage-gäng med duktiga hundtränare. Jag ska faktiskt inte klaga, har också en fantastisk jaktträningsgrupp där alla stöttar i motgång och gläds i medgång, sökgruppen är också toppen med stort engagemang i allas hundar. Kanske är det bra att man ibland stöter på missundsamma och grininga människor så man förstår att uppskatta det man har.

Jag glömde dagens höjdpunkt, när jag kom hem fick Freddie springa på vår lilla äng och rasta sig. Där hade 2 rådjur funnit ro för natten och dom fick såklart fart när Freddie kom farande. Tjusiga var dom att se när dom skuttade över ängen. Tjusig var också Freddie som sprang i full rulle till mig innan jag ens hunnit reagerat. Tänk att skvallerträningen funkar även på rådjur fast vi inte tränat på dom.