Lydnadsträning och lite reflektioner

Den här veckan är jag lite vilsen och gömde totalt bort att det var tisdagsträning igår. Som tur är har man en bra träningskompis som påminner, tack Jessie. Nu hade jag inte alls planerat för det men bestämde att åka en liten stund med Sabina, hon måste ju också få sitt. Det visade sig totalt bortkastat för Sabina var intresserad av allt annat än träning. Satte upp 2 rutor och gick och hämta Sabina från bilen. Båda gångerna sprang hon mot kon först men var snabb att ändra sig så jag hann inte före. Lika bra att belöna. Efter det träna jag ingångar med externbelöning och det gick bra. Efter lite paus och prat med Jessie och Fran som nu kommit så la vi hundarna plats. Eftersom den inte var dold så passa jag på att köra med störning. Olivia som precis har löpt for upp och ner och sedan så bad jag Fran skicka Tindra till externbelöningen. Då satte sig Sabina upp och jag gick och la om henne. Fran gjorde om proceduren och nu låg Sabina. Tack för störningarna, det var toppen. Belöna med boll och tänkte sedan träna inkallning. Det gick inte als. Börja med 22 steg och då stanna inte Sabina. Andra gången minska jag avståndet ytterligare och nu stannade hon men startade direkt utan komando. tredje gången ville hon inte vara med alls utan höll på och nosa så hon åkte in i bilen. Tog ut henne efter att ha satt upp en ny ruta men det var total fokus på allt annat än mig så jag gav upp helt och hjälpte Fran med rutan istället när den ändå var framme. Det här betydde att Sabina inte fick någon middag för den hade jag tänkt belöna med som avslutning. Hemma igen gjorde jag ett nytt försök i trädgården men då kunde Sabina inte ens sitta fot och fick vara utan middag igår. Det skadar inte för tjockisen men hon började gny 5 imorse och var hungrig. Elak som jag är hade jag bestämt att hundarna skulle få jobba för frukosten så det blev inget förän till morgonpromenaden. Idag funka allt bättre. Sabina gjorde perfekta inkallningar och ställanden med externbelöning bakåt. Sista passet fick hon gå fot några meter med externbelöning. Hon gick perfekt! Nu är jag nöjd. Freddie Fick börja med att sitta framför mig och hålla ögonkontakt fast jag hade godisar i handen. Sedan fick han lägga sig vid min sida för att få frukost i skål. Oj det var svårt och han vill lägga sig framför, snett, halvligga. jag var envis och till slut fick jag fram det jag ville ha. Externbelöning är så störande för honom och perfekt belöning som han verkligen jobbar för.  Idag var skogen upptagen av barn och hemma var det massa folk och hundar ute så det blev inget med att springa lösa. Lika bra det. Jag känner nämligen att båda två börjar ta sig lite friheter och behöver stramas upp.

Vilket leder in mig på boken ”Ruff love” av Susane Garrett. En mycket intressant bok som resonerar kring hundens attityd. Vill man ha en ”öh du-hund” eller vill man ha en ”snälla mamma får jag…-hund”. Själv vill jag ha det senare men Susannes program är lite väl tufft tycker jag. Det är inte realistiskt att genomföra om man jobbar heltid. Hunden ska i princip inte göra annat än träna första 6-8 veckorna. Tiden den inte tränar ska den vara i bur. Man ska ta ut den varje eller varannan timma för rastning i koppel eller lina och träning. Annars ska den vara i buren. Den får inte träffa andra hundar inte ens de den bor med och dom får inte vara i samma rum som hunden som tränas. Just det här gör att det låter helt omöjligt att genomföra. Även om man är borta hemmifrån ska hunden vara i buren och den får absolut inte vara i möblerna. Men jag ska i alla fall tänka mer på att ta bort så många privilegier som jag kan, låta hundarna jobba för maten och inte springa runt så mycket på egen hand. Får se hur det funkar.

Sen har jag läst lite i ”Positive gundog training”. Det är en amerikansk bok och man får lite insyn i den amerkanske träningen som är helt uppåt väggarna enligt mig. En sak som jag läste igår var om bithämningar. Författaren påstår att det är viktigt att lära den unga valpen bithämningar för att den ska bli mjuk i munnen. Har ingen aning om det stämmer men det låter logiskt. En annan sak var det här med målmarkeringar där man backar med hunden. Bob Baily påstår att det är bättre att man kastar längre och längre bort så att hunden från början lär sig att inte fastna i gamla vittringar redan från början. Inlärningen tar kanske lite längre tid men den har man igen då man slipper träna detta senare. Låter logiskt det med.

Ikväll är vi inbjudna i en ny träningsgrupp för att träna vatten. Jag är lite kluven då vi ska träna vatten imorgon på kursen. Men jag åker nog dit och säger hej och är med en stund utan att träna. Jag vill nog introducera vatten i lugn och ro under Anitas överseende.