Vardagslydnad

Jag har helt kommit av mig med lydnadsträningen. Mest beror det på att jag gillar att träna utomhus men det har varit alldeles för kallt för det. Idag är det varmare så jag kanske kör ett pass mitt på dagen. Men jag vill komma igång med shejpingen också och har tänkt mig en ny taktik. Tidigare har jag bestämt mig för ett trix jag vill shejpa in och sedan försökt klicka för allt som leder till det. Det har inte funkat så bra så istället ska jag bara sätta mig och se vad hundarna bjuder och jobba utifrån det.

Men lite tränar vi i alla fall under promenaderna. Sabina får jobba med inkallning och nu har nu börjat ställa sig och titta på mig för att jag ska kalla in. Och jag bjuder på det för hellre det än att hon går i sin egen värld hela promenaden. Nu kommer hon oftast skuttande med glädje när jag ropar. Igår låg jag och läste i hundtränaren innan jag somnade, Natalies text om berikning och fick lite tankar. Sabina gillar att gå och rota efter ätbara saker och jag insåg att jag måste se till att hon får utlopp för det men under kontrollerade former så att hon inte går och rotar i sophögar och kanske får i sig något olämpligt. Så idag när jag kallade in från en sophög och hon kom direkt belöna jag med att hundarna fick ett godisträd att söka igenom. Det gillar dom verkligen och jag undrar om inte Sabinas matsök blev lite mindre frekvent. Freddie behöver träna på att inte rusa fram till andra hundar, han har börjat med det när det är någon hund han har hälsat på tidigare eller om den andra hunden springer fram till oss. Men det måste tränas planerat och jag har så klart en plan.

Om någon skulle ha missat det så pågår det ruskigt intressanta diskutioner om hundträning på mina favoritbloggar. Det är Ann-Louise, Maria, Fanny och A-K som spottar ur sig den ena intressanta tanken efter den andra.

Idag går mina tankar till Anna och Uffe som tagit det svåra beslutet att låta en kär vän somna in.